grabbarnaclason

 Min fru påminner mig redan halv åtta på morgonen att jag missat hennes namnsdag. Givetvis försöker jag värja mig och mena på att hon inte givit mig chansen att gratulera, men hon har rätt. Inte ens min telefon gör mig varse om att det är Maria idag. Nu vet jag och nästa år säger det pling i telefonen kvart över sju.

Melker smakade blåbärssoppa för första gången idag, som en uppladdning inför Wasan. Det var omöjligt att ta flaskan ifrån honom efter att han har fått smak på skogens blåa bär. Bra komplement som mellanmål, men missen att servera det före eller parallellt med något annat får inte göras igen, då detta blev ointressant.



Efter att Kalla kommit i mål och Melker sovit lite tog grabbarna en promenad. Melker gick själv nästan hela vägen till Adolf Fredriks kyrka där vi tog varvet om Palmes grav, vilken var fylld av röda rosor. Innan dess hade Melker dagen till ära hävt upp lite av blåbärssoppan på trottoaren 72 husnummer ifrån där jag såg en apa för 25 år sedan. När vi tog höger ner mot Drottninggatan, i höjd med plaketten som förkunnar att det var här Palme sköts, slog det mig att jag precis passerar en annan plats som gjort avtryck i klimaten och Sveriges historia, nämligen där självmordsbombarens bil exploderade. Jag ska inte påstå att någon av händelserna har påverkat mig i någon större utsträckning, men de väcker ett obehag och vetskapen att det kan hända är något vi får dras med.



Efter vår pilgrimsfärd i Palmes fotspår tog vi ett stopp på Åhléns bok rea och hittade en bok till Melker som handlade om en busschaufför. Den står nu mellan första mosboken och Petter och hans fyra getter.

Noterat/Reflekterat
- Jag sjunger inte vackert, men Melker lyssnar gärna till mina vaggvisor. Förmodligen somnar han för att få slut på eländet.

För 25 år sedan satt jag själv framför tvn, fem år gammal och väntade på att det enda tecknade som visades på hela veckan skulle börja. Någon hade dessvärre blivit skjuten, varför Mowgli utgick. Jag sökte tröst hos mina föräldrar som låg och sov på övervåningen, vilka uppmuntrade mig med att det till jul minsann blev en hel timme tecknat på tv. Jag berättade den andra tragiska nyheten och att blodfläcken på Sveavägen såg ut som en apa. När jag ser samma fläck idag förstår jag att något har hänt med min fantasi under åren som gått.

Idag sitter jag framför tvn med min son, lite längre ner på Sveavägen än där stadsministern blev skjuten, när klockan precis har masat sig förbi halv sju. Vi har rattat in Barnkanalen och tittar på dinosaurietåget. Barnprogram och tecknat dygnet runt. Efter fem minuter då Melker tröttnat sappar vi över till nyheterna och det som inte var min kopp för 25 år sedan bräcker idag de färgglada dinosaurierna som ska fira morsdag.



Igår blev det en lätt frukost då vi sparade utrymmet i magarna till vad Rasins brunch skulle bjuda. Killen på kryckor fick färdtjänst och var en klart gladare och positivare prick än sist vi såg honom. Just den pricken blev över iet på makarna Rasins trevlig tillställning, ingenting saknades. Mätta och belåtna samt med ett blödande öra lämnade vi Norrbackagatan och gick mot vårt. Melkers grand final var ett dyk från soffan ner på soffbordet vilket resulterade i tanda gnissel och blod. Precis som oss blev han mest rädd och efter någon minut i pappas famn samlade han sig och fick ett plåster på örat. Ett kvarter senare sov charmören gått i sin vagn.

Idag är det ombytta roller i sjukstugan. Emma är hemma från jobbet och även jag känner mig lite hängig medan prinsen efter en god natt och morgonvila är på ett sprudlande humör och har god fart under sulorna. Melker tar sig igenom ett par barnböcker på iPaden medan mor och far bänkar sig för damernas mil kring Holmenkollen. Min fru tenderar att mer tycka synd om förlorarna än att glädjas åt vinnaren. I detta fall kan jag hålla med. Självklart ger jag gärna gulden till Norge, men någon måtta får det vara.

Låt oss hoppas att febern lämnar Melker i fred för en tid nu. Med ytterligare sömn, mat och vätska i kroppen värnade febern inte längre få plats. Jag har haft en glad skit att göra med idag, vilket jag är tacksam för, då jag själv känt mig trött på eftermiddagen.

Melker har börjat visa större intresse för böcker och även om vi fortfarande främst tittar uppskattar jag våra stunder med en son och en bok i knäet. Jag försöker gärna med Elsa Beskow och Hattstugan, fyller glatt ut med alla de utelämnade rimmen, men Melker visar inte en tillstymmelse till varken intresse eller stolthet över sin fars förmåga att dribbla med orden. Istället pekar vi mest och låter som djuren på bilderna. Stötte dock på patrull igår, kossan kunde jag liksom fåret, hästen, apan, tigern, sälen, lejonet, tuppen men giraff eller känguru? Jag fick utelämna dessa och bläddra vidare innan Melker han sätt fingret på kon med den långa halsen.

Köksmaskinen fick göra sitt jobb även idag, då en vetedeg knådades ihop. Kardemumma är den nya kanelen har jag hört, varför vi numera har två burkar av denna ädla krydda prydligt parkerade mellan herr Kummin och den tidigare dissade fröken Kanel. Nybakade bullar och ett glas mjölk är svårt att slå och Melker visade större stolthet över fars förmåga i köket än hans rimmande, även om han bara fick peka och inte smaka på pappas kaka.

Melker kom inte utanför dörren idag även om han nu blivit friskförklarad av far och mor. Jag fick i varje fall en promenad bort till ICA Vanadis. Hemma mötte Melker mig i dörren och la snabbt beslag på en avokado. Då hans gudfar lärt honom att denna går att äta med skalet på fick jag direkt ta den från hans mun och ersätta den mot en tetra grädde. Glatt spatserade han sedan runt i lägenheten med sitt byte under armen och stannade endast upp då pappa erbjöd ett fryst lingon att suga på. Efter ett dopp i baljan men innan vällingen och strax efter klockan slagit sex slocknade Melker på sin mors axel. Tidigare än tänkt och tidigare än vad tvättmaskinen i hans rum hade tänkt sluta snurra. Han mellanlandar därför på vår säng innan han vaknar av en hostning och vill ha välling. Efter att han fått denna har ingen hört ifrån honom och ingen önskar så heller göra innan klockan slår åtta imorgon.

Som en ovälkommen elräkning på hallmattan har Melkers feber trillat in igen. Ett varm litet byte spenderade natten mellan far och mor och trots hostande och korvande känner vi oss ganska pigga. De sista timmarna delades ansvaret och det slutade med ett par timmar själv i sängen för mig innan Emma begav sig till jobbet. Gröten var inga problem på morgonen och det är skönt att aptiten på såväl mat som vatten är tillbaka. Det är en glad liten skit vi har att göra med men tröttheten tar stundom ut sin rätt och formar krokodiltårar längs kinderna.

Lagom till att jag bälgat i mig lördags koppen med kaffe tittar ett par trötta ögon upp på mig och efter en stund i pappas famn och en kort intervju med Fredrik Wikingsson på Nyhetsmorgon kan, utan problem, Melker läggas ner i sin säng. I snart två timmar har det nu varit knäpptyst från hans rum och det är välbehövlig sömn som nu tas igen.



Jag inser att bloggen har blivit mycket av en dagbok som inte minst speglar hur grabbarna sover om nätterna. Enformigt kan jag tycka, men just sömnen, mat och bajs är väsentliga saker i en småbarnsförälders liv. Även mat har behandlats i bloggen, men jag har medvetet besparat er bajset. Dagboks formen var nog inte vad jag tänkt mig när jag börja och vi får se om vi kan lyfta oss ifrån den. Samtidigt ger den en tydlig inblick i vår vardag, vilket tydligt märks i samtalen med nära och kära, där frågorna om hur Melker mår har reducerats till att nu endast ta upp två tredjedelar av samtalen.

När Melker är vaken traskar han ofta ut i hallen och hämtar sina kängor eller pekar mot sin overall. Detta blir tredje dagen i följd som vi inte beger oss ut. Full mundering och åkpåse är säkerligen tillräckligt även för en sjukling att bege sig ut, men det känns onödigt att chansa och istället fördriva dagen innan för våra trygga väggar.

Melkers kusin har fortfarande inte tittat ut, men det har aldrig varit så nära som nu. Grabbarna skickar en varm lyckönskning till moster och svåger och minns tillbaka till egen leverans dryga fjorton månader i tiden.

Min mor frågade mig igår, när vi med stora ögon iakttog Melker när han sprang runt på golvet, om jag kunde förstå att det var mitt barn. De insikten har väl nått mig även om det hela fortfarande känns overkligt. Mina vänner kan säkert ge tydliga exempel på hur jag har förändrats, men själv känner jag mig som samma person som för fjorton månader sedan även om det är något annat som nu upptar större delen av min tid. Självklart har jag vuxit som person, men detta tror jag mest kommer från stoltheten av vad jag åstadkommit.

Jag ställde samma fråga till min fru när hon kom hem och inte heller hon kan helt fatta att den röda flamman är vår och att vi är föräldrar. Kanske är det just föräldrar rollen som är konstigast att ta in. Känslomässigt är det inga konstigheter, men att vi utifrån ses som föräldrar känns lustigt.

Noterat/Reflekterat

- Undrar vad de hade gjort åt dimman om skid-VM arrangerats i Kina?

- Melker vet mycket väl att han inte får vara i vår tv-möbel, varför han tittar uppmanande på mig när han är på väg att norpa en av dvd-filmerna samtidigt som jag är framme för att byta kanal. Jag hejdar mitt barska nej när jag ser att han sträcker sig efter samlings dvd från Djurgårdens guldår 2002. Det var längesedan nu, men det känns som att det var igår vi firade guldet på ett kallt Örjans vall.

Det får räcka med att säga att det var en stökig natt, delvis spenderad på soffan bredvid min varma son. Febern var dock lättare på morgonen och har till kvällen släppt taget helt. Hostan hänger kvar och oviljan att äta har satt ton på hela dagen. Besök av farmor och moster Ulle har också skapat ovilja att sova vilket blev tydligt efter att Ulrika sagt morsning korsning och jäktat vidare mot Uppsala. Ett kort häng på min axel innan nappen for ut och Melker var inte längre var kontaktbar. Trots jag gjorde allt vad jag kunde för att hålla honom vid liv till dess att Emma kom hem samt försökte öda honom med välling var han totalt utslagen, varför det var lite förvånande när han tjugo minuter senare åter var pigg och ville vara med i leken. Samma fenomen hade upplevts tidigare under dagen när farmor var på besök.

Min mors planerade besök tycks förföljas av ett dåligt omen. Vid de två senaste tillfällena har Melker dragits med feber. Efter kort korrespondens på morgonen beslöt farmor att göra sig besväret att bege sig till Stockholm trots en grad för mycket i Melkers ändalykt. Melker möter farmor glatt i dörren iförd sitta verktygsbälte och visar stolt upp sina skor i sko stället. Han är trött redan då, men vägrar ge vika för ögonfransarna som likt magneter vill dra sig samman. Farmor bjuds på ett gammalt beprövat Nilsson recept på laxpasta dock gör ersätter grabbarna Nilssons fjärilar med den form köksmaskinen spottar ur sig. Melker somnar lagom till lunchen och jag gissar på två timmar när min mor undrar hur länge han kommer att sova. Tji fick jag när det tjugo minuter senare kom förtvivlade skrik från det gamla köket. Melker skulle förbli i detta tillstånd i närmare en timme. Ingenting dög åt den unge kejsaren och jag fick söka i mitt inre efter kraft och när vi väl hamnade på min och Emmas säng med traktorboken var Melker plötsligt som förbytt och det var ett rosslande skratt som kom från ljöd istället för ett rosslande skrik och gråt. Efter detta bjöds farmor på Melkers fulla repertoar, vilket innebär allt från dans till September till trotsigt uppträdande gentemot sin far när denna ber honom att inte riva sönder sin mors tidningar. Farmor lämnar oss nöjd av föreställningen och några väl spenderade timmar med två av hennes favorit pojkar. Strax efter att hon gjort sorti tittar Ulle in på en kopp kaffe. Melker fortsätter där han slutat, vägrar att äta men sladdar glatt över golvet med sin trimmade gåvagn, allt för att impa på moster. Efter att ha svarvat ett äpple börjar han spela flöjt på salt och pepparkvarnen som står på arbetsbänken där Melker för stunden befinner sig. En plats han av naturlig skäl sällan besöker. Nu blir det hans sen för sin uppsättning och enmansband.

Innan Melker åter vaknar efter Emmas hemkomst hinner kvällens middag påbörjas. Hemma rullade köttbullar, potatis mos på mandel knölar, brunsås, pressgurka, lingonsylt och en kyld Sigtuna ljus lager. Har svårt att se en mycket bättre avslutning på en vecka i en pappaledigs värld. När allt detta kokades ihop vaknade Melker som sagt igen. Tuggade glatt i sig några russin, lapade äppeldricka ur dricksglas innan pappa tog till sångförrådet och fick honom åter på trötta tankar. Inte heller denna gång skulle det visa sig vara god natt, då han nu efter ännu efter en skrik och gråt attack ligger i Emmas famn bredvid mig i soffan.

Låt oss hoppas att det är sömn gossen behöver och att han imorgon får vara sitt normala underbara jag utan feber, snuva och hosta. Nu stänger vi butiken för idag, dricker ur det sista ur flaskan och tar ännu en näve ur mysskålen.

Frågar man Melker var lampan är, pekar han i taket mot lampan och säger da, dah. Fortsätter man utfrågningen och frågar var mamma är pekar han i samma riktning och säger samma sak. Antingen har han fortfarande inte lärt sig skillnaden på orden eller så har han missuppfattat sitt ursprung.

Familjens glädje för semlor samt ett par bjudningar har gjort att förråden sinat. Emma har till grabbarnas glädje därför styrt upp Emma laddning. I lägenheten finns en underbar doft efter nybakt och självklart måste det provsmakas när bullarna svalnat lite. Mor och far får med grädde och mandelmassa medan junior endast får en bulle. Han är inte mindre ledsen för det. Särskilt inte när han får äppeldryck till. Han vägrar att släppa flaskan innan allt är slut och sitter därefter och tjoar efter mer.

Febern hänger i och innan det är läggdags ligger temperaturen på 38,7 grader. Det är jobbigt att se honom hängig och höra hur slemmet hopar sig i halsen. Det är trötta ögon som sluts efter vällingen. Hostningar och gnolande kommer från hans rum vid jämna mellanrum och låt oss se hur natten artar sig. Själv har jag inga stora förhoppningar.

Noterat/Reflekterat

- Hellner

Klockan ler, hon är tio i två och jag sitter fortfarande i mjukisbyxor. Förvisso har det ätits lång frukost och lägenheten städats grundligt, men lik förbannat är jag kvar i startblocken. En febrig, hostig och snorig Melker har fått hela familjen att hamna i någon form av sjuklighets mode. Planerna på junibacken fick revideras när temperaturen fortfarande var hög hos Melker när vi steg upp. Kombinationen av dålig sömn och viruset gör Melker hängig även om han ibland piggnar till och är nära sitt normala sprudlande jag. Vid ett par tillfällen somnar han i min eller Emmas famn där han spenderar större delen av tiden. Givetvis är det tråkigt att Emmas lediga dag får spenderas i sjukstuga, men jag är tacksam för att hon finns tillhands när gossebarnet inte mår som han ska.


 

Gårdagen började med ett besök på Lärkans musikförskola som ligger granne med Clas på hörnet. Vore gott om jag i framtiden kunde kombinera after work med hämtning på dagis. Det var fyra andra föräldrar på visningen och trycket är givetvis stort. Den privata kön är dock inte lika byråkratisk som den kommunala, så låt oss hoppas att hårsvallet åter ska hjälpa oss. Efter Lärkan begav sig hela familjen till den öppna förskolan. Emma började först vid halv elva och fick därmed chansen att se hur den förskola vi brukar besöka såg ut och fungerade. Lagom till sångstunden lämnades grabbarna själva.

 Melker som var lite trött efter den tidiga morgonen och är för dagen varken sångfågel eller maracas pojke. Herr Brobäck ringer mitt i Tuppen Ture och efter att först tryckt bort honom ringer jag tillbaka efter sången. Han visar intresse för lunch, vilket passar oss perfekt och efter att ha velat fram och tillbaka hamnar vi på Vapiano. Melker sover när vi kommer dit, men vaknar till liv och vill ha russin. Jag upplever Johan som glad och positiv, men givet finns och märks trycket av sorgen efter Elma. Efter lunchen uträttar vi några gemensamma ärenden och förundras över okunskapen hos personalen i butiker som vill framstå som specialister.

Väl hemma är det först oklart om det är växlingen från overall och köldgrader till inomhusklimat som gör Melker varm, men med tiden blir det tydligt att allt inte är som det ska. Innan Alvedonen har fått verka gör han sig omöjlig och vägrar att äta annat än yoghurt samt sitta i pappas famn. När mamma kommer hem är Melker dock på benen och pappa kan slänga ihop en ungspannkaka. listig som han är spar han ett par deciliter av smeten och kan därmed överraska sina älsklingar med plättar efterföljande morgon.

Förhoppningen är att Melker snabbt ska finna normal temperatur och stabilisera sig i denna. Tanken är att farmor ska göra grabbarna imorgon och det vore olyckligt om Melker skulle dras med feber även denna gång.

Noterat/Reflekterat

- Så är vi igång, skid-VM. Det kommer att bli åtskilliga timmar för gossarna i varsin fåtölj framför tvn.

- Ur allt hemskt går det alltid att finna något positivt. Jag beundrar min vän Johan Brobäck som är förmögen att göra just detta.

Melker borde ha sovit innan vi begav oss till förskolan, men då han trilskades, anlände vi osövda. Att ställa fram efterrätten parallellt med huvudrätten visade sig vara ännu ett av mina fatala misstag. Någon präst hade kokat jordgubbs och kivimarmelad och tagit med sig. Det var just denna, Guds gåva, på en smörgås som lockade sonen min mer än den glada laxen som lekte bland pasta och broccoli. När väl efterrätten var slut hade dock firren snart simmat klart.

Av någon anledning låg ett par ballonger kvar och skräpade från något kalas. Melker var mäkta nöjd när han fick tag på en och gick stolt runt och bet i knuten. Fick någon annan tag på den efter att Melker hittat någon annan leksak, för en stund, jagade han snabbt efter till dess att den åter blev i hans ägo. Just denna kärlek till ballongen bytas snabbt till förvåning när pang förvandlade ballongen till trasor. Tur var väl då att han redan hade en hammare i knäet som fick ta över leken.

Tröttheten blev påtaglig under sången då Melker för en gångs skull hellre satt i pappas knä än under skynket när vi frågande sjöng vem som kunde segla utan vind. Till tuppen Ture kom han dock på benen, men idag fick den lilla bongotrumman ersätta de annars så populära maracasäggen. Efter sången tackade grabbarna för sig och begav sig på gardinuppdrag. Melker han inte mer än luta huvudet bakåt innan han snusade gått i vagnen. På vägen hem stannar vi till hos faster, med förväntningar på en kopp men det visad sig att det även skulle bjudas på semla. Medan jag försåg min son med brödet bjöd faster snällt på grädden. Melker fick lite att fundera på när det serverades både russin, bröd och grädde på en och samma gång. Russinen var initialt populärast, men fasters påbjudningar tog efter ett tag över. Med en påse tidningar, överrenskommelse om att vi ses på fredag samt en förfrågan om barnvakt lämnar vi för hemmet. Tankarna på kvällens middag blåser förbi mig och väl innanför dörren får frysen förse familjen med middag. För en gångs skull äter Melker samma mat som oss, även om hans intresse är främst korven och ser makaronerna högst sekundära.

Morgon inleder vi dagen med ett besök på ett närbeläget dagis. Åtta ska hela familjen infinna sig invid Monica Zetterlunds park för att visa upp gossebarnet med förhoppning om att de ska ge oss en plats.

Noterat/Reflekterat

- pappaledigheten ger utrymme att köpa två olika alternativ eller en reserv av det jag tror mig behöva, då det finns tid och möjlighet att dagen efter returnera eventuellt överflöd.

- Stockholm är en liten storstad. Vita trottoarer och doften från eldad björkved möter oss på Brahegatan. Jag trivs i mitt underbara Stockholm.

Igår när Emma kom hem var det så äntligen dags. Färgen ansågs ha härdat tillräckligt för att börja bära in möbler. En annan placering av skrivbord och säng gör att rummet nu utnyttjas bättre och det var med stor tillfredställelse jag somnade i vår säng. En uppdatering av garderoberna samt att skjutgarderoben i Melkers rum nu nyttjas till fullo skapar utrymme för ordning och den som känner mig vet att jag är vän av just detta. Melker däremot är mer utav en vän av oordning. Medan pappa städar lådorna och viker om tröjor och lakan är en liten hand snabbt där och återupprättar kaoset. Helst ska lakanet vecklas upp helt och släpas över halva lägenheten. En arg blick och ett nej möts med ett leende och ett skratt varpå jag returnerar ett leende och jagar efter.

En hosta smög sig på en lätt förkyld Melker igår. Om det var denna eller nyfikenheten på hur föräldrarnas sovrum artat sig är oklart, men en hostattack väcker gosse barnet och enda sättet att få slut på gråten som följer är ett besök mellan far och mor. Två trötta föräldrar låter besöket bli längre än nödvändigt och det är först när natten bara har ett par timmar kvar att bjuda Melker flyttar hem till sitt.

Strax sätter grabbarna av mot Östermalm. Lunch på plats och sedan sång innan vi möter upp faster Emma för en kopp.

Noterat/Reflekterat
- Australiensare vet hur man gör ordentliga skor, men de saknar erfarenhet av snö och halka.

Denna gången tänker jag inte ursäkta mig, utan hävdar att det är ett sundhetstecken att tiden under helgen spenderas med familjen och inte på att hålla bloggen uppdaterad. Istället ger jag er en kort recap om vad som hänt under de tre senaste dagarna i grabbarna Clasons liv.

Fredagens besök på Kulturhusets avdelning avsett för barn skilde sig starkt från det tidigare besöket där, tillsammans med farmor. Främst då Melker denna gång var helt kry, men även antalet besökare. I entrén ombeds vi ta en kölapp och vänta på vår tur. Klockan närmar sig tre och den värsta anstormningen har avmattas och tio minuter senare tar vi en sväng i utställningen med Mumintrollen. Jag förmodar att det är detta lilla arrangemang som är förklaringen till att andelen finlandstalande barn med föräldrar är så stor. Fokus är böcker och merparten av våningsplanet är utformat som en bibliotek med en massa mysiga platser avsedda för läsning. Just mys och läsning ligger inte Melker helt i fatet och det är istället möjligheten att springa fritt, klättra på stegar och rulla runt bland kuddar som är det roliga. Att väggarna sedan är klädda med böcker som man kan riva ut gör inte äventyret mindre roligt. Två timmar senare, lagom till stängning, rullar två trötta grabbar över plattans svart/vita beläggning. För femte gången denna vecka kikar vi in på Clas Ohlson innan vi beger oss hem. En tygsladd samt en dimmer blir resultatet av vårt korta besök. Emma kommer hem lite senare och golvet får till stora delar förbli oslipat då vi inte vill störa grannarna i fredagsmyset. Istället för renovering kläs den något slitna jordgloben av för att i fortsättningen få agera lampa. Classes sladd ersätter tidigare och sätter lite extra touch på alstret. En risotto vänds ihop och serveras med tapas charkuterier och druvor som trampats av Schwarzeneggers undersåtar. Natten spenderas åter på golvet framför tvn.

Först när klockan närmar sig halv nio hörs ljud från Melkers rum, vilket får familjen på benen. Efter lite mys i familjens temporära boning på golvet blir det frukost. Det visar sig att tidigare mango man och kivi boy numera även kan tituleras salami kid, då smaken för den italienska korven är stor. Knappt hinner ett par bitar landa på hans bord innan ett ivrigt tjoande gör oss varse om att fylla på. När klockan blivit tillräckligt för att vi inte ska skämmas tjuter slipen åter och dammet yr i sovrummet, men även i resten av lägenheten. Emma och Melker flyr spektaklet och låter pappa härja fritt. När de är åter från stan och jag klar börjar sanerings arbetet av det damm som ligger som ett oinbjudet och obekvämt skinn över varje möbel och pinal. Melker tar plats i sin stol mitt på sovrumsgolvet när hans föräldrar förser sig med varsin pensel och stryker ett lager med grundfärg. Nyfikenheten och intresset svalnar när de sista kvadratmetrarna återstår och mamma får avbryta för att istället underhålla grabben med stort M. Det är nu torktider som gör att det dra ut på tiden och inte rädslan för att störa grannarna. Åtta timmar får vi vänta innan första lagret med grå färg täcker golvet. Klockan är då strax efter midnatt och ännu en natt spenderas i vardagsrummet.

När frukosten är avklarad på söndagen stryks det sista lagret färg innan familjen packar ihop sig och beger sig till Länna och Länna Möbler. Jakten på Tolix pallar kan härmed avslutas, då de har den röda färg vi önskar på lager och vi slipper därmed den tre månader långa leveranstiden som utlovas i övriga butiker. Länna Möbler visar sig ha ett trevligt utbud och dämpar saknaden, av Miljögården nere i Lund, något. Bauhaus ligger vägg i vägg och hinner besökas innan kungens kurva får sig ett besök. Melker trivs sannerligen bland människor och får han inte möjligheten att springa runt själv och charma allt och alla sitter han storögt i sin vagn och samlar på sig intryck, vilka får honom att somna gått när det väl är dags för vila.

Gudfar Rikard som förpassats till annan soffa än undertecknads under helgen hör av sig och föreslår ett gemensamt besök till krymplingen på Birger Jarlsgatan. Ett snedsteg förra söndagen resulterade i ett trasigt ben samt ledband för pojken Cedhamre. En veckas väntan på operation, några skruvar, gips senare och med vila och rehab under de kommande månaderna hittade vi Anders i soffan med benet högt. Samma östgöta tröja som jag brukar ha när jag skruvar och gipsar värmer nu Anders bringa där han ligger. Wienerbröd, vaniljhjärtat bland andra bakverk lyfter humöret knappt nämnvärt och endast temporärt hos sjuklingen. En annars aktiv Anders med storslagna planer för våren har plötsligt tvingas tänka annorlunda för både kort och långsikt och jag kan sannerligen förstå det låga humöret. Grabbarna Clason lovar att göra vad de kan för att vara behjälpliga samt lyfta humöret. Vi håller besöket kort, då den lille mannen är vild och Cedhamres krafter begränsade. Rikard jäktar hem mot Göte och Clasons mot Svea. Melker insisterar på att vi ska borra lite och tar plats i den garderob där krokar hängs upp. Viljan att hjälpa till och vara delaktig är enorm och det bär emot att behöva flytta undan honom då han är i vägen. Det märks dock att han förstår mer och mer. Ett tydligt nej när han närmar sig sågen eller lådan med skruv får honom att stanna upp, skaka på huvudet för att sedan backa eller med ett leende ändå ta tag i sågen innan pappa hinner dit. Herr och fru tar för sista gången plats i sovrummet för ännu en natt.

Måndag innebär att grabbarna får roa sig utan öppna förskolan. Ännu en dag med fint väder inbjuder till promenad och varför bryta trenden med ett besök till herr Ohlson. Melker är precis som sola på ett strålande humör, vilket lätt smittar av sig och skvallrar om ännu en härlig dag.

Det var relativt lite folk på öppna igår. Melker känner sig som hemma och såväl fröknar som de flesta andra vet mycket väl vem den lilla pojken med hårsvallet är. Vi fann ett tält i ett av rummen igår och även om det var lite trångt lyckades både far och son klämma sig in. Han är dock lite rastlös den goda Melker och efter att i femton sekunder myst med pappa, blir jag ensam kvar i tältet innan jag lyckas baxa mig ut igen. Efter både lunch och mellanmål lämnar vi Östermalm, men tar tuppen Ture med oss hem. I varje fall i mitt huvud och han ska komma att stanna där till det sista jag minns innan jag sluter ögonen för natten. Tuppen Ture är en stor charmör. han får hönorna på glatt humör......

En trött Melker somnar i vagnen och förblir sovandes när pappa flyttar över honom till den tyska vagnen. Ögonen blir dock stora som apelsiner när han placeras i en av Bauhaus stora kundvagnar som rullas mellan hyllorna av powertools. En stor bandslip samt slippapper av olika storlek tar plats bredvid Melker varpå han orädd klättrar runt och gnager på kartongen. En list, lite färg och någon pensel senare checkar vi ut och beger oss tillbaka mot stan. Vid Pris Extra tar Melker plats i en ny vagn och även om det inte är lika spännande med frukt, mejerier och blöjor är åkturen i den gamla stationsbyggnaden ännu ett äventyr som fyller lilla Melkers liv. Pris Extra bjussar på bananer till alla barn, vilket uppskattas, då ärenden likt mina tenderar att skjuta på våra normala rutiner. Pappa som bara nallat lite banan av Melker och fått en smörgås till lunch har ett konstant knorr i magen och tänker därför logiskt när han stannar till vid lösgodiset för att köpa ett par karameller, att kunna stoppa i magen på vägen hem. När vi står där börjar plötslig Oscar Linnros, Från och med du spelas i högtalarna, varpå Melker börjar att dansa i kundvagnen. Dansar Melker, dansar jag och de som inte hade en bra dag tidigare fick garanterat sig det efter att de sett grabbarna Clasons show.

Melker gillar fröken Brännberg, så mycket att han inte vill avsluta torsdagen innan hon gått. Med en Vapiano inspirerad pasta och en semla i magen lämnar Agnes vid nio och Melker som är badad och klar i pyjamasen kommer först då till ro. En sen nattning gav för en gångs skull ett positivt resultat, då det är först tjugo minuter efter åtta som en glad Melker tar plats mellan far och mor. Emma och Melker äter frukost medan jag ger mig på att börja slipa sovrumsgolvet. Det tar längre tid än beräknat att bli av med färgstänk och gammalt spackel, från ett annars fint furugolv, än beräknat. Jag hinner med en tredjedel innan Emma klappar på min axel och gör mig uppmärksam på att hon snart måste gå. Dörrglipan på fyra centimeter som uppstått då vi brutit bort två lager golv, har givit fri passage för dammet att fylla vår lägenhet. Inte nog med att möblerna från sovrummet finns jämt spridda i resten av lägenheten finns det nu även ett lager damm.

Förhoppningen är att hinna slipa klart imorgon och i varje fall hinna grunda. Forntider gör att vi nog får ställa oss in på att leva i denna missär över helgen. Vi får tacka för att Melkers gudfar är en förstående man, som med kort varsel blir snuvad på soffan han räknat med att knoppa på. Det är tur att Rikard tenderar att besöka huvudstaden relativt ofta och vi därmed får chans att åtgärda vår dåliga gästfrihet.

När klockan slog tolv ringde Melkers mat och sovklocka. Lite vila innan lunch och sedan en tur ut i solen och kanske ett besök på Kulturhuset.

Noterat/Reflekterat

- Berghagen tolkar September och ur högtalarna kommer, -because I love you. samtidigt klappar jag min son över huvudet och ner över nacken. Jag får rysningar i kroppen, där jag sitter vi frukostbordet endast iförd ett par jeans, i en precis utvädrad lägenhet. Visst är det kallt men pirret har inget med den svala luften att göra.

- Tillfredställelsen när ett renoverings projekt är färdigt är stor, men när man fortfarande är i förarbetet är tillfredställelsen obefintlig.

- Plura tolkar Petter och jag blir tvungen att gå ut på nätet och se klippet och Petters reaktion, när Plura sjunger -Hej jag heter Plura. Mitt liv är som ditt.

Melker gör sig redo för ännu en dag i den stora världen. Strax innan Emma ska gå kikar ett litet huvud upp ovanför sänggaveln. Mor blir givetvis glad att få krama om den lille innan hon beger sig och denna morgon blir faktiskt även jag glad då jag åter har sovit gott. Kombinationen av kroppsarbete, tillfredställelse att golvet är borta och att Melker sover hela natten igenom är ett uppenbarligen ett bra recept för gott resultat av tiden spenderad i sängen.

I pyjamas och slitna mjukisbyxor från Östgöta nation säger grabbarna hej då till mamma. Melker vinkar och säger –mama, hej da, eller i varje fall något som både jag och Emma tolkar som mamma hej då. Jag märker tydligt hur det värmer till i Emmas hjärta, för så gör det även i mitt. Han har börjat prata ganska mycket, men det är egentligen bara mamma och till vissdel titta och där som går att urskilja. Mamma är mest frekvent och upprepas om och om igen när han springer runt i lägenheten.



Annars kommer han långt med kroppsspråk, genom att peka samt diverse ljud. Idag på morgonen ville han inte komma till mig när vi skulle byta blöja och byta om. Flera gånger kom han till dörröppningen och vände. Efter tredje gången förstod jag att han ville att jag skulle följa med. Melker springer först och jag efter. Han stannar vid middagsbordet och pekar på vattenflaskan samtidigt som han upprepar ajehe, ajehee. När han väl fått vattnet och druckit vänder han på klacken och springer mot sitt rum för att lägga sig på skötbordet/madrassen redo för ett byte.

Strax styr vi mot vårt vanliga tillhåll. Därefter en tur ut i förorten för ett besök på Bauhaus och lämplig matbutik. Vad som noteras under dagen hoppas jag att ni kan läsa under kvällen.

Trots att jag varit hemma i drygt fem veckor, varav vi under fyra flitigt besökt öppna förskolan har jag ännu inte helt kommit in i rutinerna. När vi på tisdagen begav oss till Östermalmsgatan 20A landade Disneyflingor på Melkers ögonfransar och först trodde jag att det var snön och kylan som höll folk hemma, men efter att ha konsulterat min fru över telefon inser jag att det är jag som är två timmar tidig. En promenad och ett stopp på ett kaffe medan vi väntar. En kvarglömd Expressen från föregående dag förtäljer synnerligen oviktiga historier för mig medan Johm Blund nu tyngt ner Melkers ögonfransar. Väl insläppta i herrens boning blir det sång, lunch och lek.

Föräldrarna Clason ska för kvällen fira Alla hjärtansdag en dag sent med middag hos Mathias Dahlgren. morfor och morfar är därför inkallade för att passa den lille herrn medan vi förnöjer oss. Grabbarna skyndar sig därför hem från förskolan för att hinna baka bröd och göra soppa till kvällens hjältar.

Innan jag och Emma beger oss mot Grand hinner vi lätta på den dåligt lagda ekparketten i sovrummet. Melker är i någon slags eufori och ingen lyckas hålla honom ifrån de travar med golv som skapas. Stänger man dörren formligen sprutar tårarna i kombination med ett högljut tjut. Han vill vara med där det händer och allra helst om det är verktyg inblandade.

Kvällens middag ska visa sig överträffa alla förväntningar. Jag har aldrig haft en liknande matupplevelse, men jag har heller aldrig tidigare besökt en restaurang som har två stjärnor i Gidden. Maten är otrolig, så mycket smak och spännande kombinationer. Servicen är exceptionell, välkomnande, upplyftande och professionell. Trots platsen och sammanhanget känns det aldrig snorkig, tvärt om. Kanske gör Mathias de övriga det orättvist, men detta besök kommer för lång tid ligga i topp på min mätsticka över restaurangbesök. Från menyn vald köket fem rätter, men med alla aptitretare och predesserter landade vi nog på det tredubbla. Det är svårt eller för att inte säga omöjligt att välja en favorit, men den surdegs friterade och enbärsrökta koljan var fantastisk precis som lantägget tillagat till 63 grader och serverat med oblyga mängder tryffel. Jag kan tjata på om detta besök i all evighet, då det vattnas i munnen medan jag skriver, men jag lämnar det här och uppmanar er att boka ett bord för en obeskrivlig matupplevelse.

Mormor låg på soffan när vi kom hem och Melker tryggt bakom spjälor. Såväl Melker som barnvakter hade skött sig exemplariskt och när mormor lämnar dagen efter är det med orden och förhoppningen om att det ska bli snart igen. Min plånbok lämnar inte utrymme för samma restaurang inom kort, men ett barnlöst restaurangbesök eller bio ska vi nog kunna få till.

 
Den egna sonen klär klart bättre i Djurgårdens färger än kusinen Agnes vid ett långt tidiare försök. Hennes far tycker precis som kusin Agnes numera gör att Gävle förser Svea rike med den gladaste och bästa hockeyn. Grabbarna Clason bär på helt andra åsikter.

Nyfikenheten var stor gällande vad linoleummattan, som nu prydde vårt sovrumsgolv hade att dölja. Efter den bästa natten på länge dukades därför kofot och mattkniv fram, medan morgonkaffet fortfarande svalnade. Mycket riktigt var det som vi misstänkt, furu tiljor.

Efter ett lite senare besök på öppna förskolan tar moster Anna en promenad med Melker och ger mig möjligheten att slänga ut resten av golvet. Anna och Jonas tittar förbi med trollet lagom till att jag är klar. Kusinen ska enligt plan anlända om fyra dagar och även om de uppskattar träningen med barnvagnskörning på halt underlag och cafébesök med en liten rackare, är ingen mer tacksam än jag för besväret.

Innan klockan slagit nio har två lager golv förpassats till Vanadisbergets återvinningsstation. Även den bit som tidigare golvläggare signerat samt lämnat uppmaningen till den som läser den att skämmas för att ha brutit upp deras fina ekparkett. Möjligen skulle jag skämmas om golvet var bra lagt, men istället skulle jag vilja rikta uppmaningen att skämmas tillbaka till den som författat meddelandet.

Noterat/Reflekterat

- Barnvakter av alla dess slag är ovärderligt.

- Kombinationen av renoverande och bloggande är inte helt förenligt eller är det månne bara tiden som inte räcker till.

- Smörpopcorn kunde jag, men tryffel. Vi som alltid haft en bit tryffel hemma i kylskåpsdörren.

Om jag under natten skulle ha tappat minnet, påminner ett par tunga ben om att något särskilt genomfördes igår. Jag är dock rädd för att det kommer att vara värre imorgon, då det brukar ta ett par dagar innan det slår till när man inte har tränat på länge. Trots en trött kropp och dåligt med sömn var inte natten så god som man kunnat tro. Melker sov sju till sju och behövde endast ombesörjning vid ett par-tre gånger, men tydligen fans det något annat som störde min skönhetssömn.

Det är som vanligt en glad liten Clason som sätter i sig sin gröt toppad med hallonsylt samt den obligatoriska hönökakan. Loket Leif har fått känna att han lever på morgonen och damen under oss har nog satt morgon kaffet i halsen både en och två gånger då Leif dunsat i golvet. Poäng fåtöljen som inhandlades till Melker för en tid sedan är mäkta populär hos den lilla mannen. Han klättrar upp och ner i den själv och sitter gärna ett tag och myser innan det är dags för nästa upptåg. Han stöter dock på patrull ibland då han backar ner under armstödet och därmed fastnar halvvägs. Ett falsett skrik gör pappa snabbt varse som får hjälpa grabben loss.

Vikingrännets hemsida låter rapportera att min officiella tid landade på strax under sex timmar och två minuter. Min gode svåger spöade mig med å de grövsta, trots att jag taktiskt lät honom passera starten tio sekunder före mig för att ha dessa till godo. En timme och fyrtio minuter efter i mål hade dock mina tio sekunder föga betydelse. Skåningen hade indikerat rikttider baserade på sin tidigare chefs resultat. Väl i mål konstaterar vi att denna var 30 minuter långsammare än elitens tider, så antingen är han en skrinnare av rang eller var hans tid från ett år vinde låg rätt och målet låg tidigare än i Alvik. Kombinationen av att tro att detta skulle rivas av på fyra timmar och mina tunga lår, skapade jobbiga tankar när jag stapplade mig förbi Sigtuna. Negativa tankar fyllde mitt huvud och funderingarna på att bryta började slå rot. Det är häftigt att befinna sig i dessa situationer och uppleva hur den mentala inställningen påverkar. Lite positivt tänkande och allt känns genast lättare.

Vinnarskalle har både för och nackdelar. Igår initialt mer nackdel, då jag otränad tror att jag ska kunna vinna loppet och att de åtta milen ska bli en baggis. Efter fyra mil kommer jag till insikt att åtta mil ändå är åtta mil och att det för egen del är en bedrift att komma i mål. Vinnarinstinkten övergår till tjurskallighet, jag biter i och tuffar likt Leif på i ytterligare fyra mil.

Blå himmel över Stockholm inbjuder till promenad i kylan och så fort Melker ätit mellanmål, sovit en stund packar vi ihop oss och beger oss ut.

Noterat/Reflekterat

- Till skillnad mot en annan uppskattar Melker reklamavbrotten mer än den vanliga sändningen. Så fort reklamen börjar och det spelas musik på tvn stannar leken och Melker dansar eller vaggar framför tvn.

- Vikingarännet har som ambition att bli en av världens största frilufsaktiviteter på is. Det är en bra och tydlig ambition, men de har lång väg kvar då det finns en hel del att önska kring arrangemanget.

- Krusenbergs herrgård, Alsike ka, Skokloster, Sigtuna m.m. det är vackert längs Mälarens strand.

- Att jag myntat, att åka Vikingarännet med stavar är som att simma Vansbrosimmet med flytväst, under lördagens middag, förbannade jag då denna senare startgrupp kontinuerligt svischade förbi mig.

- Bra jobbat TV4, att värva pappa Pärson som expert. Mysfarbrorn är otroligt kunnig och fullkomligt genial i rutan.

Hade jag haft en iPhone eller annan uppkopplad mobil skulle mina facebook uppdateringar under dagen se ut något enligt följande.

00:15 Lämnar Lidingö efter en trevlig middag
00:30 Hemma på egen adress vilken doftar färg
00:45 Trollet som sov snällt hela kvällen samt i bilen tror plötsligt att det är morgon
01:15 Grabbarna Clason promenerar i lägenheten, hamnar på soffan
01:45 Laddar inför Vikingarännet, med bokstund tillsammans med Melker
03:30 Åter i egen säng efter någon timmes sömn på soffan
06:00 Kliver upp för en dag på isen
06:30 Skridskoåkare, helgjobbare, nattsuddare på gröna mot T-centralen
06:50 På övre däck på väg mot Skaris
08:00 Trött, ouppvärmt men laddad
08:20 80 km plogad is mellan mig och Alvik
08:30 Med full fokus på tekniken glömmer jag att tugga på mitt nu hårda tuggummi. Jag är man, vad kan man begära.
08:45 Första milen på 25 minuter. Det här blir en baggis.
09:15 Två kilometer till fots över oploggat land och berg
09:30 Helvete! Kramp i bägge låren. Släpper svågern vind för våg och låter skåningen stå på egna ben.
09:45 55 km kvar. Krampen består jag tror jag bryter i Sigtuna
10:00 Cirka tre mil avverkade. Mina stumma ben får min teknik att likna Bambis
10:45 Stapplande skär tar mig framåt, utom då jag ligger i en snödriva och vrider mig av plågor.
11:20 Johan Clason checkar in på vätskekontroll Kairo.
11:30 Med munnen full av kanelgifflar ringar jag min fru för tröst och stärkande ord. Halva loppet kvar.
11:45 Min ryggtavla aggerar segel.
12:15 Min ryggtavla aggerar fond för Västeråsarna som ligger på rull.
12:29 Min bringa aggerar segel. Känns som uppförsbacke
12:38 Krampen kommer att går
13:05 Jag har som vanligt överskattat min egna förmåga. Lilla Lidingöloppet gör sig påmint.
13:35 De senaste tre kilometrarna på 17 minuter. De första fem tog tolv.
13:36 Milen kvar. Jippi!
13:55 Fem kvar. Jag hoppas att ingen filmar det här.
14:20 En lättnad infinner sig. Det var nära att jag bröt.
14:40 Tuben hem till nära och kära
15:00 Jag räcker stolt över placketten till Melker, varpå hans mor säger, -Vad liten den var.
16:00 Dusch och tvätt avklarad
16:30 Småfix i sovrummet
18:30 Kvällsdopp för familjens stjärna
19:00 M har tackat för sig.
19:30 Svensson middag framför tvn.
20:00 Solsidan
22:00 Uppdaterar blogg
22:15 Bingen

Imorgon utlovas mer detaljer kring dagens strapats samt status på mina ben.

Det är härligt att vakna upp och veta att familjen har en dag tillsammans. Sovrummet är minimalt möblerat med tanke på vad som pågår, men nästan mer spännande än annars för en liten man. Istället för morgon mys med mamma och pappa vill han helst vara på golvet och springa, varför vi bestämmer oss för att stiga upp trots att det är tidigt. Efter lång frukost med dubbla morgontidningar, Magasinet, DN bostad shakar familjen loss till Så mycket bättre skivan. Melker knoppar in efter förmiddagens mellanmål, varpå jag och Emma målar väggar. Efter ett varv på stan, lunch och Melker traskandes på Stockholms trottoarer hinner vi med ett lager till innan vi packar ihop familjen och beger oss ut till Lidingö.



Taktiken med att ge Melker vällingen i bilen funkar precis enligt plan och han bäddas ner i värdparets Alice säng. Det visar sig att herr Edlunds takter sitter i gällande matlagning och även om han har mindre sprit i maten än tidigare smakar det förträffligt. Crème bruleen till efterrätt är förmodligen precis den uppladdning som Mannerström skulle rekommendera inför åtta mil på skridskor. Det blir en trevlig afton och klockan hinner bli en bit efter midnatt innan Clasons ofrivilligt väcker prinsen och beger sig mot fastlandet. Alltid trevligt att träffa nya människor eller tidigare kända ansikten i andra kontexter. Det blir ett visst fokus på barn, men såväl golvslipning, surrogatmammor, hantverkare karakteristika, träningsbidrag som sladdar diskuterades.

Noterat/Reflekterat
- Renovering is the new vädret. Intressant att samtalet ofta tenderar att kretsa kring renoveringar när man träffar nya människor. Kan ha att göra med egna intressen, men kan ni se var jag kommer från?

Då jag vet med mig att jag har finska läsare och en och annan nere i Sveriges appendix, Skåne, vill jag göra dessa varse om att det kom en del snö i Stockholm natten till fredagen. Stockholm blev åter vitt, tyst, ljust och vackert. Bilar blev inskottade, bussar inställda och trottoarer allt annat än barvagnsvänliga. Grabbarna hade en preliminär bokad lunch med farfar och trots Emmas inrådan att inte gå ut om vi inte behövde, tyckte vi att det började glesna mellan flingorna varpå vi begav oss ut. Första anhalten var Kungsholmen, för slipning av skridskor. Bussen som sas skulle gå oregelbundet gick inte alls och vi dök istället ner i underjorden. Inte en bra plats med barnvagn, men den bästa, i fredags innan lunch. Väl hos skridskosliparen konstaterades att jag knappt åkt på grillerna och att en slipning skulle göra marginell skillnad. Det var som jag misstänkte, men jag ville försäkra mig om att jag hade bra grejor när jag på söndagen skulle bege mig iväg.

Buss tar oss till Gamla stan, som knappt sätt skymten av en plog eller snöskyffel. Grabbarna Clason hjälper den tredje bilen för dagen att komma loss. Melker är ivrig påhejjare och pappa skjuter på för allt han förmår. Lunchen med farfar blir på Stockholms Stadsmission. Melker spelar ut hela registret efter att suttit nerbäddad i åkpåsen. Det är härligt att se den lekfullhet som Melker plockar fram i min pappa. Det är ögon som gnistrar och jag inser att Melker förmodligen väcker minnen och känslor motsvarande de känslor jag nu hyser för Melker och min far en gång känt för mig. Det är sällan jag upplever min far lika avslappnad och fokuserad som när han har Melkers uppmärksamhet. På vägen ut från restaurangen stannar vi till vid deras bageri. Fruktbrödet som förvisso kostar en slant, är fantastiskt. Går inte att efterlikna, utan måste köpas här och räcker lagom för en helg.



Efter lunch sladdar vi hem nerför slottsbacken. Högvakten har slopat baskern för dagen och har istället fodrad vintermössa. Värt att nämna är att denna ratades i Boden, utom om man satt o-post och temperaturen var trettio eller lägre. Väl i Kungsträdgården saluterar vi Stockholms stads snöröjning. Förvisso håller vi oss på de större gatorna, men Brion tar sig fram utan problem.

Melker hinner somna på vägen hem, varpå jag passar på att skotta fram bilen, som Plogis så snällt har vallat in. Vi väntar in Emma och när hon väl är hemma stryker jag ett nytt lager färg på sovrummets tak. En liten kille står utanför dörren och knackar och vill in, men har ännu inte längden för att nå taket varför han får vänta utanför.

Trots trötta ögon vill den lille herrn upp strax efter sex. Ett kort försök genomfördes i vår säng, men Melker var inte alls på något mys humör utan satt i sängen och pekade mot köket och sa da, da, daah. Emmas klocka skulle strax ringa, så uppbrottet från halmen var inte allt för besvärande. 

Efter lite bus på morgonen och ett varv med damsugaren kommer tröttheten i fatt honom och han somnar tidigare än vanligt. Jag inser att vi även idag kommer att missa sångstunden på förskolan, då planen får revideras med en förskjutning på dryga timmen. Sen ankomst och det stökiga vädret gör det relativt lugnt på förskolan, vilket är lite skönt som omväxling.

Svågerns förfrågan om man eller mus realiserades idag till en anmälan till Vikingarännet. Förmodligen ingen utmaning för den som rör på sig ett par gånger i veckan, men för en annan är det bara att hålla tummarna att man kommer fram. Längtan till Alvik kommer nog aldrig att vara så stark som på söndag morgon då jag lämnar Uppsala med stål vassa som knivar på fötterna.

Förutom det nya med att prutta på magar och spela på läpparna är buset med att pappa sprutar vatten i munnen på Melker med nappflaskan det nya. Resultatet är varierande, men ju törstigare Melker är ju blötare blir hans skjorta. En förväntansfull och finurlig ansiktsutryck följer efter att pappa riktat pipen mot Melker. V>ilket uttryck ansiktet tar efter att vattnet har sprutats ses nedan.



Kvällen middagsgäster var inbjudna till efter Melkers normala nattningstid. Av någon anledning var han inte intresserad att lägga sig då och när de trevliga gästerna anlänt minskade det intresset ytterligare. Det var en glad skit som gjorde oss sällskap, men tog delar av föräldrarnas uppmärksamhet från gästerna. Tio minuter efter att gästerna gått låg det ett tungt huvud på min axel som efter ett par snarkningar förpassades till sin säng.

Melker har tidigare på eftermiddagen smakat av såväl de frysta ärtorna som frysta lingon. Vilken som är favoriten är oklart, men efter varje gång han har fått en att smaka går han en vända för att sedan komma tillbaka för ett nytt smakprov.

- Yes, Rapiden var skateboard Pelles. Samma bil stod utanför hans och Lenas våning på Östermalm idag. Bra val Pelle.

- Ipaden ändrade min sökning på rårörda lingon till tårögda lingon. Jobs och hans polare har antingen stor humor eller så serverar de väldigt ledsna lingon till sina Wallenbergare.

Emma började lite senare idag, men var ändå först upp för att ta hand om prinsen som vaknat. Själv fick jag en extra timme i sängen innan jag möte upp mina älskade vid frukostbordet. Melker är på ett strålande humör och underhåller båda sina föräldrar sittandes i sin barnstol. Efter frukost förflyttar sig familjen in till golvet i Melkers rum för att avmaskera golvet intill listerna. Melker agerar hantlangare, men tenderar mest att sätta sig i vägen.

Lagom till att den sista skeden med mosad banan blandad med yoghurt försvunnit ner orkar Melker inte längre hålla huvudet upprätt. Det visar sig att det krävs dryga två timmar innan han ska vara på benen igen. Under den tiden hinner jag spackla en andra vända, äta lunch, ta en dusch samt uppdatera mig om vad som händer i världen utanför min.

Den långa sömnen spräcker planeringen och istället för att stressa till öppna förskolan sätter vi sikte på Humleträdgården och parkleken som erbjuds där. Gården är fylld med barn i västar som talar om vilken förskola de tillhör. Melker är i särklass yngst och finner stort nöje i att se de andra barnen som springer omkring och leker. Det är ett konstant leende på hans läppar när han får gå runt själv i sina kängor.



Efter ett tag kommer fem barn i sex års åldern fram och sätter sig på huk bredvid mig och Melker. Barnen är less på att besöka samma lekplats i fyra års tid, blir nyfikna på Melker och ställer en massa frågor. Rätt vad det är går Melker fram till var och en av dem och ger dem en kram. Melker tar rygg på flera av de stora barnen och visar inga täcken på rädsla.

Lite trippande runt på gården och gungande senare beger vi oss ner genom parken mot Kungliga biblioteket och Linné. Efter ett tag vill han inte gå mer, men inte heller sitta i vagnen, varpå han hamnar i pappas famn. Något kvarter senare är dock ögonlocken åter tunga och monsieur placeras i vagnen. Vi tar vägen om Hötorgshallen och torget  innan vi beger oss hem.

Grabbarna springer över lägenheten med damtrasa och vippa. Melker föredrar vippan framför trasan, men hade helst skött sprutandet av rengöringsmedlet. Inne i sovrummet hinner vi med lite bus på sängen och då jag drar upp skjortan dyker Melker ner för att göra prutt ljud. Han försöker sedan få upp mitt huvud att göra detsamma genom att dra mig i håret, men han får nöja sig med att jag gör ljud på hans mage och så håller vi på till dess att Melker tröttnar.



Till middag blir det Svennebanan crepes. Melker sitter på min arm medan jag steker pannkakor. Jag får ett pirr i kroppen och tårar i ögonen. Jag är inte direkt religiös, men någon måste finnas att tacka för det här. Att livet kan vara så enkelt, men samtidigt så underbart.

Noterat/Reflekterat
- Som pris i en danstävling i Vattholma skolans matsal, vann jag en gång en singel med Christer Sandelins Det hon vill ha. Vem hade trott att jag 20 år senare skulle stå med en son på armen, steka pankakor och tillsammans med Plura sjunga samma låt för min son.

- Så mycket bättre skivan har rullat i vår lägenhet idag. Melker verkar gilla Petters version av Lill-Babs En tuff brud i lyxförpackning. Förmodligen går tankarna till hans mor, vilket speglas med ett brett leende.

..for mankind. I giant leap for Melker.

Grabbarna lämnade boningen efter att Melker nannat klart och fått lite mat i magen. En kort promenad på Östermalm i solskenet innan vi parkerade vagnen bland ett tjugotal andra utanför Engelbrekts kyrkans öppna förskola. Melker som hade kängorna på sig för dagen knallade själv till porten vilken förde honom in i värmen.



Melker tog plats i cirkelns mitt under sångstunden och dansade i takt till bongotrumman. När han sedan fick ett par maracasägg i händerna blev lyckan total och Melker shakade loss så det stod härliga till. Melker som inte varit där på en vecka, var glad för att vara tillbaka och fann snabbt åter sin favorit plats i den öppna spisen. Lite mellanmål i magen och två timmar senare satte herrskapet av mot närmaste färgbutik för att köpa spackel. Trots att det gick att skönja en viss trötthet i Melkers ögon hade han ingenting emot att knalla ett halvt kvarter innan han tog plats i vagnen. Kombinationen av små steg och att det fanns så mycket att titta på, platta ölburkar, fimpar, glasspapper m.m. gjorde att det tog dryga 20 minuter att gå de knappa 200 meterna. Ingen tid fanns att passa och lyckan i Melkers ögon gjorde att pappa gärna släpade fötterna efter sig.



Väl hemma tog Trötter plats i soffan bredvid pappa för att titta lite i några av sina böcker. En nyckel i dörren ger oss en sekunds förvarning om ett -hallå mina älsklingar. Melker finner mamma på huk i hallen och springer till henne med öppna armar. Efter ett tag hamnar mamma på golvet och grabbarna får chans att prutta med läpparna på hennes mage. Melkers takter sitter i, men han visar tydligt att pappa ska göra varannan gång.

Ikväll är det jag som målar och Emma och Melker busar lite innan det blir dags för bad, ny blöja och pyjamas. När klockan slår sju har Melkers tjatter tystnat och ännu en pastadeg får gå genom maskinen för att mätta våra magar. Det som inte kunde spacklas i trollets sällskap får lite klet på sig innan fingrarna knapprar ännu ett inlägg till bloggen.

Nu finns det ingen återvändo. Sovrummet är randigt efter att grabbarna igår skar bort tapetskarvarna. Pappa skar och Melker satt antingen på sängen och tittade på eller vältade sig runt bland de korvar som uppstod när tapethyveln for farm. Självklart var snickarbältet på. När Emma kom hem så åkte målarkläderna på och Melkers lister fick ett nytt lager färg. Vi får nog köra ett varv till då det går att skönja en färg skillnad mellan fönsterfoder och lister.

Annars flöt gårdagen på som tidigare dagar. En lugn förmiddag följdens upp med en tur på stan innan grabbarna gick hem för att planera middagen. Ännu en gång fick våra hårsvall jobba, då vi lyckades byta en näststan två år gammal bröllopsgåva utan kvitto. Det ha blivit lite av en sport att byta grejor, varför jag nu letar efter nästa utmaning.

Melker lärde sig igår att göra prutt ljud på någon annans mage. Vissa gånger blir det bara en blöt puss, men varannan gång pruttar det. Nöjet är delat mellan föräldrar och son, främst då man får ta del av lyckan i Melkers ögon när han kommer på hur han ska göra.

Spacklingen idag på morgonen var nästan lika spännande som gårdagens arbete. Allt gick bra så länge Melker höll sig på sängen, men när han kom ner på golvet och gjorde våg liknande mönster i spacklet, som flörtade med 70-talet, med fingrarna fick rummet delas av. Spacklet tog slut precis som Melkers tålamod och införskaffande av en ny laddning får bli del av dagen promenad. Annars väntar öppna förskolan efter lunch och hur det äventyret ter sig får ni läsa om framåt kvällen.

Noterat/Reflekterat
- Melker vill ha smöret på samma sidan av hönökakan som sin mor, det blir mer smör då. Vissa bitar hamnar på golvet som blöta korvar, dock utan smör, för det har Melker redan sugit i sig.

- Tidigare mötes jag ofta av glada blickar när jag gick på stan. Dessa blickar riktas nu mot killen i vagnen framför mig. Boosten för självförtroendet är densamma.

- Min pappaledighet har varken lyckats pricka in fotbolls-VM eller OS. Idag står dock tvn på i bakgrunden, då flickor i störtkruka och trikåer riktar laggens skidspetsar i lodrätriktning i en av Garmisch-Partenkirchen backar.

- Enligt dagens rapport ska hallonbladsteet ännu inte gett någon utdelning.

- Love is in the air. Cedhamre har äntligen fått trä ringen på sin sköna mö. Grabbarna gratulerar ännu en gång och värmländska sola ler över Stockholm.

Jag är förälskad, förälskad i min son. Att ha honom i min närhet gör mig upprymd. Han skänker mig en otrolig glädje och han är mig långt mycket mer värld än livet självt.  

Idag har varit en alldeles vanlig dag i vårat liv; en helt fantastisk dag. Vi har inte gjort något extra ordinärt; vi har bara varit tillsammans hela familjen.

Precis som jag gör Melker inte någon skillnad mellan vardag och helg. Sovmorgnar är överflödigt och även om inte någon väckarkloka ringer, sitter vi där i soffan och bläddrar i pekboken när klockan närmar sig halv åtta. Emma kommer upp och gör först frukost till Melker och sedan till oss. Snickarbältet som inhandlades igår passar utmärkt även till pyjamasen och sitter på när Melker sitter i sin stol och äter gröt. Frukosten följs upp med lek och hela familjen förflyttar sig mellan lägenhetens olika rum för nya lekar och upptåg.

Efter att igår bestämt oss för att dra igång med renoveringen av vårt sovrum samt funnit en lösning på sänglampa har det pågått ett ideellt letande efter passande lampor. Den som söker han finner, heter det väl, men det tar tid när världen är så vida stor. Vi gjorde några besök i olika butiker under vår tur på stan och visst fann vi mycket snyggt, men även mycket som var dyrt. Den bästa vi hittade var självklart dyrast, så allt slutade med att vi kom hem utan lampor, men en kavaj till mig.

Melker fick några tillfällen att gå i sina tofflor medan vi var på stan och störs nu inte alls av att ha en sula under fötterna. När vi kom hem åkte vinterkängorna på och det visade sig att inte heller dessa ställde till några bekymmer. Tvärt om var den en mäkta stolt Melker som traskade runt i lägenheten med ett flin på läpparna.

Mormor och morfar som var i stan för ett visnings maraton tittade förbi när det nått mållinjen. Morfar som senast vi träffades aldrig fick skönja Melkers blå ögon, såg lite oroad ut när Melker låg utslagen på sängen, utan att visa några täcken på att vakna. En halv kopp kaffe senare och med lite av wienerbrödet i mungipan sken dock morfar upp, då det kom ljud från sovrummet. Melker gör succé i de flesta sammanhang och inte minst då mommi och moffi är på besök. Innan morföräldrarna tackade för sig och begav sig mot norr, hade de tillsammans med Melker kamperat för lek på golvet i Melkers rum. De hann både såga, spika, skruva, fäktas med hockeyklubban samt läsa om traktorer före avmarsch.



En stor moster följde upp föräldrarnas besök innan Melker tog sig ett bad. Melker hade förvisso redan innan tagit plats i badbaljan men då bara torrövat. Moster Anna skulle hem och dricka te, med förhoppning om att kusinen snart skulle titta ut.

Badet fick en annars trött Melker att hålla sig vaken ytterligare någon timme, men när vällingen väl var avklarad tackade junior för sig och kröp till kojs. En lättare förkylning och/eller annalkande tänder gör att han vaknar med jämna mellanrum. Ibland måste man smyga in ge honom nappen samt klappa honom innan han somnar in igen. Som en mus försöker jag sedan smyga ut, med mina Ernst-fötter och 93 kilo på det målade trägolvet. Det är intressant hur man ändra sin gångstil för att försöka låta mindre. Ungefär som när man håller in magen, när man ställer sig på en våg.

Inga öppna förskolor är öppna imorgon, så grabbarna Clason får klara sig på egen hand. Förhoppningsvis är vädret lika underbart då, så kan vi, Filip och Fredrik ta oss en tur kring Brunnsviken.

Det vore synd att säga att familjen Clason var ensamma på IKEA vid Kungenskurva. Men då vi inte hade någon tid att passa fick det ta den tid det tog, tre timmar. Ett par nya ramar inhandlades och Melkers cirkus affisch samt det koppartrycket vi fick i samband med dopet är nu inramade och uppsatta. Till Melker inhandlades en liten Poäng fåtölj samt ett snickarbälte. Bägge köpen har visat sig vara en succé och det var en något mindre avundsam blick när pappas verktygslåda plockades fram. Givetvis inhandlades det en del annat också, som det alltid blir, när vi Ingvars tempel besöker.



Efter att Melker ännu en gång hade hjälpt pappa att sortera bland slipsarna, för dagen iklädd mammas bh, fanns det en förhoppning om att finna en slipsgalge bland de platta paketen. Där gick vi dock bet, men om Melkers lek bland flugor och slipsar fortgår, tas jakten upp på annat håll.

Bra eller dåligt, Melker har lärt sig öppna upp blöjan själv. Lämnas han utan byxor är snabbt ena kardborre-flärpen öppen. Idag efter att ha tagit av honom kläderna inför ett bad, kom han in i badrummet medan jag fortfarande fyllde baljan, tog av sig blöjan själv för att sedan kliva ner i badet helt på egen hand. Han blir äldre vår lille son, vare sig vi vill eller inte, och saker likt detta gör det extra tydligt.

Efter att ha pysslat lite när vi kom hem tröt såväl fantasi som ork. Både jag och Emma hade siktet inställt på soffan så fort vi fått mat i kistan och gossebarnet somnat. Italienaren, som förmodligen har asiatiskt ursprung fick förse oss med kvällens middag.

Noterat/Reflekterat
- Jag uppmanar Janne Josefsson att ta en till tur till IKEA. En kopp kaffe, cola, nygräddad kanelbulle, vaniljmunk och prinsessbakelse, 20 kr. Snacka om skatteåterbäring till oss stackars skattebetalare.

- Den som tror att ett av de tre bakverken var till Melker tror fel. Pappa Clason firade att det var lördag med en klassisk dubbel.

- Jag funderade på vad som skulle pryda löpen härnäst efter att Herngrens och Bergqvist skilsmässa gjort så. Tv-tablån gör mig varse, då det ikväll var seriestart av melodifestivalen. Seriestart, trots min ringa ålder minns jag när festivalen klarades av i ett program. Bevare mig väl.

Först och främst vill Melker ursäkta gårdagens dåliga uppdatering på bloggen. Det fanns en ambition från min sida att skriva några rader på kvällen, men lagom till att middagen var avslutat vaknade Melker igen och ville därefter aldrig riktigt komma till ro. Likväl var han pigg när klockan slog sju varpå grabbarna klev upp. Efter lite gröt struttar han nu runt i nyfunnet pannband och snackar oavbrutet. Tonläget var ett annat i natt vilket förmodligen berodde på magknip eller att nya tänder är på väg.



Vi slussades mellan ett antal lunch restauranger under gårdagen innan vi hittade en som kunde bistå med plats, barnstol och mikro. Trevligt att möte helgen med en familjelunch, även om den var begränsad gällande längd. Efter lunch tog grabbarna en promenad runt Skeppsholmen och lyckades förlänga två presentkort på Mathias Dahlgren respektive Grand Hotell som gick ut för nästan ett år sedan. Möjligen var det våra lockar som åter hjälpte oss på traven, när vi snärjde hovmästarinnan och receptionisten att utöka korten ännu en tid. Bord bokat den 15:e, då alla hjärtans dag var stängt. Nu återstår bara att finna en barnvakt, då såväl Emma, jag som Mathias skulle uppskatta en middag på tumanhand.

Melker somnade på vägen hem och sov nog där av sig den sista av febern. innan mor hinner hem hinner vi städa av samt knåda ihop pastadegen till kvällens ravioli. Dammsugaren är lika spännande varje gång den åker fram. Ljudet, fläkten, sladden och handtaget slår allt annat som finns i leksagsväg i lägenheten. Att sitta på dammsugaren samtidigt som den varma luften strömmar genom håret och pappa besöker våningens alla hörn är i den lilla vännens värld high life.

- Ring så spelar vi bränner av Rocking in the free world med Neil Young på Leif Palmqvist begäran. Tack Leif.

- En halv flaska vin och ostbrickan från igår finns kvar, då kvällen inte flöt på enligt plan.

- Jingeln till Melodikrysset, Ju mer vi är tillsammans i kombination med första melodin Stockholm i mitt hjärta dämpar tröttheten och ger kraft för ännu en dag med Melker Clason.

Om det var grabbarna Clasons rojalistiska hårsvall, vältalighet eller Clas Ohlsons policy förtäljer inte historien, men trasig såg har bytts mot ny. Melker hann somna innan vi skulle bege oss iväg och förblev vaken trots vagnens vaggande. Ännu en dos Alvedon innan vi gick iväg stärkte honom och han höll sig pigg under lunchen med farfar, hans blick tydde dock på att allt inte var helt hundra. När russinen sinat busade farfar och Melker lite innan vi skildes åt för denna gång.

Melker som är ny i stan tycks trivas bra i Gamla stan, inte minst kring slottet. Vi stannar till på slottsbacken och spanar ut mot Nordiska museet, Grand Hotell och Skeppsholmen, varpå jag försöker förklara för Melker vad som sker var. Högvakten bär blå basker för dagen och bjuder upp till dans med ett par vänster-, höger- och heltom. Han kunde besparat oss dansen då Ranelid förmodligen hade valsat bättre. Melker somnar när vi når Karl XII och får en välbehövlig vila i vagnen. Jag lever upp till lattefarsa begreppet genom ett stopp på Espresso House innan vi stannar till på Apoteket för att fylla på förrådet.

Väl hemma finner vi ett brev på hallmattan. Med Melker i famnen sprättat jag snabbt upp kuvert, men blir genast tvungen att sätta mig ner. Det jag trodde var ett tackkort visade sig vara ett kort från våra vänner som för en tid sedan förlorade sin lilla dotter. Jag lyckas inte hålla tårarna tillbaka varpå Melker kollar på mig med förundran. Mina tårar är främst inte av sorg, utan av rädsla. Rädsla att behöva uppleva det vidrigaste jag kan föreställa mig, att förlora pojken som jag har i mina armar. Det må vara, i sammanhanget en självisk känsla men jag kan inte rå för den. Givetvis känner jag även stor sorg med mina vänner och stöttar dem på de sätt som jag, da har berövats sitt barn och upplevt min rädsla.

Tillbaka i vår vardag gör vi en ny laddning pressgurka som serveras till kvällens Biff à la Lindström. Melker trillar ner i dalar när tröttheten kommer över honom och temperaturen stiger. Famnen är det enda sättet att trösta honom vilket gör saker som att göra biffar och hacka lök klart komplicerat. När Melker hämtat sig sitter han sedan snällt i barnstolen mitt i köket och kollar när pappa lagar mat.

Noterat/Reflekterat
- Att ta sig runt med barnvagn skapar sannerligen förståelse för de organisationer som verkar för rörelsehindrades framkomlighet.

- Jag tror att det var Leif G W Persson som vinkade över oss vid ett övergångsställe idag. Han var väldigt lik och hans vinkling hade samma mumlande uttryck.

Det är en pigg men varm Melker som gör oss varse om att det är dags att kliva upp. Termometern indikerar motsvarandes en hunds kroppstemperatur, men då det är Melker den sitter i blir följden en dos Alvedon för att dämpa de knappa 39. Allt underlättas av hans glada humör och även om det skriks en del är det med en positiv ton som kallar på uppmärksamhet. Att det är att han vill ta ett morgondopp uppfattas inte av hans tjoande, utan det är först när han plockat fram och krupit ner baljan som vi förstår vad han försöker säga.



Böckerna som fröken Tormod har försett oss med verkar nu vara på en lämplig nivå för gossebarnet. Han vet precis var de står i bokhyllan och går därför och pekar och skriker när han vill ha ner någon av dem. Istället för att som tidigare bita dem över ryggen sitter han nu själv och bläddrar och pekar på de olika djuren.

Ett klick ljud från Melkers rum skvallrar om att tvättmaskinen snurrat klart. Grabbarna gör gemensam sak i att ta han dem även om mitt fokus är att hänga den och Melkers att plocka ner den. Det är sedan dags att packa ihop oss för att möta upp farfar för en lunch. Med förhoppning om att Melkers lockar ska charma personalen på Clas Ohlson hoppas vi även att utan kvitto kunna byta geringssågen, som säckat ihop. Funkar inte lockarna saknar de hjärta.

Den lilla killen fortsätter att rata min mat framför burkmaten. Givetvis känns detta som en törn i sidan, men samtidigt som jag är villig att ta upp striden är den inte alltid värt det, då kampen med en Melker som inte vill äta förmodligen tär mer på krafterna än burkmatens 23-0.

Annars var det en trött herr Clason som serverade sin son lunch på öppna förskolan. Efter andra skeden med mat hamnade skeden i min kaffekopp istället för, den förbannade, barnmats burken. Jag ska inte fortsätta att tjata om Melkers sov rutiner, men låt oss bara säga att jag inte är helt nöjd. Förvisso finns alla möjligheter att ställa om de egna rutinerna för att säkerställa de eftersökta timmarna i bingen.

Innan vi begav oss för att möta upp Henrik P för en lunch väntade vi in leveransen av stänkskyddet till köksbänken. Melker förpassades till spjälsängen medan jag möte upp nere på gatan. Överkastet och det medskickade pusslet låg på golvet, annars var det en glad Melker som väntade på pappa som stormade in med en två och en halv meter lång glas skiva. Äntligen lite medflyt då skivan passade perfekt. Nu saknas bara tre rosettskruvar, sedan är köket klart.

Melker somnade som en stock på vägen till Vapiano och tog igen lite av missad sömn från natten. Några blinkningar och ett snett leende fick dock Henrik innan grabbarna Clason tackade för sig och satte fart mot Ötermalmsgatan 20. Det verkar som att Melker börjar lära sig några av sångerna, då han är mycket mer delaktig i sångstunden. Under leken fann han även en hammare som gick att hamra med på allt och alla. Det får nog bli en liten leksaks verktygslåda till Melker inom kort. Å andra sidan visar han intresse för allt man kan slå med eller tugga på, såväl dockor som kastruller får smaka på hans tilltag.

Melker hittar en ny tjej idag, Majken, som han leker lite med. Majken visar sig, precis som Melker, ha en väldigt trevlig far. Vi utbyter lite erfarenheter och tips på platser att gå till på dagarna. Majken ska börja på dagis om en månad så givetvis försökte jag suga i mig så mycket information kring detta som jag bara kunde. Tror visst att det ska få bli ett par samtal till några privata dagis i veckan, för att se om vi
kan klämma in Melker i kön.

Imorgon kommer farmor och sola på besök. Kulturhuset står då på schemat samt promenad i det förväntade fina vädret.

Noterat/Reflekterat
- Sprang på Jeppe Blomqvist idag nere på gatan. Är inte han fotbollens svar på Christer Sandelin? Hade inte Wikipedia skvallrat om att blomman fyller 37 på lördag hade jag gissat 22. Grattis i förskott Jesper!

- Karl Pilikingtons reflektion i Kina, att det var överflödigt att filma i HD då allt ändå var så grått och oskarpt. Stämde idag in på såväl Stockholm som undertecknad.

- Uppskattar snabba leveranser när jag beställer något via nätet.

- Uppskattar mindre när beställningar via nätet blir fel.