grabbarnaclason

Melker är en bokmal i den bemärkelsen att han är ett skadedjur. En liten mal som tuggar i sig böckerna. Om han inte själv river ut en bok ur bokhyllan pekar han ut vilken bok han vill gnaga på. Intresset för att sitta och lyssna är nästintill obefintligt och läs stunden går snabbt över till att Melker vill bita på ryggen. Vid två tillfällen kan det funka att läsa åtminstone en halv bok. Melker är tillräckligt trött för att sitta still i ens knä eller är belägen i sin spjälsäng.

Jag ser fram emot när intresset blir större, då jag uppskattar de gånger han vill höra en saga, oavsett om jag kommer att ha en bok till hjälp eller får hitta på äventyren själv.

Det var en trött Melker som knoppade in strax efter mellanmålet på förmiddagen. Dock var det precis som Hedlund, dåligt timat, då vi skulle möta upp lunchsällskapet Arvid en timme senare. En sovandes Melker klädes på full mundering och bars sovandes ner till vagnen. Arvid hade det goda omdömet att komma lite sent, vilket gav mig och Melker ett par extra minuter i den underbara vårsolen, som värmde gott där vi stod framför Kungshallarna.

Låt oss dock hoppas att kylan håller i sig ett tag till, så att det i varje fall hinner bli en tur på långfärdsskridskorna innan isen ger med sig. Hemfärden gick om Kungsholmen och innan vi nådde avsedd adress gjorde vi ett kort stopp på gummiberget i Vasaparken för att gunga.



Kvällen avslutas för Melker med ett bad. När kläderna och blöjan åkt av inne i Melkers rum rusar en liten nakenfis mot badrummet. Möjligen stannar han för att kissa på vägen annars kliver han själv ner, med en hjälpande hand ner i baljan. Badet avslutas numera med ett skrik, då Melker aldrig vill lämna leken i det ljumma vattnet. Ilskan dämpas snabbt när han får bita lite i bottenventilen samt när morgonrocken eller pyjamasen åker på. Melker spatserar sedan runt ett tag innan det blir dags för nattning.



Ingefäran som las in i förra veckan stod idag på bordet för att serveras till sushi. Det var svårt att uppnå samma tunna skivor som det är i den man köper, varför syltningen blev en annan, men jag gillar smaken som var lite råare, så detta får bli fler gånger.

För mig avslutas kvällen med en semla.

Noterat/Reflekterat
- Scania skickar ut den annars digitala platsbilagan i pappersform till mig. Borde jag fatta vinken?

- Varför förvånas man inta av ypperligt bra service i en järnaffär, men i en klädbutik?

- Om ingefäran som man lägger in själv inte blir som den man köper, blir den ungefära då?

En illa uppdaterad blogg tyder i detta fall inte på att ingenting har hänt, tvärtom. Clasons har inte varit uppbokade i helgen, men tiden har gått fort likväl. För egen del råder det dock ingen skillnad mellan en söndag och en onsdag, mer än att vi är hela familjen under helgen. Det är en speciell känsla på så sätt att vara pappaledig, för även om man inte är ledig i den bemärkelsen, så är man ovanligt ledig och ledigheten är tydligt dedikerad till en liten krabat och inte till en massa måsten och borden. Går en dag utan att något särskilt har hänt eller uträttats så är det helt okey, så länge Melker är nöjd och glad.

Pojken Kjellsson kom förbi i lördags och som vanligt fanns mycket att avhandla, reflektera samt notera. Melker var en liten solstråle hela eftermiddagen och titulerades A-barn av tidigare nämnd person. Han skulle bara veta hur grabben betett sig tidigare under morgonen då han om så var fallet hade fått gå längre bak i alfabetet för att hitta lämplig bokstav.

Problemen med att få Melker i säng i tid är för tillfället borta. Dock tenderar han att vakna tidigare med följd att han upplevs lite grinigare under förmiddagen. Är väl en period eller rutin bland många andra som vi helt enkelt bara får acceptera, även om det bär emot att kliva upp innan morgontidningen hamnat på dörrmattan.

Medan jag och Melker storhandlade samt jagade rosettskruvar bakades det semlor på Sveavägen 122. Emma och hennes syster Anna knådade små bullar som sedan fylldes med mandelmassa och grädde för att behaga grabbarna Clason samt dem själva. Att hembakat är godast gäller verkligen när det kommer till semlor och inslaget av kardemumma höjde smakupplevelsen ett par snäpp jämfört med förra årets resultat.



Tror visst att Melker kommer att bli som sin far när det kommer till att fixa och pyssla i hemmet. Sällan är han så nyfiken som när pappas verktygslåda kommer fram. På första parkett satt han som en ljus och tittade på när pappa satte upp rullgardinen. När fixandet sedan fortsatte in i Melkers rum, stod han utanför dörren och bankade på glaset och skrek för att få komma in. Om några år snickrar vi säkert tillsammans, men än är grabben för ung för sågen och hammaren. Listerna på plats i Melkers rum, nu återstår lite spackel och färg. Dags att revidera målbilden och börja bryta upp golvet i sovrummet.

Noterat/Reflekterat
- Min fru gör mig stolt på många sätt. Jeremy Clarkson svischar förbi i en Aston Martin på tvn, varpå Emma säger, - Fick jag välja fritt bland sportbilar skulle det bli en Aston. Hon har god smak min fru och ofrivilliga timmar framför Top Gear har uppenbarligen givit resultat.

- Det står en Aston Martin Rapide på gatan och då Per Holknekt står bredvid gör jag koppling själv. Jag unnar gladeligen denna entreprenör denna familjebil då den förmodligen är ett mycket medvetet val och inte val baserat på vad som var det dyraste i bilhallen.

- Rättstavningen eller funktionen som ger förslag på ord medan du skriver i iPaden gör mig galen. Har detta möjligen något med Apples censur att göra.

Melkers mat- och sovklocka har tappat takten. Han tenderar att vakna vid klockan tre med en tydlig övertygelseatt han inte ska sova mer i sin egen säng. Han somnar gott i ens famn, men vaknar till med ett ryck så fort hans rygg tagit mark i sin inhägnade boning. Vi gör ett kort försök i vår säng, men inser efter ett tag att ingen av oss mår got av detta, varpå grabbarna tar plats på soffan. Melker somnar direkt, medan jag små lurar lite innan ögonlocken kommer på plats. Jag mår inte illa av detta, då det finns något oerhört tillfredsställande att ha sin sovande son bredvid sig.

Det fick bli ett kort träningspass på morgonen. Melker gillar inte riktigt att gå i kängor, vilket han måste göra framöver då dagis inte kommer att släppa ut någon i varse sig sockiplast eller mockasiner. Vi börjar lätt med gymnastikskorna, men det är ett stort steg till kängorna. Har han ärvt sina föräldrars förhållning till skor kan det vara kängornas groteska utseende som gör att han inte vill bära dem.



Det har annars varit en ilsk Melker på förmiddagen. Ingenting har varit bra, utom fars famn. Att jag parallellt har försökt att betala räkningar har varken stillat mitt eller Melkers temperament och tålamod. När väl sista räkningen gått iväg med adress till Centrala Studiestödsnämnden, får Melker lite mat innan han hamnar utslagen på vår säng. Jag fick sjunga samt göra diverse läten under lunchen för att hålla honom vaken.



Noterat/Reflekterat
- Det pågår tydligen ett bandy-VM just nu.

- En vit limo passerar i norrgående riktning på Sveavägen 04.43. Jag ger helt klart större creed till den som ramlar hem i en limo vid den tiden än den som räknade med att göra en storslagen entré tidigare på kvällen.

Att vi gick miste om en farmor för någon vecka sedan grämer mig lite fortfarande. Vi skulle ha varit mer på hugget och inte låta någon annan ta henne framför ögonen på oss. Den var förvisso lite sliten, men för en slant skulle hon kunna bli i nyskick. Att köpa en sprillans farmor från butiken på Strandvägen tar emot, varför en bättre begagnad Carl Malmsten fåtölj med egen touch skulle passa hushållet Clason bättre.

Det var en trött Melker som drog sig tillbaka tidigt igår. En inte riktigt lika trött Melker vaknade sedan runt tre och ville då inte sova i egen säng längre. Att ha honom i vår säng är helt okey, så länge han sover djupt. Annars ligger han och petar med sina fingrar i min mun och näsa, drar mig i håret under armarna eller kör in handen under min kropp så att jag känner hans naglar. Förmodligen gör han bara detta i korta intervall, men när man ligger där i någon form av halv dvala känns det som en konstant tortyr. När klockan slagit sju står jag inte ut längre och tar med mig Melker ut för att lägga oss i soffan. Melker är dock för pigg och delar inte pappas önskan om att vila lite på soffan. Istället kör han runt med fotpallen, klappar på de två soffborden vilka ger olika ljud tackvare sin storlek eller kommer och klappar på mig när jag ligger där i soffan. Får han inte min uppmärksamhet börjar han att vicka på tvn, vilket han inte får, för att vänta på min reaktion. Ett omöjligt spel, reser jag mig upp och hämtar honom skiner han upp med ett leende och rusar iväg. Ignorerar jag honom väcker han grannen, då tvn slår i väggen, alternativt har jag en tv på golvet med ett barn under sig. Vi spelar spelet ett tag innan också Melker tröttnar och sjunker ner i sitt hörn.



När Emma lite senare kliver upp ber hon mig sitta kvar i soffan och titta på nyheterna medan hon fixar frukosten. Elände i världen och elände på Hovet dämpar humöret, vilket snabbt tar en tvärvändning när Emma säger varsågod och jag finner ett färdig dukat frukostbord samt en prenumerering av Filter och en skål med choklad på min plats. Jag vet inte hur Silvia firar kungen, men jag tror inte hon överträffar detta.

Emma ska jobba imorgon och har därför varit ledig idag. Clason har gjort stan, med fokus på nya bågar till Emma, lapa/lampor till köket, väggklocka samt ett par vändor på plan ett och tre på NK. Lunch intogs högst upp och om det var lingondrickan eller de facto att det intogs från glas om var grejen vet ingen, men Melker tyckte momentet med att provsmaka lingondricka var en av dagens höjdpunkter.



Svenskt Tenn spelade oss ett spratt, genom att ha flyttat till Nybrogatan och Astoria. Fräck lokal och snyggt presenterat, men lika omöjlig lokal som tidigare ifall du vid besöket har endera av barnvagn, rullator, rullstol eller alla tre.

Jag har en målbild att åtminstone göra klart Melkers rum under min pappaledighet. Egentligen innehåller min målbild mycket mer, men listerna i Melkers rum är ett minimum som jag ändå kan känna mig nöjd med. När vi kommer åter från stan började jag därför kannibalisera av listerna inifrån en av våra garderober i sovrummet. Det har nämligen visat sig att de golvsocklar som vi har inte längre finns som metervara. Melkers rum som är ett gammalt kök saknar ett par korta stumpar där det har stått ett kylskåp, vilka nu täpps igen med listerna från Emmas garderob. Ingreppet i garderoben bekräftade, det vi hoppats på, att det ligger furu tiljor under befintligt golv, då detta rök för att jag skulle kunna komma åt listorna. I min målbild skulle - att bryta upp golvet i sovrummet för att få fram dessa tiljor, kunna ingå men jag säger inte att det gör det.

Noterat/Reflekterat
- Spelar hjärnan en ett spratt när det dyraste alltid är det snyggaste? Denna fråga eller reflektion gäller inom en rimlig gräns då det dyraste, dyraste alltid är överdådig och förmodligen riktar sig till den ryska marknaden.

- Den som inte gillar svamp hade inte blivit mätt idag, då såväl lunch som middag innehöll just svamp.

- Melkers falsett skrik som betyder något i stil med, jag vill ha, hitåt, mera, jag älskar dig, kram, jag vill inte ha, däråt, du är dum dövas bäst med russin, men russinen kan också skapa en ond spiral, då skriket också kan betyda russin.

- Fantasin hos Clasons flödar. Igår grön ärtsoppa. Idag gul.


- I samband med att Melker hjälper mig med tvätten får han tag på tvättbollen. Han sätter den mot munnen och gör diverse ljud och tankarna går direkt mot Darth Vader. Jag är ingen Star Wars fan, men när det blev min tur drar jag den enda line jag kan från filmerna, -I am your father.



- Melker tar plats i sin trälåda blad sina attiraljer och börjar genast tömma den på dess innehåll varpå jag genast får omvärdera mitt val av bland annat fylla den med amerikanska och brittiska bollar fyllda med kork. Grannarna kan nog inte vara helt nöjda, men det var nog inte Jordans grannar heller när han trillade boll på kvällarna under sin uppväxt.

- Har alldeles för få podcaster med F&F kvar.

Tjugo minuter efter att öppna förskolan öppnar, har grabbarna Clason hängt av sig ytterkläderna och tagit plats på golvet. Vi kommer in som par nummer tre denna morgon. Även om det inte finns några ambitioner om att komma först är det ganska skönt att ta del av lugnet före stormen. Engelbrekts förskola är belägen på Östermalm och möjligen är det närheten till internationella skolor och ambassader som gör att det är ganska stor del utländska föräldrar. Någon är tysk en annan italienska, någon ryss och sedan idag var det tre Thailändskor. Dessa tre förundrar mig lite och jag ska försöka att hålla mig ifrån fördomar, men på en grupp, av låt oss säga knappa 20 föräldrar, utgör de knappast en minoritet, med tanke på blandningen. Antingen utgör de ambassadpersonal, de driver en restaurang i kvarteret, de är här på utbyte hemma hos en äldre eller mindre social man eller så är de barnflickor hos en välbärgad Östermalms familj. Jag lovar att fortsätta att fiska i detta framgent för att stilla er fundersamhet vad de tre kvinnorna har för uppehälle.

Höjdpunkten på sångstunden är maraccas äggen samt det stora färgglada skynket som spänns upp över ringen. Melker försvinner snabbt in under det och myser av fläktdraget som uppkommer då skynket pulserar upp och ner. Han charmar samtliga innan han hinner bli lite rädd för att ha tappat bort pappa. Jag ropar på honom, varpå han skiner upp och tar riktning på min famn. Tro mig även mitt kalla hjärta kan bli varmt.

När musiken tystnat går vi långsamt där ifrån i sann Ledin maner. För att inte tänka helt utanför boxen går vi till samma restaurang som igår fast en timme tidigare. Melker somnar någonstans mellan förskolan och Thailands ambassad och förblir i detta tillstånd till dess att pappa har hunnit prova en skjorta. Det småländska blodet i mig gör det omöjligt att gå förbi en butik som plötsligt sänkt priserna med 50%. Jag skulle ju inte ens köpa spikförband idag.

Väl hemma bjuds Melker på lunch och då det bjuds på burkmat försvinner allt givetvis snabbt. Det är alltid lika kul att visa honom den tomma skålen när han är klar då han alltid bjuder på samma förvånade, men glada leende.



Blommorna med riset som mormor och morfar hade med sig förra veckan sjöng på sista versen redan igår och har idag definitivt sjungit klart. Likväl står de på vårt bord och Melker tycker att det är både roligt och spännande att sträcka sig efter de trötta bladen för att sedan sprida dessa i vår boning, samtidigt som han skriker i falsett. I samband med att dammsugaren snart åker fram kommer dessa överblommade alster att göra sorti, men något blad blir nog trots allt kvar i någon lekkorg eller bakom någon bok i bokhyllan.

 

Noterat/Reflekterat
- Såg på promote-avsnittet för En idiot på resa igår tillsammans med min fru och gläds över att vi har en gemensam serie att se fram emot de närmaste veckorna då vi båda skrattade högt vid upprepade tillfällen.

- Vi går mot ljusare tider. Allt vårt julpynt försvann med Knut, utom kransen på dörren och ljusslingan på balkongen. Denna timer-inställda ljusslinga som länge varit vårt ljus i mörkret är numera så även ett par timmar på morgonen och ett par på kvällen då det är ljust.

- Vera är inte ett idealiskt namn på ett thailändskt barn. Antingen finns stor självdistans och namnvalet är gjort med en stor skopa humor, föräldrarna har någon form av besatthet till namnet eller så är kvinnan som solklart är thailändsk bara barnets barnflicka och ensam om problematiken med uttalet.

Matematiken precis som tröttheten tar till slut ut sin rätt. Melker hinner somna ett par gånger i min famn innan vi har gett oss på vällingen och Melker hamnat i sin säng. Emma som skyndat sig allt vad hon kunnat hem från jobbet missar honom precis, då han redan ligger utslagen i sin nya pyjamas vid tio över sju.

Kvällen har varit god och det gläder mig att Melker verkar uppskatta att sitta i pappas famn när det lagas mat. Vissa moment blir klart begränsade med ett barn under ena armen och ibland hamnar därför Melker på golvet medan jag hackar en lök eller knådar en deg, men mestadels sitter han där och pekar och instruerar hur pappa ska göra. - Da, da da, da.

Ikväll lagade grabbarna Clason en grön ärtsoppa till vilken de serverade nybakat bröd. De visade sig att frysta ärtor var smaskens och Melker hade snart munnen full och när de väl tinat kom skalet ut.

Köksmaskinen som hjälpte oss med degen var lika spännande som skrämmande. Speciellt om man stod på köksbänken precis bredvid den.



Morgondagen blir en kopia av dagen. Öppna förskolan på förmiddagen följt av lunch med Måns. Vill ni veta hur detta fortlöpte så vet ni var ni hittar oss.

Minus och minus blir plus har jag lärt mig och detta gäller tyvärr min sons sömn. Trotts att klockan hann bli mer än tio igår innan han somnade var hon inte mer än kvart i sju när han vaknade och det fanns då inget större intresse att krypa ner mellan mamma och pappa. Helt ologiskt, men sådan är matematik och Melker Clason ibland.

Kanske var det så att grabben var ivrig att idag komma i tid till sångstunden som på onsdagar är redan halv elva. Redan i pyjamasen med ryggsäcken på stod Melker redo i hallen.



Emma började lite senare idag och vi fick därför en gemensam morgon. Alltid mysigt när familjen är samlad och Melker visade sin uppskattning genom att utöva sitt nypåkomna falsett-skrik. Precis så charmigt som det låter och det fyller definitivt syftet, att få uppmärksamhet.

Då öppna förskolan och Emmas jobb ligger åt samma håll gör vi gemensam sak och delar väg åtminstone halva vägen. Det visar sig dock att mitt lokalsinne, som jag annars så gärna hyllar, spelar mig ett spratt och det är synd att säga att jag går den kortaste vägen innan vi trillar in i en hall, fylld med overaller i storlekarna 56 - 110. Idag är vi med och sjunger om magen, spöken, vädersträck och att vi kan segla utan vind. Melker blir snabbt rastlös när vi sitter i ringen och går han inte in i densamma för att dansa lämnar han den för att välta ut böcker i biblioteket intill eller sätta sig i den öppna spisen.

Idag tar Melker rygg på en lite äldre pojke, Viktor. De delar intresset för den öppna spisen som är lite trång för två, men med små stjärtar behöver varken hjärterummet eller utrymmet vara särskilt stort. De tradar leksaker mot brödkanter och hjälps åt med att bli av med Julius från gåbilen. Efter en och en halv timme börjar Melker att bli trött. Han hinner med en snabb lunch innan han packas ner i vagnen för att ett kvarter längre bort knoppa in. Morfar har ringt under förmiddagen varpå vi möts upp för en lunch. Till hans förtret sover sig Melker igenom hela lunchen, fast till min glädje då jag får en lunch i lugn och ro tillsammans med ett intellekt som är klart större än det som tillhör en liten man som roas av att lägga nappen i mammas stövlar eller body surffa på pappas ouppackade geringssåg. Morfar har nu en lunch upp på grabbarna och vi beslutar oss för att finna ett nytt tillfälle framgent.

Emmas notering på morgonen om att Melkers pyjamasbyxor är utslitna på knäna får oss att styra mot NK efter lunchen. Jag får ursäkta mig för expediten och be henne upprepa vad hon sa, då Filip och Fredrik högljutt matar mig med oväsentligheter. Det visar sig att hon bara vill vara hjälpsam och vips står vi där med en ny pj. Varuhuset har som ni vet fler våningar och innan vi hittat ut har Melkers far försetts med nya skor och ett nytt squashrackett. Jag påpekade för Emma vid ett flertal tillfällen under hennes mammaledighet inte gick en dag utan att hon shoppade, men jag får nog nu erkänna att jag är på intet sätt sämre. Dock kan min skörd för en dag bara vara ett spikförband från Clas Ohlson, men likväl alltid är det något. Jag känner mig tvungen att ringa Emma på vägen hem för att motivera mina inköp. Jag antar att jag känner mig smutsig då jag så lätt faller dit.

Väl hemma är det hög tid för mellis. Att få hålla mackan själv är uppskattat av Melker medan städpersonalen har en del övrigt att önska. Efter att jag sopat golvet kommer Melker släpandes på tvättbollen. Ni vet den man doserar tvättmedlet i. Efter 38 gånger är det inte riktigt lika kul som de 37 andra gångerna, men fortfarande kul, då pappa sätter fast denna på Melkers mage. När slutade man själv tycka detta var så kul att man låg på golvet och skrattade? Annars är leken bita pappa i stortån rätt kul de med. När väl Melker är klar är det min tur.

En fortsatt bråkig Melker gällande maten fick oss att missa sångstunden. Det var dock många barn kvar och vi fick knappt två timmar på plats innan de bommade butiken. Melker gör precis som de andra barnen och leker egentligen inte med någon, utan vandrar runt, byter eller tar leksaker från andra och tycker mest att livet är gott. Han har hittat en favoritplats i en öppen spis som inte är i bruk där han klättrar in och sitter för sig själv en kort stund innan han traskar vidare. Han fann även en tamburin idag vilken var populär och jag är glad att den finns på öppna förskolan och inte hemma då den lät precis som en tamburin brukar göra.

När vi lämnade förskolan för en liten promenad hade vi två missade samtal. Ett från farfar som satt på tåget från Lindköping och ett från Bjärredsonen som delar initialer med en engelska rökig sås och en amerikansk datajätte. Han går även under namnet snygghenrik i vissa kretsar och var precis hemkommen från norra Afrika och nyfiken på livet som pappaledig. Hans tanke, men resulterade i en herrmiddag på grabbarna Clasons adress. Melker åt förvisso lite tidigare men smaskade på rån medan Henrik och jag åt middag.

Dagens syltade ingefära gjorde sig inte till korvstroganoffen utan sparas till ett senare tillfälle. Precis som med förra veckans pressgurka ska jag nog kunna bygga en middag kring tillbehören.  Det visade sig även att Henrik hade väskan full med vin, varför även den illtänkta ölen förpassades till ett senare tillfälle.

Så långt var allt bra, men Henriks glada närvaro i kombination med en kort paus i vagnen under promenaden gjorde det omöjligt att få Melker i säng. Han var riktigt nära vid ett par tillfällen, men segade sig tillbaka in i matchen gång på gång. Först när Emma satte nyckel i dörren, Henrik hade gått och klockan passerat tio blev det knäpp tyst i lägenheten.

Melker hann annars även med att prova pappas skor under dagen och jag skulle kunna skriva mycket till denna bild, så som -han har stora skor att fylla, - ni vet vad man säger små fötter förstora skor etc., men jag skiter i detta och lämnar er med bilden och några noteringar.



Noterat/Reflekterat
- Ikväll visar SVT del två i sin serie En idiot på resa. Bakom denna geniala serie står Ricky Gervais som kanske mest är känd från det brittiska The Office, men senast gjorde en briljant insats som host på Golden Globe galan. Allt han tar i tycks bli till guld och inte minst just denna tv-serie, varför jag som småbarnsförälder tackar ödmjukt för SVTPlay då jag därmed slipper att sitta uppe till efter midnatt.

- Jag har skrattat högt även idag åt vad Filip och Fredrik kokar ihop i sina podcaster.

- Ett rån består bara av smulor. Massor av smulor. Smulor som smular

Underbar morgon där herr Clason är sist upp ur startblocken. Melker har precis som sin far sovit som en prins hela natten. Gröten spetsas med blåbärssylt och när Melker sedan själv får äta hela hönökakan är lyckan total. Hönökakan fick därför göra ett kärt gästspel även till mellanmålet.

Efter en bra morgon med mycket lek tar Melker igen sig innan det är dags för lunch och en tur till öppna förskolan. Sångstunden klockan 14 är inget varken jag eller Melker vill missa.



Funderade under morgonen hur länge denna kravlösa kärlek består mellan far och son. Givetvis finns alltid en viss form av kärlek till sina föräldrar, men i och med att tiden går och man blir varse om respektives egenskaper förändras denna. Jag vet att jag kommer att få vara Melkers idol i många år till, men en vacker dag kommer det att se annorlunda ut. På samma sätt som att jag, många år efter detta, inte på samma sätt kommer att känna hur något kramar mitt hjärta, som när jag har Melker i famnen och han lägger armarna om min hals för att vila. Eller kommer struttandes mot mig, när jag sitter på huk, med armarna i skyn.

Jag ska göra allt jag kan för att bibehålla rollen som idol så länge jag bara kan för denna kärlek är obeskrivlig.

Jag gjorde ett nytt försök med blodpudding idag, men istället för att skära det i skivor, mosade jag den och blandade det med mjölk. Det behövs ingen livlig fantasi för att föreställa sig vad det såg ut som, men med tanke hur övrig barnmat ser ut borde det inte vara detta som var problemet. Det blev nämligen ett blankt nej från Melker. Puddingen hamnade dock inte på golvet idag innan sopen utan gick till sopen utan att passera gå. Klassisk barnmat på burk blev lösningen för lunchen och det irriterar lite att denna mat uppskattas bättre än den mat vi äter. Trägen vinner heter det väl, så vi tar nya tag imorgon.


Hade en skön promenad längs Brunsviken efter lunchen. I lurarna babblade Filip och Fredrik på i ett hiskeligt tempo och fick mig vid upprepade tillfällen att skratta hjärtligt. Mammorna med barnvagn som mötte mig tyckte nog att mitt flin var något överdrivet en promenad. Det som att de har hittat tillbaka till rätt element genom sin podcast serie från staterna. Längesedan jag tyckte att de levererade något riktigt bra, vilket det i och med detta helt klart har gjort. Förberedd er på två rappa käftar som pratar mest oväsentligheter men på ett väldigt underhållare vis. Ni hittar dem via iTunes.

Snart larmar ugnen för att meddelar att kvällens middag är redo. Blir med största sannolikhet en tidig kväll även ikväll, då Melker har tenderat att vilja kliva upp lite tidigare de senaste mornarna.

Noterat/Reflekterat
- Vad hände med Hipp Hipp? Var det bättre förr eller funkar inte den typ av humor längre. Såg ett halvt avsnitt för någon dag sedan utan att lyfta på mungiporna en gång. Kanske har skåneblodet runnit ur mig.

- Skulle aldrig visat nya Ferrari FF för frun. Reaktion "den vill jag ha" är tuff att leva upp till.

- Diskuterade nästa JAS-projekt med den gamle stridspiloten Toll igår. Känns som att Kineserna tar ett annat grepp gällande utvecklingen av nytt stridsflygplan. något för Sverige att kopiera månne?

Onepiece hade blivit lite som Jesus för mig. Alla talade om dem, men jag hade fram till igår inte sett någon. Nu när jag väl gjort så har jag svårt att släppa tanken på en och spanar av nätet samtidigt som jag försöker motivera det höga priset. Jag betalar gärna för kvalitet eller funktion men 1 500 bananer för en mjukisdress att dega i soffan i är lite väl magstarkt. Låt oss hoppas att någon annan inser det geniala med en mjukisoverall för vuxna, men till en billigare peng. Inte utan att plagget för tankarna tillbaka på den bruna plyschdress som pappa hade när jag själv var barn.

Melker väckte oss inatt med skrik och hosta. Väl framme hos honom kräktes han i min famn och tankarna gick givetvis direkt till vinterkräksjukan och hur lång natten skulle bli. Det visade sig dock att han ganska snabbt lugnade ner sig, även om han inte ville sova mer i egen säng. Än så länge inga fler täcken på kräksjuka, så låt oss hoppas att det var hostan som ställde till det för honom och inte något virus.

Nöjet att klättra upp på möbler blir bara större och större för Melker och i motsatt riktning för hans föräldrar. Inte nog med att han når långt bara då han står så kommer han nu upp på oanade höjder. Pallen i köket är bland favoriterna, främst på vägen upp, då man ofta får hämta en gnällande Melker på toppen som inte kommer ner. På morgonen provade han dock "dyket" och föll med en duns i golvet. Det ljudlösa skriket är alltid lika hjärtskärande, men en bit färsk mango fick honom dock snabbt på andra tankar och skriket var nog mer av rädsla än något annat. Pallen kan förvisso vara kul även på de lägre nivåerna, men han är fortfarande får ung för sågen och behöver därför ibland även hjälp att komma ut.

Det inte för inte man blir avundsjuk på dem som får bygga sitt egna hus och utforma det precis som man vill. Att dessutom få bo på dryga 200 kvm smäller lite högre än våra 72. Hus och trädgård är givet för framtiden, men inte just nu.

Resan från Täby gick via Bromma och Bromma Blocks. Trevligt för att vara ett stort köpcentra utanför stan och förhållandevis lugnt. Två semlor blev allt som inhandlades vilka vi glatt smällde i oss när vi kom hem. En sen eftermiddagsfika och dålig fantasi försåg oss med varma mackor framför tvn. Ananas, banan, skinka ost och curry ger en skön påminnelse om barndomen när pappa Clason den äldre skulle fixa en snabb middag och innan Vattholma hade försätts med en lokal pizzeria.

Melker har ätit stökigt även idag, men är pigg och glad ändå. Uppskattar särskilt sin mors morgonrock som förstärker hans titel som kung på Sveavägen.



Kvällen avslutas med ett bad, vilket bara blir mer och mer populärt. Melker kan inte hejda sig och kliver ner i baljan medan den fortfarande fylls på. Den röda Scania bussen som är avsedd för sandlådan agerar rysk ubåt och ankan Anki spaningsbåt. Klockan hinner knappt slå halv åtta innan grisen knoppar in för natten. Låt oss hoppas att han sover bättre än inatt då han vaknade redan vid fyra för att sedan aldrig riktigt komma till ro.

Noterat/Reflekterat
- Handboll må inte vara en världssport, men klart underhållande att titta på. Visst saknar man Slangen och grabbarna, men så länge Staffan fortsätter att slänga med håret och Doder, Du Rietz och Carlén levererar är det bra arvtagare.

- Det var bättre förr. Solsidan alltså.

- Tar tillbaka föregående notering då jag fnissat högt vid ett par tillfällen under kvällen avsnitt.

- Hur mycket pengar kan Foppa få för en tv-reklam? Jag hoppas att det är en ansenlig summa i förhållande till hans tidigare förmögenhet, då jag annars inte kan förstå hur man kan sälja ut sig på det viset.

Emma tog vägen om salongen på lördagen innan jag och Melker möter upp nere på hörnan. Målbilden var att hinna förbi Uni på Odengatan samt titta på nya glasögon till Emma. På vägen dit springer vi ihop med pojken Toll med trolovad, som visar sig ha siktet inställt på samma lunchhak, varför vi gjorde gemensam sak och begav oss till Bagel Street. Väl på plats påminde jag mig själv att jag dissat bagels tidigare i veckan då min syster bakat just detta. Vad är grejen med kokade småbröd? En trend som många andra som letade sig hit från USA för många år sedan och har sedan likt mögel i en silikonsträng hållit sig kvar oavsett hur mycket det har skrubbats. Då, för flera år sedan, åt jag och merparten med mig bagels för att det var hippt. Nu för att de gör fantastiskt trevliga lunchmackor på tidigare nämnd restaurang.

Tyvärr var lunchsällskapet allt för trevligt och Synsam allt för otrevligt, då de stängde butiken klockan tre utan akademiskkvart varför vi kvart över tre fick vända på klacken och bege oss mot Uni. Tur då att Melker hittade sina favoriter redan i onsdags.



Den som har barn, känner någon som har barn eller känner sig som ett barn bör ta ett besök om barnbutiken Uni. Jag vet inte hur många gånger jag har sprungit Odengatan fram och missat denna men en kär vän pekade med hela handen när vi promenerade tidigare i veckan varpå mitt första besök följde. Synd att detta inte var innan födelsedag och jul, då det i princip inte finns en pinal i butiken som man inte skulle vilja ha.

Det visade sig även att de sålde Inger P Arrenius alster som jag febrilt letat efter. Nu när jag sökte på hennes namn fann jag även att favoritsaker.se har hennes affischer om någon skulle vara intresserad. En cirkus poster från Ingela och en Sherlock Holmes mössa blev resultatet av lördagens besök.



Jag hade kännt mig smårisig redan på morgonen, men trodde då att de var gårdagens vin som spelade mig ett spratt. Lätt huvudvärk och illamående hängde över mig hela dagen. Vare sig frisk luft, lunch eller tid rådde bot på besvären och när vi närmade oss kväll fanns inget annat att göra än att slänga in handduken till kvällens tilltänkta herrmiddag samt härbärgerande av Melkers gudfar Rikard som skulle på samma middag. Tur var väl detta då jag efter att ha legat platt i sängen i ett par timmar hamnade på badrumsgolvet med ansiktet riktat ner i porslinet. Jag känner mig klart bättre idag och ingen annan i familjen har ännu visat symptom på något liknande även om Emma också hade ett lätt illamående under gårdagen. Förmodligen någon form av matförgiftning och då det är jag som har kockat här hemma den senare tiden finns ingen annan än mig att skylla.

Stockholm bjuder på ett charmant väder idag och inom kort packar familjen Clason ihop sig i bilen för att ta en titt på det hus som Emmas syster och man håller på att bygga.

En pigg Melker gör oss varse om att det är dags att kliva upp när klockan är strax efter åtta. Lite hosta och ett och annat skrik i sömnen har fått oss att vrida lite på oss på våran sida väggen, men vem kan klaga när grabben nästan sover tolv timmar. Efter ett blöjbyte och en mellanlandning i vår säng försvinner älskefisarna ut i köket för att börja med frukosten. En illa genomförd brödinventering av hemmapappan under gårdagen lämnar oss med formfransk till frukosten. Inte värdigt en lördag, men då detta råkar vara Melkers favorit finns inte ambition hos varken mig eller Emma att springa ner och köpa något annat.

Det visar sig att Melkers matvägran sitter i från igår. Lite välling går ner men sedan är det stopp. Antalet alternativ byggs på och det slutar med att Melker serveras fyra små rätter, där yoghurt blandat med banan är det ända som går ner. Som final på det hela sitter Melker åter i bar överkropp och kladdar med gröt och yoghurt.



Efter frukost hamnar familjen Clason på golvet tillsammans med loket Leif och sköldpaddan Owe. Brandbilen Eldwin är också med på ett hörn, men roligast är trots allt att rida på ryggen på föräldrarna eller skjuta runt på fotpallen.

Snart är vi redo för en tur på stan i ett åter vitt Stockholm.

Noterat/Reflekterat
- Bör jag se det som ett sundhetstecken eller dålig rutin att två glas vin gör sig påminda från gårdagen?

- Surdegsbröd, stenugnsbakat i all ära men rostad formfranska med ost och marmelad är inte så illa det heller.

Emma trillar hem lite senare än vanligt och löser av från monstret. Melker har varit otroligt klängig under kvällen och vägrat äta allt annat än russin. Det är helt klart störande att ha någon framför en som inte vill smaka på det som bjuds och när han väl gör så, tuggar han ett tag för att sedan föra ut allt igen genom ett klassiskt blä. Hela tiden gestikulerar han och pekar runt omkring sig, da, da, da, varpå hans far plockar undan allt annat som kan distrahera i förhoppning om att fokus ska läggas på det som serveras för stunden. Hade jag bara kunnat bli arg på honom hade allt förmodligen känts mycket lättare, men nu slutar det hela med att Melker vinner striden i bar överkropp sitter han i sin stol och klappar sig själv på bröstet samtidigt som han idisslar russin.

Vällingen går trots allt alltid ner och när uret slagit någon kvart över åtta kan äntligen den panerade rödspättan få ta sig sin sista simtur i pannan. Hemmagjord remoulad och ett potatismos som Bantar-Björn ska hålla sig borta från kompletterar firren och gifter sig bra till chardonnayen som får avsluta veckan.

Noterat/Reflekterat
- Vad besviken man blir när ens förutfattade mening raseras. Synd att säga att Duffy gör sig lika bra i en intervju hos Skavlan som hon gör i mina högtalare.

- När ska Schulman komma fri från sin fars bortgång och inte tvingas älta detta i intervju efter intervju.

- En trasig nummerlappsmaskin på en av Stockholms sista Systembolag utan självplock skapar en härlig gemenskap en fredag eftermiddag då en solidarisk kö bildas i vilken artighetsfraser mellan för varandra okända människor utbyts.

Djurgårdens seger igår hade för 22 år sedan varit det som gjort skillnaden mellan, vad som känts, liv och död. Johnny och Christian var lika inbitna Färjestadare som jag Djurgårdare och det hade inte låtit det motsatte gå dem förbi. Istället hade nu jag kunnat peta ett finger i sidan på dem och uppmärksammat Ingvar Carlssons mannars framfart. I vilka färger Melker ska uppfostrar råder det inga tvivel om, men jag välkomnar alla försök att ändra dessa, då det krävs hjärta för att stå upp för sitt lag i såväl medgång som motgång.

Kommunikationsproblematiken fortsätter. Jag missade helt att Melker varken ville ha pasta snäckor med köttfärssås eller plättar, utan yoghurt, tärnad skinka och smörgås. För all del var det knappt att han ville ha detta heller då tärningar av skinka och smörgås droppades från bordskanten likt fallskärmshoppare över Normandie. Klart frustrerande. Är rädd för att han blir mer och mer som en bortskämd pensionärshund som vägrar äta annat än leverpastej, rå falukorv, skinka och russin.

Kiwi visade sig annars vara en ny favorit och epitet Mango Man som han fick av servisen i Thailand byttes kvickt till Kiwi Boy. Utslag på kinderna och en liten rodnad under ögonen som uppmärksammades av Emma vid kvällens bad skvallrade om någon form av överkänslighet eller stort intag. Emma fyllde sedan på, efter att jag berättat att Melker ätit två och en halv kiwi under dagen, att detta anses mycket även för en vuxen. Jag har tillsvidare fått uppmaningen att avstå från kiwin.

Natten avslutades på soffan. En något orolig Melker hamnade vid halv sex tiden i sina föräldrars säng, men hade svårt att komma till ro. Efter ett par vänder på pappas axel i lägenheten kom således John Blund tillbaka och far och son knoppade in på soffan. Väcktes sedan av att Emma hade frukosten klar. Att sedan svenskan äntligen hittat hit och låg på frukostbordet bredvid kaffet dämpade värken från den krökta ryggen och grabbarna Clason fann sig snabbt till rätta kring dukat bord.

Av en outgrundlig anledning gläds min son av min morgongymnastik. Att se sin far göra armhävningar tycks vara minst lika kul som att lägga klossar i tvättmaskinen och detta ska ni veta är bra mycket roligare än vad det låter. Om min son har en snedvriden humor eller om det är hans far grimaserande som roar återstår att se.

Jag sprang igenom ett par album med bilder på Melker igår och även om jag försöker att suga in allt som är här och nu tycks allt vara där och då. Lika mycket som jag uppskattar varje framsteg Melker gör, räds jag över hur fort allt går. Både jag och Melker blir snabbt äldre, även om Melkers åldrande är mer påtagligt, men lärokurvorna är vitt åtskilda. Lillgrabben tar in på mig och snart är han förbi. Tänk om man idag, i vuxen ålder, kunde få uppleva de otroliga utvecklingssteg som Melker går igenom och att dagligen få upptäcka något nytt.


Dock finns det mycket kvar att lära, inte minst språket. Melkers tugg påminner mig om kommunikationsproblematiken som jag har med bussäljchefen i Thailand. Melker och jag har förvisso mer triviala saker att kommunicera i kombination med att han är mer lättläst i jämförelse med en mätt thailändare, som gömmer sig bakom ett par stora solglasögon, varför jag snart tror att vår problematik ska vara löst. Yviga rörelser, klappar i bordet och da, da, da kan betyda mycket, men i rätt kombination blir det lika självklart som en afrikansk stams klickljud.

Noterat/Reflekterat
- P1s program Stil till morgonens andra kopp kaffe rekommenderas. Är man inte kvar vid frukostbordet vid klockan tio är det bara att plocka ner det som pod.

Ärtorna som badet i en av Bernadottes underverk sedan igår blev en smaklig spis till kvällen. Ärtorna kunde dock ha fått kokat ett tag till och den rökta bogen borde varit fläsklägg, men ingefäran gav god smak vilket svärmor konstaterade mer än en gång.

Melkers mormor och morfar trillade förbi efter en spontaninbjudan. Det var nog inte ärterna med de efterföljande plättarna som lockade utan prinsen. Och då Inte prinsen med skålen utan Melker, som spelade ut fullt register och charmade oss alla med prat, gester och diverse upptåg.

Vickan och Danne kikade in under plättarna som givetvis serverades med grädde och diverse sylt. Bland annat Salmbärssylt som numera finns med på svärfars femitopp-lista.

Efter ett kvällsdopp och en sakta avtagande puls blev det välling för Melker och därefter marsch i säng. För egen del blir det nu soffan tillsammans med frun och det sista av kaffet.

Noterat/Reflekterat
-       Lite blåbärsris bland tulpanerna gör skillnaden mellan en bukett haffad i panik på ICA nere på hörnan och en bukett inhandlad med omtanke. Tack Eva och Björn för riset.

Två veckor har snart gått av pappaledigheten och såväl jag som Melker börjar så sakteliga komma in i omställningen. Den största omställningen för egen del är att inse varför jag är ledig och därför inte försöka planera för mycket varje dag. Besök på IKEA, Bauhaus och Fredells under första veckan har denna vecka ersatts av öppna förskolan. Igår julgransplundring med dans, skönsång och fiskdam. Majskrokar, clementin och en ask russin kommer nog inte vara lika populärt i godispåsen om ett par år, som det var igår. Huruvida den 72% chokladen som låg med i påsen var till barnen eller till föräldrarna är oklart, men klart är att den var god till eftermiddagskaffet.

Jag är klart positivt överraskad att hälften av de föräldrar som var där med sina barn var pappor. Kanske ska detta ses som en självklarhet 2011, men jag hade inte trott att vi redan var där. Månne det vara ett storstadsfenomen eller att fantasilösa pappor ser öppna förskolan som sin tillflyktsort, i större utsträckning än mammor, eller värnar fäder kanske bara starkt om plundringen. Jag lägger ingen vikt i hur föräldrar väljer att fördela sin tid, men jag uppmanar alla som kan att vara hemma med sitt/sina barn.

Melker trivs som fisken på förskolan. Möjligen är det överflödet av leksaker som ligger fritt på golvet eller de andra barnen med motsvarande spridning på golvet som skapar lyckan. Melker agerar oblygt och struttar runt bland barnen med leksaker i bägge händerna och en i munnen. Råkar någon ha något som för stunden verkar roligare norpas detta och den tillfälliga fångsten byts ut. Tyvärr trummar Melker inte bara på den stora bongotrumman utan en liten lintott vid namnet Nils får även han ett par klappar på hjässan innan jag hinner rycka ut. Nils ser dock ut att tacka för uppmärksamheten och leker vidare med sina klossar.

Idag hoppade vi öppna förskolan. Melker var lite hostig inatt och den tänkta lunchen med Moa, som senare blev en kaffe, gjorde att vi inte stressade iväg på förmiddagen. Vidare var Melker lite trött innan lunch, varför han valde att ta en paus mitt i mellanmålet.

Noterat/Reflekterat
-       Skivbar leverpastej, rå falukorv, russin, leverpastejsmörgås, smörgås. I den ordningen plockar Melker fritt ur mellanmålslådan.

-       Synd för Oscar Carlén att inte pappa var framgångsrik i en mer pengastinn sport. Pappa Clason har för visso inte varit framgångsrik i någon sport, men likväl utrustat Melkers leklådan med golfbollar, tennisracket, hockeyklubba, amerikansk fotboll, baseballhandske, fotboll och cricketträ med tillhörande boll.

-       Trenden med Moncler jackor påminner starkt om, den nu några år gamla, trenden då alla skulle ha jackor från Canada Goose. Dock dog den trenden när kopiorna blev fler än originalen. Moncler jackorna började i andra änden, då kopiorna skapade trenden och fortlever på kopiorna.

-       Den som ännu inte tagit sig igenom SVTs serie Våra vänners liv, uppmanas att besöka SVT Play.

Ja, jag vet. Att starta en blogg 2011 är knappast hett, twittra kanske skulle vara bättre men tåget har passerat och jag har ändå aldrig fattat skillnaden mellan ett twitter och ett  vanligt facebook inlägg. Kanske då att den som twittrar kan dissa facebook eller slipper vara en del av denna globala community.

Jag borde varit här för tre år sedan och trängts med blondinbella och tusen andra apor, men då mitt liv tidigare var lika spännande som förstnämndas höll jag klädval, senaste inköp och förhärliganden av min vardag för mig själv och enstaka vänner. Nu ser dock mitt liv annorlunda ut och en blogg känns som rätt kanal för den som vill följa min son Melker och min tid tillsammans under de månader jag ska vara pappaledig. Givetvis åker jag snålskjuts på Melker och rättfärdigar valet att starta en blogg 2011 och givetvis kommer här att finnas inlägg som inte bara fokuserar på en pappaledigs vardag, men sära på fingrarna så mycket du bara kan, blunda och svälj och se sedan rakt igenom för nu drar vi igång pappabloggen Grabbarna Clason.

Jag kan inte annat än att börja med att hedra min fru som gjort det som nu jag ska göra i ett drygt år. I början ter det sig sannerligen naturligt vem som bör vara hemma och de tidiga faserna är spännande på sitt sätt men oerhört krävande utan att vara lika givande som det senaste halvåret. Min fru har aldrig beklagat sig efter en heldag med Melker, medan jag har kunnat känna mig utmattad efter ett par timmar mellan hemkomst från jobbet och nattning. Hon har mycket som jag inte har, där bland annat tålamod, styrka, ork och ödmjukhet kan innefattas.

Kvällar, helger och inte minst dagarna kring jul och nyår har gjort mig varse på vad som komma skall. Grabben är ett yrväder, även om ett snällt sådant, som numera går, snackar oavbrutet och vill upptäcka världen.

Med risk för att agera amerikanskt och osmakligt här basunera ut min kärlek till min fru inför er, kan jag inte låta bli. Slå ihop fingrarna som tidigare spretade och se detta som en ren och skär hyllning.

Hjärtat du är min förebild och jag är oerhört stolt över dig. Du har givit mig det finaste jag kunnat önska mig och du vårdar det med största ömhet.

Grabbarna Clason skvallrar om två och frontfiguren i den här duon är givetvis Melker. För ganska precis ett år sedan hade duon varit enstämmig även om ett och annat whalande hade smugit sig in när jag och mitt alter ego stämt upp.

Historiken, känslor, reflektioner och funderingar kommer att smyga sig in framgent, men för att inte fastna i detta beger vi oss rakt in i grabbarna Clasons vardag.