Salt'n pepa
Det får räcka med att säga att det var en stökig natt, delvis spenderad på soffan bredvid min varma son. Febern var dock lättare på morgonen och har till kvällen släppt taget helt. Hostan hänger kvar och oviljan att äta har satt ton på hela dagen. Besök av farmor och moster Ulle har också skapat ovilja att sova vilket blev tydligt efter att Ulrika sagt morsning korsning och jäktat vidare mot Uppsala. Ett kort häng på min axel innan nappen for ut och Melker var inte längre var kontaktbar. Trots jag gjorde allt vad jag kunde för att hålla honom vid liv till dess att Emma kom hem samt försökte öda honom med välling var han totalt utslagen, varför det var lite förvånande när han tjugo minuter senare åter var pigg och ville vara med i leken. Samma fenomen hade upplevts tidigare under dagen när farmor var på besök.
Min mors planerade besök tycks förföljas av ett dåligt omen. Vid de två senaste tillfällena har Melker dragits med feber. Efter kort korrespondens på morgonen beslöt farmor att göra sig besväret att bege sig till Stockholm trots en grad för mycket i Melkers ändalykt. Melker möter farmor glatt i dörren iförd sitta verktygsbälte och visar stolt upp sina skor i sko stället. Han är trött redan då, men vägrar ge vika för ögonfransarna som likt magneter vill dra sig samman. Farmor bjuds på ett gammalt beprövat Nilsson recept på laxpasta dock gör ersätter grabbarna Nilssons fjärilar med den form köksmaskinen spottar ur sig. Melker somnar lagom till lunchen och jag gissar på två timmar när min mor undrar hur länge han kommer att sova. Tji fick jag när det tjugo minuter senare kom förtvivlade skrik från det gamla köket. Melker skulle förbli i detta tillstånd i närmare en timme. Ingenting dög åt den unge kejsaren och jag fick söka i mitt inre efter kraft och när vi väl hamnade på min och Emmas säng med traktorboken var Melker plötsligt som förbytt och det var ett rosslande skratt som kom från ljöd istället för ett rosslande skrik och gråt. Efter detta bjöds farmor på Melkers fulla repertoar, vilket innebär allt från dans till September till trotsigt uppträdande gentemot sin far när denna ber honom att inte riva sönder sin mors tidningar. Farmor lämnar oss nöjd av föreställningen och några väl spenderade timmar med två av hennes favorit pojkar. Strax efter att hon gjort sorti tittar Ulle in på en kopp kaffe. Melker fortsätter där han slutat, vägrar att äta men sladdar glatt över golvet med sin trimmade gåvagn, allt för att impa på moster. Efter att ha svarvat ett äpple börjar han spela flöjt på salt och pepparkvarnen som står på arbetsbänken där Melker för stunden befinner sig. En plats han av naturlig skäl sällan besöker. Nu blir det hans sen för sin uppsättning och enmansband.
Innan Melker åter vaknar efter Emmas hemkomst hinner kvällens middag påbörjas. Hemma rullade köttbullar, potatis mos på mandel knölar, brunsås, pressgurka, lingonsylt och en kyld Sigtuna ljus lager. Har svårt att se en mycket bättre avslutning på en vecka i en pappaledigs värld. När allt detta kokades ihop vaknade Melker som sagt igen. Tuggade glatt i sig några russin, lapade äppeldricka ur dricksglas innan pappa tog till sångförrådet och fick honom åter på trötta tankar. Inte heller denna gång skulle det visa sig vara god natt, då han nu efter ännu efter en skrik och gråt attack ligger i Emmas famn bredvid mig i soffan.
Låt oss hoppas att det är sömn gossen behöver och att han imorgon får vara sitt normala underbara jag utan feber, snuva och hosta. Nu stänger vi butiken för idag, dricker ur det sista ur flaskan och tar ännu en näve ur mysskålen.
