grabbarnaclason

Allt sjungande, dansande och maracas skakande innanför hemmets fyra väggar börjar ge utdelning. Intresset har ökat och vissa av rörelserna fixar nu det lilla trollet. Det var en glad skit igår som vinkade hejdå till mamma när vi skildes vid Birger Jarlsgatatan och satte sikte på skilda mål. Att få lite extra tid med mamma på morgonen uppskattas av alla. Inte minst mamma som bävar lite för att vara utan sina grabbar över helgen. Ska jag vara ärlig tror jag att hon kommer att uppskatta vår frånvaro även om hon kommer att sakna gossen mer de korta snabba benen som trummar över parketten.



Efter att Melker sjungit klart och nästan somnat  i barnstolen, medan pappa försökte att servera honom lunch, satte vi snurr på brions samtliga fyra och begav oss till 1900 för en lunch med den gode H. Persson. Varken mat eller service levde upp till vad restaurangen önskar förmedla. Tur då att sällskapet var bra och att Melker sov igenom hela lunchen och därmed slapp spektaklet.

När herrarna sörplat i sig det sista kaffet från faten skulle grabbarna C ut på vad som skulle visa sig bli ett stöveläventyr. Stövlarna vi köpt föregående dag visade sig nämligen vara trasiga när vi kom hem. Efter att ha fått tillgodokvitto som sedan löstes in till pengar då ingen av kedjans övriga butiker heller hade ett par i storlek 21, blivit slussad till två andra butiker kom vi hem utan stövlar men med mer pengar på fickan. Mitt i vårt äventyr gjorde moster Ulle oss sällskap. Hennes frekventa och flitiga besök har gjort intryck på Melker och han skiner upp som en sol när han hör hennes stämma. Givetvis även när han ser henne, men detta sker oftast lite senare.

Pappas kaffetarm stillas, då moster inte är svår att få med på en kopp och en muffins. Melker passar på att äta även han, även om dieten är en annan. Misstaget från förmiddagen upprepas inte och M får därför äta innan bordet dukas med bakverk. Några unga flickor delar vårt bord och medan Melker flörtar sträcker pappa på sig då flickornas tisslande om hur söt han är inte är svårt att överhöra.



Innan Ulle beger sig mot nästa systerbarn hinner vi passera lekplatsen bakom Handels där Melker visar upp såväl borg som lekställning för fröken Nilsson. Det skyddade läget gör det möjligt att ta ett par varv i pulka. Gissar att detta blir en av de sista turerna inne i Stockholm för denna säsong. Snöläget är dock ett annat dit vi styr i eftermiddag. Farföräldrarna och grabbarna C packar in sig i ett västkustskepp och beger sig till Hästbränna. Ska bli fantastiskt härligt att komma upp och se resultatet av utbyggnaden samt få snickra lite. Förhoppningsvis är vädret med oss så att det kan bli en kopp på verandan i solen. Det är få platser på jorden som jag mår lika gott som vid foten av Sonfjället och jag hoppas att min son ska komma att uppskatta det lika mycket som jag. Jag har inte missat en påsk där uppe och inte heller Melker. Så hoppas jag att det förblir.

Noterat/Reflekterat
- Frustrationen när Melker inte äter uppvägs med råge varje gång jag skrapar det sista ur skålen eller i mörkret hör att luft strömmar genom pipen på nappflaskan vid nattning.

- Vi ska bara vara borta ett par-tre dagar, men vår packning tyder på något annat. Att ha en liten man med sig i bagaget för med sig ett berg av tillbehör som den bekväma generationen anser måste med.

Sejrygg till generation ett och två och annansringar till den tredje samt en stor härlig oliv. Melker var inte  sin hemmaplan när han träffade farfar igår och därför inte helt trygg. De latchade glatt med varandra, men när pappa lämnade för att hämta kaffe räckte det inte med napp för att hålla honom lugn utan hela grabben fick följa med i pappas famn när lutet skulle serveras. Perfekt med två koppar kaffe och en grabb i en och samma runda. Det är just så här lite harig grabben har blivit. Ibland spelar han på det för att få sin vilja fram, men relativt ofta finner han sig otrygg i situationer och plockar fram den darrande underläppen. Inskolningen  dagis om någon månad känns plötsligt lite besvärligare än för ett par veckor sedan. Klart att det är en fas som kommer att gå över, men den gör saker och ting lite besvärligare. Som att hämta kaffe till exempel.



Vi dissade allt vad parkleken heter och spatserade lite på konungens borggård istället. Kullersten, pölar och valv var minst lika roligt som gungor och klätterställningar. När Melker ville ta en närmare titt på en av herr majestäts pjäser var det dock stopp. Högvakten i fårskinnsmössa hejdade Melker när han passerade kedjan, Stop, do not enter. Jag frågade om vi såg ut som ryssar, med tanke på att han valde engelska. Vi jobbar internationellt sa han med sträng min. Det var mycket som bubblade inom mig och ville komma ut, men jag lät den skitnödiga 20-åring vara och tog Melker under armen och gjorde en heltom. I slottsbacken sa Melker något som lät som pappa varpå jag upprepade pappa hela vägen ner till skeppsbron. Varje gång fick jag ett mycket fint mamma tillbaka.

Under Karl den XII var marken bar och Melker gick för första gången på gräs. Inte barfota och inte grönt gräs, men likväl var han som en kalv på grönbete. En annan pojke gjorde samma sak och Melker teamade snabbt upp sig. Spanade in övervintrade rabatter, klättrade på bänkar och inspekterade gemensamt staketet.



Idag tisdag höll sig Melkers mor hemma från arbetet. Melker var ivrig upp även idag och fick därmed maximal utdelning av sin mors lediga dag. När väl tidningen anlänt, frukosten serverats och kropparna tvagats gick hela styrkan till Djurgårdens mest västerliga udde för att besöka Junibacken. Ett mycket lyckat besök som resulterade i två årskort. Melker kände förmodligen bara igen Mamma Mu, men likväl uppskattade han miljöerna som byggts upp och som var till 90% barnsäkrade. En lagom tjock filur med propeller på ryggen, vilken delar stadsdel, hade en boning fylld med godsaker och kanske får ses som mest populär hos junior.

Noterat/Reflekterat

- Att få promenera längs kajen på Strandvägen idag väckte tankar på vårjacka, sneakers, Lolly och på hur underbart Stockholm är.

- Gummistövlar i storlek 20 är mycket skaft och lite tå.

- Moussaka kan grekerna få behålla eller exportera lösningen för att inte få den så rinnig

Ljus och allehanda vårtecken brukar gjuta kraft i hålögda nordbor, men inte här inte. Kisen med det röda håret tycks ha fått all kraft medan hans far förblir grå och hålögd. Den nya rutinen som innefattar att kliva upp redan vid halv sex måst tas upp för omröstning på kommande onsdags familjeråd. Jag tror starkt på två röster mot en, för en ändring av tid för revelj. Vi njuter dock gemensamt av ljuset och den blå himlen som besökte oss i helgen och även om inte jag finner lika stor lycka som min son att stampa i vattenpölar, finner jag lycka i att se ett par ögon som spirar och på en pojke som ler.



Trötthet och brist på stimulans tär och har fört mig in i någon form av slentrian mässigt mode. Jag tar mig inte för mer än vad jag borde och tycker mig inte bidra och känna mig behövd. Pappaledighetens baksida, som kommer på köpet med alla positiva känslor och upplevelser jag får av att spendera tid med min son.

En ledig dag med Emma imorgon och en tur upp till stugan mot slutet av veckan i kombination med att det bara är sex veckor kvar hoppas jag kommer att väcka kraft i den trötte herr Clason. Att det bara är sex veckor kvar ser jag absolut inte som något positivt, då jag gärna skulle spendera mer tid hemma med Melker, men jag kan se egna fördelar med att få nyttja de delar av hjärnan som inte går igång på att byta blöjor, sjunga Tuppen Ture eller stapla klossar på hög.

Precis som en semesterhälsning eller bild över ett par alp toppar går Melker inte att beskriva. Han måste upplevas. Han har kommit att bli en underbar liten personlighet som bjuder till många leenden och skratt. Min många gånger värkande rygg efter allt kånkande blir spik rak av stolthet när han möter allmänhetens förtjusning. Mindre rak blir den dock när den lille mannen i egen boning trilskas med mat eller är allmänt gnällig. Något som varit vanligt förekommande den senaste veckan. Också Melker blir trött av att kliva upp tidigt och i kombination av rubbade tider för mat blir han oförutsägbar gällande när och vad som passar som mat. Det som är gott ena dagen eller på förmiddagen pressas genom spända läppar och grimaserande ögon ut när det serveras på eftermiddagen. Salami som först gör entré på listan över favoriter platsar senare bara på golvet efter att de små bitarna pressats genom knutna nävar för att sedan med ett malligt leende släppas till marken. Här händer det att stubinen hos pappa brinner ut och jag blir tvungen att intala mig det, som för betraktaren är självklart, att grabben bara är 15 månader och inte förstår bättre. De dagar de är uppenbart att han förstår bättre och bara vill pappa ont, tvingas jag lämna bordet innan jag med sanns och påklistrat leende gör honom sällskap igen.



Slå en signal om ni önskar höra vad som hände i helgen, men nämnas kan att mostrarna var på besök. Melker visade största respekt för den lilla kusinen som nu blir tre veckor. Såväl blöjbyte som matning kvalar in på listan med spännande saker. En lista som även innehåller spana på dagisbarnen i klätterställningen, brunnslock på trottoaren, förbjudna skåp, äta kyckling på spett m.m, m.m.

Strax beger vi oss mot Gamla Stan för en lunch med the old boy Clason, men först ett, av rutin förändringar, sent mellanmål som övergått till lunch

Brist på motivation, lust och förändrade sov och mat rutiner här hemma har hållit mig borta från bloggen ett par dagar. Gör ett nytt försök idag, då öppna förskolan inte alls är öppen och grabben sover en förmiddagslur.

Jag skulle kunna rabbla upp vad som hänt de senaste dagarna, men har inget eget intresse i detta och kan inte heller se ert.

Vet ni vad, jag slänger in en bild på prinsen och återkommer med några rader då jag åter finner nöje eller har något roligt att rapportera om Clason junior.

Melker har fått en ny vän i Göteborg. Igår ska en liten Ari för första gången fyllt lungorna med den salta västkustluften. Tydligen får barnet sillspad istället för bröstmjölk det första dygnet och sedan var det goa gubbar och inte barnmorskor som hjälpt gossen till världen. Det är detta som gör göteborgare till göteborgare och den eviga längtan hem till lilla London på Sveriges bästkust kan därmed nästan ses som medfödd. Ett stort grattis till Johanna, Peter och Tutan och ett välkommen ut till lille Ari.

Mycket har hänt sedan jag för drygt två månader sedan byte bussförsäljning mot blöjbyten. Det som tidigare var stapplande steg efter gång vagnen är idag fortfarande något staplande men fria och raska. Det som tidigare bara var joller och oförståeligt ljud, är fortfarande mestadels oförståeligt men det betyder något. När Melker väl gick från att krypa till att gå fick vi höja graden av barnsäkerhet i vår lägenhet. Vi har nu snabbt fått börja klättra på den skalan. Ytterdörren måste alltid hållas låst, då en liten man ofta klänger i handtaget och vi vill inte finna honom i trappuppgången. De tre nedersta hyllorna i bokhyllan gapar antingen tomma eller är fyllda med sådant Melker, mer eller mindre, får riva i. Brunspriten i samma hylla har parkerats längre in precis som blommorna i fönstren. Säkerhetsavståndet på middagsbordet är höjt till två decimeter och köksbänken från noll till en decimeter. På morgonen demonstrerade även Melker stolt att kökslådorna inte längre är ett problem att få upp, trots att de bara har frästa handtag, precis som att tv-hyllan inte längre är safe trots gångjärnens tröghet och luckans smala handtag. Jag inser att detta bara är början, då köksstolarna som han flitigt kör runt på bestigs tämligen enkelt.



Grabbens utveckling för givetvis en massa positivt med sig utöver den stolthet som växer inom hans far. Leken blir mer stimulerande för mig, men ger mig samtidigt en oro över att den är tillräckligt stimulerade för min son. Byta blöjor och se till att det står mat på bordet är en sak, men att faktiskt ansvara för Melkers uppfostran känns något skrämmande. Jag får bara en chans och det finns inget sen. Det är lätt att hamna i tankarna vad vi ska göra senare, om något år eller när Melker kan göra det ena eller det andra, men när vi väl är där finns något annat senare. Kärlek, närvaro och mitt bästa jag kan ska nog lösa biffen. Om inte annat har jag en underbar fru bredvid mig som min räddande ängel.

Igår var det inte en apelsin fann när han fick pappas lov att spatsera på köksbänken. En halv citron låg kvar från middagen kvällen före, vilken han glatt satte tänderna i. Möjligen hade delar av surheten oxiderat eller har vi en kille med smak för det sura, då det var pappa som fick plocka den i från honom när halva halvan gått åt. Gissar på att det är tidigt att försöka förklara att man inte ska äta skalet på citrusfrukter, då det är täckt av kamel kiss. Detta har morfar lärt min fru när hon var liten och jag har svårt att se att den gode Björn skulle fara med osanning.

Den som är i Stockholm idag bjuds på ett strålande väder. Ett väder grabbarna snart ger sig ut i. En tripp till förskolan och en senare tur till Brio för att finna nya stimulerande utmaningar till duon Clason.

Noterat/Reflekterat

- Att sända MacGyver på förmiddagarna hjälper ingen arbetslös. Omöjligt att inte bli trollbunden om man saknar karaktär. Nyfikenheten på hur han ska få grankåda och ett AAA-batteri till en handgranat gör det svårt att lämna tvn. Tur att jag har en grabb vars intressen går före mina. Istället ska vi nu kolla på fimpar på trottoaren och rutscha ner för första lämpliga rutschkana.

Det var en nöjd men trött mormor som löstes av när vi kom hem efter ett trettiotal timmar ute i skärgården. Den klara, blå himmeln som följt oss hade om vi var ett tre månader fram i tiden fyllt Sandhamns gästhamn med annat än is. Skönt att få komma ifrån stan för en stund och spendera tid på tu man hand med min fru. Detta var den första natten vi var utan Melker och med den uppbackning vi har blir det definitivt fler.

Kvart i sex var definitivt tidigare än vi klev upp när vi låg på gränsen till Ålandshav och ett uppvaknande som snabbt tog oss tillbaka till vardagen även om det var Söndag. Både jag och Emma gillar tidiga mornar, så länge vi kommit i säng i tid föregående kväll, varför vi snarare uppskattar att få njuta av dagen framför att slösa tid i halmen. Innan klockan slagit åtta var frukosten avklarad och delar av oss var duschade och klara för att ta sig an nya äventyr. Planerna för dagen var skrala men ett besök på Mini Rodinis utförsäljning på Söder fick vara dagens riktlinje och vad som hände däremellan fick ligga öppet. Detta resulterade i en lång promenad med ett par stopp för lunch och senare fika. Utförsäljningen var förmodligen bättre i går, men stökigare då expediten berättade om hundratals meter av kö. Det blev ingen ny pyjamas, men väl ett par byxor, hängslen och en pälsmössa. PJ och galonkläder fick istället inhandlas inne i stadens kärna.



Efter kvällens efterlängtade bad var det dags för klippning. Vi våndades svårt förra gången detta skulle ske och resultatet blev inte helt optimalt. Våndan uteblev, men resultatet blev snarlikt. Julia Roberts tolkning av Tingelings frisyr i Hook beskriver nog bäst hur vår lilla flamma ser ut i håret. Att det kortare håret får en annan volym i kombination med att underhåret inte växer lika snabbt som det övre är den förmodade orsaken. Tur är väl då att ingen av Melkers polare kan prata och att det dessutom fortfarande är brukligt med mössa och med detta ska väl gloporden förhoppningsvis utebli.

Det är en häftig känsla att få uppleva samma sak som sina föräldrar en gång gjort med en själv. Jag har aldrig tidigare sett mig själv i samma roll som mina föräldrar eller ålder. Nu kan jag relatera bilder som jag sett där min far bär på mig eller håller mig i handen när jag tar några stapplande steg. I rakt neråtgående led är det nu jag som går där med krökt rygg eller det finaste jag har mot min axel. Att jag nu är i en ålder som mina föräldrar en gång varit är högst logiskt, men inte en tanke som jag så starkt kunnat reflektera till tidigare. Vid en ålder som även jag fanns med och började min resa mot där jag är idag. Två ytterligare saker slår mig av denna reflektion; jag börjar bli gammal, livet är underbart.

Noterat/Reflekterat

- Ingen öppen förskola idag, vilket sätter prov på min fantasi.

- Farmor ringer vid kvart i tio. Emma har precis släkt sin sänglampa för att sova och jag tänker bara läsa sidan ner. En tidig morgon resulterar i en tidig kväll.  

- Lägenheten mittemot vår är till salu. Rackarns att morföräldrarna redan har hunnit skriva kontrakt på annan boning.

Melker kom av sig lite igår och hittade först tillbaka till sitt rätta jag när mamma kommit hem. Anledningen var att han blivit skrämd på öppna förskolan. I det lilla, med skärmväggar avgränsade lekköket fann Melker en stol att ställa sig på. Jag som var på den andra sidan av rummet korsade detta med fyra älgkliv, varpå mannen med tydligt afrikanskt ursprung reagerar och kikar in i en av öppningarna till köket och grabbar tag i Melkers arm. Kombinationen av min framfart och den okända mannens plötsliga reaktion fick Melker att gapa stort innan krokodiltårarna rann ner för hans kind. Efter att han lugnat sig och fortsatt leka i ett annat rum finner jag honom ståendes stilla i ett hörn med darrande läpp och med afrikanen mellan sig och dörren. Samma scenario utspelar sig tre gånger och det är inte utan att jag hinner bli lite obekväm i hur pappan kan uppfatta min sons reaktioner. Jag har varit med om något liknande vid två andra tillfällen. När Melker blev skrämd av en container i Göteborg och Rikard fick skulden och på kalas hemma hos min syster då min skånska svåger föreföll otäck. Två extremer gällande dialekt, vilket kan ha haft påverkan.



Göteborgaren tillika gudfar gjorde oss ädelt besök på morgonen innan vi hunnit rasslat iväg och delade glatt en kopp med oss. Melker var aningens reserverad till att börja med, men kom igång efter ett tag innan han kom till insikt att han var trött och somnade vid fikabordet.

Som sista barn lämnade vi Engelbrekts förskola. Vi hade missat toppen, av antal barn, som brukar vara kring sångstunden och förutom incidenten i köket var det ännu ett lyckat besök. Melker vill så klart knalla själv på trottoaren och fick så även göra, men när källarfönster, biljettautomater, diverse skräp och portuppgångar påkallat så mycket av han uppmärksamhet att de dryga 100 metrarna tagit 35 minuter att avverka fick han en fribiljett till vagnen.

Herr Edlund som klivit hem på pappaledighet skickade ett sms som skvallrade att de var i stan, varpå han replikerades med en invit. Melker var inte helt bekväm till att börja med att ett barn i hans egen ålder intog hans domäner. Vid ett par tillfällen stod han uppklämd i ett hörn med darrande underläpp och väntade på pappas tröstande famn. Det som skett tidigare på dagen hade tydligt satt spår. Lite tid och mammas hemkomst fick honom sedan att komma tillbaka till sitt rätta jag. Precis som Märtha fått smaka på Melkers kramar på förskolan var det nu Alice tur. Kramarna eller sökandet efter Alice närhet övergick efter ett tag till ett rytmiskt juckande som fick hans mor smått generad. Även Alice kanske inte uppskattade tilltaget som fick be om fars hjälp för att komma loss Melker livtag. Det blir med säkerhet fler tillfällen för Melker att ta n sväng om med Alice då det blir minst två månader av parallell pappaledighet.



Sista mannen ut att besöka oss för dagen var ingen mindre än pojken Cedhamre. Han bondade direkt med Melker, som precis som en själv lånade klasskamraternas kryckor när man var liten, nu fick låna en krycka vilken släpades runt i lägenheten. Inte heller gipset med tillhörande sula var helt ointressant och fick med upprepade tillfällen påhälsning av en liten pojke med rött hår. Det var en tid sedan grabbarna träffades och det var trevligt att åter få spörsa och diskutera med Värmlandsättlingen.

Efter lunch idag kommer mormor för vaktavlösning och senare ansluter även morfar. Jag gissar att Melker kommer få att avsluta natten eller inta morgonen mittemellan dessa två i mor och fars säng, vare sig det är han själv, som genomskrik kallar på detta, eller morföräldrarna som vill ha lite barnbarnsgos.

Vi lyckades klämma in en snabbis på öppna förskolan igår, innan det var dags för visning av Lundens förskola, så snabb att vi först idag blev varse att Herren bjöd på semla. Precis som Signe och de andra barnen skulle klämma i med Hej barn. Hej barn, vad kul att se er. Välkomna hit. Stängdes dörren bakom grabbarna Clason som satte av mot Döbelnsgatan, första parallellgata med Sveav, där Lundens förskola ligger i snarlik höjd med egen adress. Visningen var öppen för vem som helst, men blev privat då intresset var lågt mitt på terminen. Melker ska börja på Myran där han får 14 andra kamrater och fyra fröknar. Vi fångar dem när de precis ska sätta sig för att äta. På egna små stolar och med bröd och smör inom armlängds avstånd. Killen Clason skulle inte kunna hålla fingrarna i styr, men fröken Sofie försäkrar mig att barnen snabbt lär sig av varandra och att även min rackare kommer sitta snällt efter några veckor på plats. Efter att Melker visat upp sig tror de inte att inskolningen ska bli något problem. Den 26 april har vi bestämt att grabbarna Clason börjar på dagis. Jag tar sedan examen tre dagar senare medan min son får harva på i systemet till dess att han fått en vit mössa på knoppen.



Innan det blev bokklubbslunch på Nalen med pojken Widlund hade Melker lekt, sjungit och spelat så mycket på förskolan att han först visade ögonvitorna när sällskapet pillade folien av små fyrkantiga mörka chokladbitar, som servitrisen så charmant serverade till kaffet. Två av dem har kalv i magen när de lämnar, en har napp, två en oplanerad eftermiddag, en strax möte, tre har sol i ansiktet. En grabbig kram skiljer dem åt och ett käckt men ärligt hoppas vi ses snart spär på vårt adjö. Erfarenheten av Rosenbads parken från förra veckan får oss att styra mot samma bänk som då. Vinden ligger fel idag och vistelsen blir därför inte längre än en halv banan. Vi säger hej till Moa, som sitter strax intill. En halv trappa ner från turisternas aveny, på vår frammarsch mot hemmet. Vi stannar dock till vid parkleken i Observatorielunden där ett dagis med lite äldre barn är på besök. Melker börjar med att studera de anda barnen innan han ger sig in i leken. Han hänger inte riktigt med i borgens alla delar, som är mittpunkt för leken, men där han kan ta sig upp och fram är han med och oftast i ryggen på något av de andra barnen. Att kramas är tydligen något som ligger min son gott om hjärtat. Adrian på öppna förskolan var först ut på morgonen att få en kram i den öppna spisen och nu några av de äldre flickorna och pojkarna bakom Handels.



Den brantare rutschkanan avverkas idag innan en trött Melker halkar på en isfläck och med detta förkunnar att det är dags att gå hem. Gaser från leverpastejen livar upp kvällens bad och Melker blir själv förvånad när det bubblar till baljan. Mor kommer hem lagom till läggning och inspirerad av moster Emmas blogg lägger far biffarna till hambugarna i pannan samtidigt som Melker tackar för vällingen med en rap.

Kyliga vindar bet i våra kinder när vi rullade ut på gatan. Vi tog skydd bakom Handels vid den parklek som Observatorielunden bjuder. Den var full med barn. Alla äldre, men Melker räds för den sakens skull inte att gå fram och sno åt sig en pulka eller sätta sig på samma madrass som två andra pojkar gjort sig redo att slänga sig ut för en isbana. När klockan passerat dagisens lunchtid formligen kryllar lekparken av barn. Melker som vägrat den tidigare lunchen får nu istället en banan på en av parkbänkarna, medan han skådar det livliga skådespelet framför honom.

När vi känner oss klara knallar grabbarna iväg på egna ben. Efter en stund, 60 meter sträcks två små armar i min riktning och under armarna viker sig två små ben. Jag försöker att placera det lilla livet i vagnen, men tydligen är det bara pappas famn och höga höjd som är accepterbar. Att Melker varit mer klängig den senaste tiden och ökande vikt på både far och son har satt spår i ryggen. Någon form av låsning i svanken gör sig ofta påmind när det dansas, vaggas eller kånkas. Vi passerar en av farfars favorit restauranger, Ethio Star, som har Etiopiskt på menyn. I fönstret finns allehanda souvenirer hämtade från Afrikas horn. På ett par av dem är kvinnor som bär sina barn på ryggen avbildade. Jag kan inte ge mig till minnas att vi såg några barnvagnar när vi var där för några år sedan. Jag skänker kvinnorna och deras ryggar en tanke i ytterligare några meter innan Melker placeras i vagnen och får en napp i munnen för att upphöra med sitt gnällande. Vi slår en lov om NK där vi lyckas byta en stump av ett skosnöre till ett par nya snören. I min hast när vi lämnade hemmet var detta samt kvittot på skorna allt jag fick med mig, men det var expediten på Paul Smith som ursäktade sig över den dåliga kvalitén och inte jag för mitt ringa bidrag i att styrka min historia.



Just nu sover lille Melker, varför jag ostört kan plita ner ett par rader. När han väl vaknar väntar ett kort besök på öppna förskolan innan vi ska på visning av den förskola vi har blivit tilldelade. Trots att vi inte fått någon av våra fem önskade och att vi fått en plats en och en halv månad tidigare en önskat, får vi vara tacksamma att vi fått en och att den ligger i kvarteret. Att vi åker på att betala någon extra månad utan att nyttja verksamheten är väl inga konstigheter. Det är ju kommunalt.

Noterat/Reflekterat

- Täppas på Ring P1 styr programmet med en järnhand. På ett mycket bra sätt snäser han av folk som ringer in och argumenterar utan grund eller personer som han inte dela åsikt med. Han tar Romerna i försvar gällande de omdiskuterade utvisningarna och inte minst en Rumänsk kvinnlig tiggare i Gamla Stan. Han menar på att hon är otroligt trevlig och inte på något sätt aggressiv, även om hon kanske inte vet vad tandtråd är.

En helg har passerat i grabbarna Clasons liv. En mycket god helg. Helt obemärkt för bloggen. I fredags när Emma satt kortet i stämpelklockan möte jag och Melker upp för ett gemensamt besök till Regilds där en första titt på kusinen skulle bjudas. 4,6 kilo och 54 centimeter hade hos mig skapat förväntningar på ett ganska stort knytte, men även om Astrid hade tjocka goda kinder och en god aptit var hon inte större än en Skogaholms limpa. Melker framstod plötsligt som en ganska stor pöjk där han sprang omkring och plockade bland alla de saker som fanns inom hans räckvidd. Att han har varit lika liten som Astrid känns avlägset, men privilegiet att få hålla i Astrid väckte minnen om den första tiden och hur vi på Kungsholmsgatan vandrade omkring i lägenheten men vår nyfunna skatt. Melker tog in kusinen med stor vördnad under de första minuterna av vårt besök. Morfar satt i soffan med det nya barnbarnet i famnen och med en storögd Melker framför sig på golvet. Intresset försvann dock när minuterarna passerat, men återkom då kusinen skulle få ny blöja samt när det var dags för moster Anna att ge bröstet. Astrids hemkomst firade mormor och morfar med löjrom och Champagne vilket gillades av samtliga som var på plats, då det var av sådan mängd att det räckte till samtliga som ville vara med och fira. Melker hade med sig två presenter till sin favorit kusinen. Dock var det han som efter överlämnande sprang runt med nalle och nyckelpigeballerinor i handen.



Blå himmel möte oss när den gråa rullgardinen rullats upp på sin avlånga cylinder, dagen då kalendern med svart siffra gav oss lördag. Fru Clason hade ett tidigt besök hos frisören och lämnade ett par gossar efter att frukosten avklarats samt en hel del sång och dans. Med frun åter i huset påade Popps damernas sista distans i Holmenkollen för denna gång. Relativt tidigt stod det klart att baggarna skulle snuva oss på medaljerna även idag, men folkfesten och den unga norskans framfart höll familjen borta från det fina vädret. När väl Johaug, utan stoppsladd, passerat mållinjen föll vita flingor utanför våra vinterskitiga fönster. Nå väl, Clasons skulle ut och innan munderingen var på och sällskapet hunnit spatsera 53 meter på gatan var himmel åter oskyldigt blå. Vi sätter bäring på Humlans parklek i Humleträdgårdens norra ände. Oset från grillkorv, blöta vantar och grusvägen som åter skymtas under snö is och vattenpölar ramar in vårt intåg i lekplatsen. Melker leker konduktör i en av lekplatsens installationer som föreställer ett tåg innan han halkar vidare över lekplatsens ojämna och snö beklädda mark. Innan vi beger oss vidare tar vi tillfället i akt och lånar en pulka och åker utför ned mot det Kungliga biblioteket. Melker har ett nöjt leende på läpparna när han med en tunn bit plast under rumpan nyttjar snöns låga friktion. Leendet är lika stort nedför som uppför och förblir stort när han själv får knalla vidare genom trädgården. Vi finner en ny leksaksbutik, som läggs till under listan av favorit butiker, på Nybrogatan. Sprall står det ovanför dörren där vi klev in och fann ett stort antal saker som tilltalade oss. När vi åter begav oss hemåt låg en liten trumma i vagnen.

Då mor och far skulle på kalas till kvällen var farmor inkallad som barnvakt. Farmor som haft otur de senaste gångerna, då Melker haft feber då de träffats, möts denna gång av en glad lite skit som aldrig vill sluta busa. Allt busande gör kvällen lätt för barnvakten då Melker slumrar in innan vi hinner att gå och vaknar först tolv timmar senare. Barnvakten är då fortfarande kvar och tar upp busandet där det slutade kvällen före. I hallen hänger en flygarmössa och sjal och på skrivbordsstolen en leopard mönstrad helkropps dress. Temat igår var 80-tal på det kalas som hyllade att Fredrik Axelsson har passerat de trettio. Att Emma funnit sin outfit i butik ger en fingervisning var modet är på väg. Måtte inte 80-talet även kommer att avspeglas i det manliga modet, då merparten av lördagens gäster såg ut att vara hämtade ur Kiss, Europe eller Twisted Sisters. Själv var jag flygande Jakob och kom med namnskylt, mössa och sjal undan spandexbyxor och stor peruk. Toll som bistått med attiraljer bjöd på fördrink, hot shots, gröna hissen, geting. Självklart fans det även grönskasdipp, ostbågar och bananchips.



Vasaloppets start ackompanjerar vår frukost. Ingen väljer blåbärssoppan som serveras. Inte ens Melker, som istället slörpar i sig äppeldrycken utan att ta flaskan från mun. Farmor beger sig mot Vattholma redan i Mångsbodarna. Melker springer runt med sin trumma, medan far och mor sitter i soffan och studerar hurtbullarna som går i fäders spår. Precis som vi spörs om hur vi ska lösa det här med lunch ringer Emmas mobil och mormor och morfar förkunnar att de vill komma förbi. Att de ämnar bringa lunch löser vårt problem och någon halv timme senare sitter vi kring runt bord och spisar. Moster Ulle som är uppe för att titta på systerdottern får även en dos systerson. Lunchen ackompanjeras av fem-milen. Efter kaffet besöker morföräldrarnas framtida adress innan vi skiljs åt. Clasons går till gummiberget i Vasaparken medan Nilssons går mot huvudstadens centrala delar. Hemma igen, har Northug åter varit först över mållinjen.

Noterat/Reflekterar

- Tack Brink för underhållningen.

- Att gratis kunna låna pulka och hjälm i Humleträdgården är förträffligt. Tack Stockholm.

- Mor- och farföräldrar är betydelsefulla, oavsett de gäller barnpassning, införskaffande av lunch, besök eller glada tillrop.

Med en dubbel dusch nässpray och en extra harkling begav sig grabbarna igår åter mot öppna förskolan. Nästan en vecka har varma pannor och rinnande näsor hållit oss borta från guds hus. Väl nere i barnvagnsförrådet inser jag att jag missat att få med ett par handskar till mig. Även om det är mildgrder ute skulle mor min aldrig släppa iväg sin snoriga son, varför jag stuvar in oss i hissen. Väl i lägenheten, utan att tända lampan försäkrar jag mig om att det är två likadana handskar jag stoppar på mig. Det som tidigare gett upphov till att jag själv sträckt på smilbanden när man sett trötta småbarnsföräldrar är vad jag själv nu bjuder på. Med ett stadigt grepp om barnvagnen har jag nämligen en svart och en grön skinnhandske. Inget konstigt med det. Inte i den värld som jag lever i.

Melker verkar inte tvärsäker på vart han hamnat när han sätts ner i tamburen hos Engelbrekt församlings öppna förskola. Ett par sekunder hinner att gå innan de små filurerna i hans skalle kopplat färdigt. Det blir en utmaning att traggla honom ur overallen då hans iver att komma in till de andra barnen får ben och armar att flaxa. Tristessen i vår egna boning med endast mitt tråkiga sällskap byt plötsligt mot ett av guds himmelrike på jorden.



Melker vet precis vad han hittar den alltid lika roliga sopskyffeln, dockan med bara en arm, böckerna i bokhyllan eller den afrikanska trumman. Både jag och Melker känner att det är upplyftande att vara tillbaka och njuter av de knappa tre timmarna då vi ger varandra total uppmärksamhet. Det enda som dock stör min och min omgivnings uppmärksamhet är den 40-åriga mamman som ostört sitter och ammar sin tvååriga dotter mitt i det rum som får ses som allmänt lekrum. Det finns gott om skrymslen och vrår att sitta ostört på, på öppna förskolan, men hon har valt den mest centrala platsen. Det är härligt att folk kan känna sig bekväma att ge sitt barn bröstet på offentliga platser men han lufta hela juvret oblygt kan lätt få andra att känna sig obekväma. Bäst är nog ändå då samma bröst åker fram igen en halvtimme senare då alla sitter samlade i ring och sjunger tillsammans, medan hennes hungriga dotter lapar mjölk.

Melker får nöja sig med en burk mat till lunch innan vi lämnar för att möta upp svågern Håkan. Det beprövade Vapiano får stuva in sällskapet för en pasta-lunch. Melker som somnat så snart vi lämnat förskolan vaknar till när vi ätit upp och blir först lite grinig. Håkan och Melker har sedan gammalt något otalt men denna gång är det snarare en för kort sömn som är förklaringen då det är en klart gladare Melker som vaknar en andra gång efter att ha sovit klart i pappas famn.

Vi uträttar några grabbiga ärenden tillsammans innan vi skils åt och Clason klanen går turiststråket Drottninggatan från Sergels torg ner mot Riksdagen. Kommer man från Japan och endast tar del av detta utbud av affärer utöver all sightseeing, kan man inte vara helt nöj med utbudet.



Innan vi når Riksdagen svänger vi ner på Fredsgatan och besöker F12. Farmor önskar att förlänga ett par presentkort och givetvis skickar hon då, på denna punkt, de så framgångsrika grabbarna Clason. Jag hade även vaskat fram ett eget presentkort som blivit liggandes varför intresset  även var mitt. Nu har vi året ut på oss att besöka någon av Melker Anderssons restauranger och för egen del ligger nog just F12 bra till.

Vi njuter av vårsolen över en banan i parken utanför Rosenbad. Solen står över Söder och stålarna passerar över Riddarhuset innan några av dem studsar i Riddarfjärden innan de når oss medan merparten smeker våra bleka och vinterfrusna ansikten direkt. Efter att Melker traskat lite på den bara marken utanför stadsministers högborg beger vi oss mot vår.

Torsdag bjuder på ärtsoppa och pannkakor och då jag missat i planeringen kommer soppan denna gång på korv. Jag kompenserar med grädde till pannkakorna och en ytterligare en satts kanelbullar. Bullarna är främst ämnade till dagens besök på kontoret, men middagsgästerna får givetvis ta del av överflödet. Härligt spontant har vi bildoktorn Henrik på besök över middagen och delandet av erfarenheter från Mathias Dahlgren ger upphov till att det vattnas i munnen vilket det som för dagen serveras knappt ger upphov till.

Idag styr boysen mot Södertälje för ett besök på kontoret. Det tyska skeppet kommer lastat med bullar. Mitt flitiga bjudande på fika, mitt egna sug efter fika och min kroppsform har i min frånvaro lämnat mig med smeknamnet Bullen. Jag hoppas att vår last ska göra skäl för smeknamnet. Om inte låter jag den lilla charmören rädda besöket, vilket jag är övertygad att han kommer att göra oavsett.

Noterat/Reflekterat

- Min mobil skyltar stolt med att kameran har hela 2.0 mega pixels. Tror inte att bilderna ovan imponerar på någon.

- Grabbarnas totala matchning med bruna byxor och randiga skjortor igår blev lite platt när duons äldre hälft hade svårt att matcha hanskarna.

- Melker har precis bevisat att han når till den hylla i bokhyllan där diverse brun sprit står uppdukad. Han förser sig med en liten flaska Black Balzams från Riga. Oväntat val, men ändå medvetet och lite coolt.

Så igår var det äntligen dags. Släktträdet Regild fick en ny gren där det nu sitter en liten Astrid och Melker fick med detta sin första kusin. Liten kanske är en underdrift då tösen som kom ut och vägde 4,6 kilo. En underbar liten flicka, med mycket hår och rosiga kinder. Sms och bilder studsade hela dagen i vår boning och plötsligt förstår vi hur sugna familjerna måste ha varit på att se lille Melker när han kom, med tanke på hur gärna vi vill få en skymt av lille Astrid. Även Melker visade stort intresse för bilderna mamma visade på sin telefon. Med stor andakt stod han endast någon decimeter ifrån och spanade på underverket.

 Hela familjen Clason höll sig hemma även igår. Melker visade på tendenser till feber och far hans fick vara glad att han hade en mun att andas med då det var stopp i kranen. Melker som för omväxlingsskull sov hela natten mot tisdag är ändå grinig och klängig. Han vill främst till mamma, vilket en trött pappa, för dagen, är tacksam för. Mungiporna går dock i topp när pappa plockar fram verktygslådan och skruvdragaren för att sätta upp lite tavlor samt en spegel. Som vanligt när detta sker sitter han som ett ljus i sängen, alternativt trummar han på verktygslådan. Nu saknas bara ett par tavellister och sovrummet kan stämplas som klart.



Trots ett par längre pauser under dagen är det en trött Melker som tackar för sig när klockan slår halv sju. Förhoppningarna om en motsvarande natt som den tidigare går i kras när Melker efter en halv timmes vaggning hamnar i vår säng när klockan blivit halv tre. Denna gång är det dock min förkylning som stör sömnen, då det är kampen om att få luft och inte Melkers korvande som väcker mig. Emma och Melker kliver upp före mig och jag får några extra timmar i sängen utan att behöva ligga på kanten. Skratt, ett evigt tjatter och bankande är det som väcker mig till slut. Melker stormar in iförd prickig pyjamas och fluga överlycklig av att även pappa gör den redan vakna duon sällskap.

Leken med att peka på en bok på en av tavellisterna ovanför Melkers säng fortsätter när jag kommer upp. När utpekad bok plockas ner, tar Melker den, klättrar upp i fåtöljen, tittar och biter på den ett tag, innan han klättrar ner, ger mig eller Emma boken och pekar på en ny. Detta är en lek som faller en förkyld far i smaken, då min inblandning är relativt enkel och jag kan sitta på en pall mellan uppdragen med att plocka ner en ny bok.

Med rädsla för att bli utfryst på öppna förskolan vågar en snorig far inte visa sig där idag heller. Grabbarna för nöja sig med en kortare promenad i solskenet. Kanske en gunga en take away kaffe och lite snubblande bland snö och is kan bli grabbarnas melodi för eftermiddagen.