grabbarnaclason

En ganska fullsmetad dag. Mitt arbetstillstånd kräver en läkarundersökning och så även det Thailändska körkortet. En tripp till sjukhuset fick därför inleda dagen. Det skulle visa sig att jag var frisk som en nötkärna, även om läkaren kommenterade min blåa tumnagel, som hänger kvar sedan det spikades fågelholkar i Båstad. 

Det efterföljande besöket till skolan låg tätt inpå, men tacklare snabb och smidig hantering på sjukan hann vi hem i god tid. När vi var här på pre-visit bokade vi i sista stund av skolbesöket på just den skolan son vi nu har valt. Detta då vi var helt inställda på att vi skulle bo lite mer utanför Bangkok och därmed även välja en något mer närbelägen skola. Vi har dock aldrig tvivlat på vårt val av skola, då alla vi har varit i kontakt med bara har positivt att säga om skolan. Anledningen till besöket var dels att få se faciliteterna, se vilken nivå barnen ligger på samt inhandla skoluniformer. Faciliteterna var imponerande, men det pågick fortfarande mycket renoveringar trots att skolstarten bara är dryga två veckor bort. 

Testerna gick även de bra. Syftet var att se nivå samt vilket eventuellt stöd som kan tänkas behövas. För Ingrid var det enklare tester som mer påminde om lek än egentliga prov, medan det för Melker var mer fokus på läsa, skriva och räkna. Språket kommer att vara kämpigt för båda i början, men kanske främst för Melker, då det helt är kopplat till undervisningen. En engelskalektion i veckan under det senaste året är tamt för att ett sommarlov senare helt hålla sig flytande på engelska. Läraren på plats lugnande oss dock, men sa att första sex månaderna kommer att bli kämpiga. Det kommer att vara trötta barn som kommer hem efter en skoldag med ny miljö, ny kompisar, nytt klimat och nytt språk. Jag kan känna att det känns lite orättvist att slita upp dem från den trygghet de har haft i förskolan och skolan, där bägge har presterat bra, men samtidigt är jag övertygad om att de kommer få så otroligt mycket ut av det om vi bara klarar den första jobbiga perioden tillsammans. Ingrid känns mer pepp än Melker, men jag vet att även Melker kommer fixa detta galant, även om den resan kan komma att bli jobbigare. 

Väl hemma från skolan var det dags för intervju av en maid. På rekommendation från min chefs maid hade vi kommit i kontakt med en, vilken tidigare jobbat för en brittisk familj under flera år. Innan vi reste hit hade vi nog inte tänkt oss en Live-in maid, vilket innebär att hon bor hos oss, men efter lite eftertanke, så spelar det oss mindre roll och vi ser det snarare som en fördel. 

Att intervjua någon för ett uppdrag som man inte vet vad det innebär känns otroligt konstigt. Vi vet inte vilka behov vi har och har svårt att veta hur hon kan bistå. Kan du hjälpa oss med barnpassning? Yes. Kan du hjälpa oss med att städa och tvätta? Yes. Kan du laga båda thailändsk och västerländsk mat? Yes. Vill du bo i vårt maids room? Yes. Kan du börja imorgon? Yes. Ok jobbet är ditt. Khun Nee blev därmed en del av hushållet. Vi upplever henna som otroligt gullig och måste nu bara vänja oss av att ha någon som hjälper oss med det dagliga. Kuhn Nee och Märta fann varandra direkt, så det tillsammans med tidigare rekommendationer, att hon pratar en okej engelska samt att hon kan hjälpa oss med allt, istället för att vi tar in flera, vilka hjälper oss med olika delar gjorde valet enkelt. Åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan och därutöver övertid vid behov. 

Vi är tacksamma för att vår vänner redan tagit beslutet med en full time maid, då vi tidigare funderat kring detta och vilket behov vi skulle komma att ha. Men situationen skulle ha blivit ohållbar med någon annan lösning än denna i och med att Märta inte kommer att gå på någon förskola, vi bor stort, mycket kommer att ske på skolan samt att jag kommer att jobba mycket.

Det börja arta sig nu. Saker och ting har sin plats i lägenheten och det börjar kännas som ett hem. Vårt hem är nog lite tidigt att säga att det känns som men jag börjar ändå att trivas. Inte bara för lägenheten som sådan utan mer att jag tycker att det verkar som att barnen trivs, vilket är något så oerhört viktigt. Melker är något så in i bomben glad över sitt nya rum med fönster från golv till tak, balkong, egen toalett och dubbelsäng. -Pappa känner du någon som har ett så stort rum som jag har? Känner du nån, förutom dig och mamma? -Nej Melker jag känner ingen annan med ett så stort rum. 

Stoltheten över sitt egna rum och nya stora säng nådde sin gräns igår när han tvingade lillasyster att sitta på en stol bredvid medan de bägge tittade på film på samma padda, vilken Melker låg i sin säng och höll i. Pappas hot om att Ingrid nog kunde tänka sig hans rum om han inte delade med sig skapade dock snabbt lite plats åt lillasyster att ligga på. Något i mig får mig att känna igen mig i Ingrids situation. Inte lätt alla gånger att rå sig på storasyskons härskartekniker. 

Denna dag gick åt till att hitta en del saker, vilka vi gått bet i jakten på tidigare. Istället för att vända oss utifrån stan siktade vi istället in oss på stadens hjärta. Jakten gick dock inte mycket bättre här. Delvis för att orken att snabbt komma iordning börjar ta slut samt att ha hela klanen i släptåg inte underlättar. Ny telefon och lokalt abonnemang till Emma lyckades vi dock få till. Soptunnan vi letat efter, hade vi svårt att motivera priset på när vi väl fann den och brödrosten vi sökt gick inte att finna. Tur då att vår chaufför kunde vaska fram en privatimportör i slutet av en gränd som inne på ett litet kontor kunde vaska fram en av det märke och färg som vi letat efter. Vi är glada att vi har honom och imorgon plockar han upp oss igen för nya äventyr. 

Ingrid: -Mamma var köper man de här mandlarna? Du måste berätta? När jag blir vuxen och har barn, så måste jag köpa sådana. 

Reflektion: Jag tror hon gillar mandlarna och att hon försöker säga oss att vi bör köpa fler, så att vi kan ge våra barn. 

Pappa: -Ibland får du tänka dig för vad du säger, då det kan finnas de som förstår svenska. Till exempel någon Anna från Sverige, Norge eller Danmark. 

Melker: -Ja, eller från Småland. 

Reflektion: Jag tror att Melker kan ha svårt att förstå vad grannen i Båstad säger ibland. Grannen går även under benämningen smålänningen. 

Märta: -Mama, opa opa, blubblub, ata. 

Reflektion: Märta trivs här. Glider runt blöja, lätta kläder, badar och leker. Får uppmärksamhet var hon än vänder sig och kommer om vi inte passar oss att bli en riktigt liten bortskämd rackare. 

Att min telefon dött och därmed en massa härliga bilder är en anledning till att såväl blogg, Insta och övrig kommunikation legat nere. Frånvaron av tid och uppkoppling är en  annan. För att få lite information om omvärlden, kommunicera med chauffören, läsa mail, samt försöka lösa mitt telefonproblem har flera kvällar spenderats utanför gymmet. Gymmet har nämligen fritt Wi-fi, men stänger vid tio, varför jag är förpassad till en stol utanför i den höga luftfuktigheten, knappandes på min dator. Tur är väl att mormor skickade med en extra telefon, vilken Emma skulle ha för att kunna ha en svensk telefon och en thai. Denna fick bli en temporär lösning i väntan på att en ny kommer igång. 

Måndagen blev annars en dag för inhandling av växter, vilka ytterligare har höjt faktorn av att det är vi som bor här. Där rök ytterligare en slant, men snacka om att man får mer för pengarna här än hemma när det kommer till växter. Det var Emma och chauffören som stack iväg och gjorde detta, medan Märta sov och resten var i poolen. Vi löste sedan av varandra, varpå jag försökte komma iväg och fixa några andra ärenden. Det finns säkert flera saker vi skulle kunna ha löst med mer fantasi, finess och billigare ön att handla så mycket på IKEA och mer etablerade kedjor, men det har apart oss mycket tid och har gjort hela etableringen mycket enklare.

Leveransen från IKEA dök så småningom upp så lunchen kunde för första gången tillagas hemma; makaroner och köttbullar från IKEA. Det kommer förmodligen alltid att finnas på vår meny när vi är här, men jag hoppas att såväl fantasi, tid samt barnens inställning till att pröva nytt ändras med tiden. Förhoppningen är givetvis att få en maid på plats som kommer med lite inspiration, för tillgången till råvaror och nya smaker råder det ingen brist på. 

Dagen avslutades med att Märtas nya växasäng, Busunge, skruvades ihop. Hon hade svårt att skiljas från den då den testades på IKEA och den var minst lika populär när den stod färdig på hennes och Ingrids rum. Märta hade fram till nu sovit i den tidigare nämnda resesängar i vårt rum, men skulle nu få flytta in med syrran. Ingrid var nog kika lycklig för detta som Märta var för sängen.  

Jo, vi började dagen med att bada och den efterföljande första frukosten var inhandlad på vår lokala supermarket nere på gatan. Återigen krävs en massa beslut. Jag tycker inte att beslut i sig är jobbiga, men när de blir så många på en gång samt att jag inte har någon aning vad som skiljer den här produkten mot den andra. Till skillnad mot IKEA så är igenkänningen obefintlig i mataffären här i jämförelse med ICAn hemma. 

Även denna dag var kursen inställd på IKEA. Denna gång med hela familjen. Ivriga på morgonen når vi shoppingcentret en halvtimme innan de öppnar. Vi väljer att besöka en lokal variant av Bauhaus och efter några försök att hitta det vi letar efter avbryts allt av att Märta kräks. Mängden vattenmelon till frukost hade till råga överskridit vad hjärtebarnets mage klarade av. Tur att kraken är stark och att klockan hunnit slå tio så att vi kunde bege oss mot en mer välsorterad Bauhaus variant. Eller kanske egentligen inte mer välsorterad, men sorterad mer efter västerländska mått. Vattenkylare, strykjärn, torkställning, städutrustning mm packades in i bilen tillsammans med lite kompletteringar från IKEA tillsammans med chauffören som åkte hem och lämnade allt i lägenheten medan bi fortsatte handleder på en större matvarubutik. Dessförinnan hade vi givetvis återigen ätit korv och glass på IKEA. 

Helt slut skulle vi nu bara handla in allt det man behöver hemma i matväg, utöver duschtvål, schampo, tvättmedel och det som ett normalt hushåll behöver. Återigen, beslut på beslut på beslut. Och varje beslut ackompanjeras eller avbryts av ett pappa, pappa, pappa. De små krakarna tar på krafterna och jag måste gång på gång påminna mig att äventyret är minst lika mycket deras och omställningen för dem, minst lika stor. 

Hemma igen så blev det åter ett dopp i poolen. Ett dopp som senare avbröts av att det började regna. Vår leverans från IKEA, vilken bland annat innehöll kastruller skulle komma att dröja ytterligare någon dag, varför middagen skulle behöva inhandlas från någon av alla restauranger nere på gatan även om regnet vräkte ner. Thaimat från hörnan på huset där vi bor och pizza till Melker från en otroligt charmig pizzeria tvärs över gatan. Regnet lättade knappast medan vi väntade och thailändarna såg ut att ha det svårt att håll sig för skratt när Melker, Ingrid och jag knatade runt i våra regnjackor. På tio minuter hade gatan vi bor på svämmat över och vi blev tvungna att vada i decimeter djupt vatten. Det blev till att klämma rejält med tårna för att inte tappa flip flopsen. Jag kunde inte låta bli att le stort, då det är precis den här typen av äventyr jag vill att barnen ska få uppleva. Allt det som inte är som hemma. En himmel som öppnar sig, stå på balkongen och blicka ut över ett Bangkok som blir upplyst av blixtrar, bli tjenis med vakterna, bli tjenis med personalen på restaurangerna. Dock försvann mitt leende då jag insåg att regnet hade krävt livet ur min telefon. En världslig sak om ni frågar Karlsson och visst är jag beredd på art hålla med om det inte hade varit för mitt BankID. Även det är hu enkelt att skaffa nytt med en digipass. Synd då bara att min ligger i en container och inte i min portfölj.