Mama
Melker gör sig redo för ännu en dag i den stora världen. Strax innan Emma ska gå kikar ett litet huvud upp ovanför sänggaveln. Mor blir givetvis glad att få krama om den lille innan hon beger sig och denna morgon blir faktiskt även jag glad då jag åter har sovit gott. Kombinationen av kroppsarbete, tillfredställelse att golvet är borta och att Melker sover hela natten igenom är ett uppenbarligen ett bra recept för gott resultat av tiden spenderad i sängen.
I pyjamas och slitna mjukisbyxor från Östgöta nation säger grabbarna hej då till mamma. Melker vinkar och säger –mama, hej da, eller i varje fall något som både jag och Emma tolkar som mamma hej då. Jag märker tydligt hur det värmer till i Emmas hjärta, för så gör det även i mitt. Han har börjat prata ganska mycket, men det är egentligen bara mamma och till vissdel titta och där som går att urskilja. Mamma är mest frekvent och upprepas om och om igen när han springer runt i lägenheten.
Annars kommer han långt med kroppsspråk, genom att peka samt diverse ljud. Idag på morgonen ville han inte komma till mig när vi skulle byta blöja och byta om. Flera gånger kom han till dörröppningen och vände. Efter tredje gången förstod jag att han ville att jag skulle följa med. Melker springer först och jag efter. Han stannar vid middagsbordet och pekar på vattenflaskan samtidigt som han upprepar ajehe, ajehee. När han väl fått vattnet och druckit vänder han på klacken och springer mot sitt rum för att lägga sig på skötbordet/madrassen redo för ett byte.
Strax styr vi mot vårt vanliga tillhåll. Därefter en tur ut i förorten för ett besök på Bauhaus och lämplig matbutik. Vad som noteras under dagen hoppas jag att ni kan läsa under kvällen.
