Lärkan
Klockan ler, hon är tio i två och jag sitter fortfarande i mjukisbyxor. Förvisso har det ätits lång frukost och lägenheten städats grundligt, men lik förbannat är jag kvar i startblocken. En febrig, hostig och snorig Melker har fått hela familjen att hamna i någon form av sjuklighets mode. Planerna på junibacken fick revideras när temperaturen fortfarande var hög hos Melker när vi steg upp. Kombinationen av dålig sömn och viruset gör Melker hängig även om han ibland piggnar till och är nära sitt normala sprudlande jag. Vid ett par tillfällen somnar han i min eller Emmas famn där han spenderar större delen av tiden. Givetvis är det tråkigt att Emmas lediga dag får spenderas i sjukstuga, men jag är tacksam för att hon finns tillhands när gossebarnet inte mår som han ska.
Gårdagen började med ett besök på Lärkans musikförskola som ligger granne med Clas på hörnet. Vore gott om jag i framtiden kunde kombinera after work med hämtning på dagis. Det var fyra andra föräldrar på visningen och trycket är givetvis stort. Den privata kön är dock inte lika byråkratisk som den kommunala, så låt oss hoppas att hårsvallet åter ska hjälpa oss. Efter Lärkan begav sig hela familjen till den öppna förskolan. Emma började först vid halv elva och fick därmed chansen att se hur den förskola vi brukar besöka såg ut och fungerade. Lagom till sångstunden lämnades grabbarna själva.
Melker som var lite trött efter den tidiga morgonen och är för dagen varken sångfågel eller maracas pojke. Herr Brobäck ringer mitt i Tuppen Ture och efter att först tryckt bort honom ringer jag tillbaka efter sången. Han visar intresse för lunch, vilket passar oss perfekt och efter att ha velat fram och tillbaka hamnar vi på Vapiano. Melker sover när vi kommer dit, men vaknar till liv och vill ha russin. Jag upplever Johan som glad och positiv, men givet finns och märks trycket av sorgen efter Elma. Efter lunchen uträttar vi några gemensamma ärenden och förundras över okunskapen hos personalen i butiker som vill framstå som specialister.
Väl hemma är det först oklart om det är växlingen från overall och köldgrader till inomhusklimat som gör Melker varm, men med tiden blir det tydligt att allt inte är som det ska. Innan Alvedonen har fått verka gör han sig omöjlig och vägrar att äta annat än yoghurt samt sitta i pappas famn. När mamma kommer hem är Melker dock på benen och pappa kan slänga ihop en ungspannkaka. listig som han är spar han ett par deciliter av smeten och kan därmed överraska sina älsklingar med plättar efterföljande morgon.
Förhoppningen är att Melker snabbt ska finna normal temperatur och stabilisera sig i denna. Tanken är att farmor ska göra grabbarna imorgon och det vore olyckligt om Melker skulle dras med feber även denna gång.
Noterat/Reflekterat
- Så är vi igång, skid-VM. Det kommer att bli åtskilliga timmar för gossarna i varsin fåtölj framför tvn.
- Ur allt hemskt går det alltid att finna något positivt. Jag beundrar min vän Johan Brobäck som är förmögen att göra just detta.
