27/1 Kvartsamtal
Att få gå på kvartssamtal är en god anledning till att skaffa barn. Efter värme, glädje och kärlek kommer nog kvartssamtalen. I varje fall kan det kännas så när man sitter där på en stol avsedd till någon med en medellängd på 120 cm.
I fredags var det dags för three way conferance, vilket innebär att lärare, elev och förälder träffas och diskuterar det som fungerar bra samt vilka mål eleven satt upp för terminen och vad vi alla kan göra för att uppfylla dem.
Emma hade lyckats boka in oss till bägges lärare samt respektives stödlärare. Det var ett effektivt schema med fem minuters pauser där barn med padda byttes mot barn som skulle med på samtal.
Skolan höll den dagliga verksamheten stängd så barnen var lediga hela dagen. Själv var jag på jobbet lika tidigt sim vanligt, men tackade för mig strax innan fredagslunchen, tog bilen hem och slängde mig upp på en mc-taxi för att möta upp Emma och skolbarnen som smitit före. Märta var ensam hemma med Khun Ning, något som har börjat funka utan varken gråt eller tandagnissel.
Det var svårt att dölja leendet när jag satt där ihopsjunken på stolen och fick höra hur väl barnen presterar i skolan, hur de är mot sina klasskamrater, agerar i klassrummet och när de själva presenterar vad de vill uppnå under terminen.
Det är ju nästan löjligt hur stolt man kan bli och lättad över att allt funkar så bra, trots att man ryckt mattan under fötterna på dem.
Ingrid hade satt stars på hur hon presterade i Music och Art. Mr Adam ville även framhäva hur fantastiskt hon utvecklat sin engelska vad det gäller såväl tal, läsning som skrift. Hur hon tar sig an nya utmaningar med iver och nyfikenhet. Hur hon hjälper andra. Inte minst den nya tjejen som började efter jul och har haft det lite kämpigt. Mrs Mary Jane hade frågat om Ingrid kunde minnas att hon själv varit ledsen i början, men de minne har tydligen bytts mot andra, för det kunde hon inte minnas. Vi hade satt stjärnor på att hon är noggrann och är mån om att träna för att lära sig eller bli bättre. Vi lyfte även fram att hon är duktig på att ta instruktioner och ta ansvar.
Som mål hade Ingrid satt upp att hon ville bli bättre på att läsa med små bokstäver och detta skulle vi gemensamt säkerställa genom träning i skolan, hemlåning av böcker samt att vi gemensamt läser hemma.
Hos Melker var det mer han som var styrande. Efter att han fått en minut att förbereda sig och läsa igenom sitt papper, så var det han som gick igenom stars and goals. Han började med att han var duktig på plus och minus, men tyckte det var svårt med multiplikation och division. Något som varken Mrs Toya eller vi delade uppfattning om då vi upplever att han hanterar matten bra.
Vidare så blev intresset för reptiler tydligt. Oavsett om det var berättelser som var fiktiva eller fakta så handlade de om ormar, ödlor och krokodiler. Fakta som han själv tagit till sig och återgett med skrift och bilder. Flertalet av böckerna var sedan återgivna för klassen av en ivrigt berättande Melker. Språket hämmar honom inte ifrån att ta stor plats i klassrummet, dela med sig av sina åsikter och genom frågor få ta del av andras.
Det som först grep tag i hjärtat, men sedan fick det att smälta var när han presenterade sitt mål för terminen, vilket inte hade med skolarbetet att göra. Att skaffa en ny kompis/kompisar.
Följdfrågan blir då givetvis direkt om han känner sig ensam i skolan eller om han saknar vänner, men så upplever han det inte. Han har givetvis sin Oscar och andra kompisar i klassen, men många är ganska boring enligt Melker. Hans fantastiska lärare bara skrattar och tycks förstå vad han menar och hur han känner. Hon har alltid nära till skratt och har en otroligt varm framtoning. Det är härligt att sitta bredvid och se hur trygg Melker är i hennes sällskap.
Det hela slutar med att vi alla skriver under dokumentet som Melker satt ihop och där Mrs Toya åtar sig att skapa aktiviteter med andra klasser i samma årskull. Melker skulle bli bättre på att ta kontakt med andra elever. Jag misstänker att han redan har en i åtanke. En ny svensk pojke i en av parallellklasserna. Men oavsett vad älskar jag hans inställning och vilja att bredda sin vänskapskrets. Inte minst då han ofta kan ha svårt att ta steget och utmana sig själv. I rutan för vad mamma och pappa skulle kunna göra för att han skulle kunna uppnå sitt mål hade han skrivit att vi kunde berätta vad vi gjorde när vi var små för att träffa nya vänner. När jag läste detta var jag mer rörd än stolt. Kinderna spändes och halsen blev trängre. Mrs Toya bara log och såg och kände vår reaktion.
Han är så jäkla fin vår Melker....
25/1 Gör ett nytt försök
Ja, det är ju inte så att det saknas något att skriva om, men tid, prioritet och ork tycks tyna med tiden.
Finns ingen anledning att finna ursäkter eller orsaker. Än hellre att rabbla vad som hänt sedan sist. En jul har passerat. Ett nyår likaså. Men främst har ett par besök passerat.
Hemlängtan fortsätter att lysa med sin frånvaro även om högtider stark förknippade med familjen har genomlevts. Dock blev det tydligt att man saknar vänner och kära när de plötsligt dyker upp.
Först ut var Bullen och Filip. Med relativt kort varsel bestämde de sig för att pipa över och fira jul med oss.
Barnen var taggade till tänderna när vi rullade till flygplatsen för att plocka upp dem. Skolan hade slutat ett par dagar tidigare, varför ett försenat kvällsflyg spelade mindre roll.
Med slöjdad banderoll stod de uppradade precis vid ankomstdörren. Normalt får man inte stå där, men säkerhetspersonalen hade inte mage att hysa bort dem. Dock fanns det tydligen två ankomstdörrar, men i väntan gav de två rödlätta barnen Clason många leenden till de som passera. Vissa tog kort, så scanar ni Instagram flödet noga, finns det säkert någon med en bild med två små barn med en banderoll "Välkomna Bullen & Filip" #arrivedBKK, #exotic.
Ett telefonsamtal justerades vår position och bland bagagevagnar, taxichaufförer och övriga resenärer i vimlet såg vi dem till slut. Den där vanliga känslan av spända kindben, ögon som kniper och ett varmt bröst som jag ofta pratar om smög sig oväntat på när jag såg den genuina och varma glädjen när utsträckta famnar mötes.
Det tjattrades en del i bilen på vägen hem. Ett uppdämt behov av att få berätta om vårt nya land, skola och allt som de upplevt. Videosamtal är en fantastisk lösning, vilket underlättar kontakten med kära i Sverige, men det är stor skillnad att få dem på plats.
Det kämpades hårt med julstämningen och tveksamt om den någonsin infann sig. Vi gjorde ett par tappra försök, men kom till en gräns varefter vi insåg att jul här kommer aldrig bli som hemma. Julgran och klappar räckte långt för barnen och att dopp i grytan istället blev poolen gjorde föga.
Trots Bullen och Filips spontana besök blev det ett perfekt bidrag till glädje över såväl födelsedagar och jul. Det lyckades också bli ett perfekt överlapp mellan dem och mormor och morfar.
Någon dag efter att vi satt ungdomarna i en bulle till Koh Chang tog mormor och morfar mark i nytt okänt land. Samma glada välkomstkommitté stod åter redo, men istället för att stå vid fel utgång blev vi denna gång sena, då flyget blivit tidigt.
Nästa gång ska vi nog banne mig få till det. Banderoll och välkomstkommitté utlovas.
Andra gången var det tidig morgon, men tjattret i bilen var på motsvarande nivå. Nya oskuldsfulla öron fick samma dos av land, skola och upplevelser. Mycket mys, en andra jul och härliga dagar tillsammans.
Strax innan nyår tog vi bilen ner till Koh Chang för vår längsta semester sedan vi kom hit. Det var egentligen inga lediga dagar kring jul, men nyåret gav ett par och genom att klämma några extra fick vi ihop en vecka. Koh Chang var bra. Otroligt skönt att komma bort några dagar och bara få hänga lite.
Annars har vi haft en period med lite svalare väder. Framför allt har det varit torrare luft. Knappt att ACn har rullat, utan balkongdörrarna har fått stå på vid gavel och skapat korsdrag genom lägenheten. Många kvällar har avslutats på balkongen, i behaglig svensk sommarvärme.
Den enda som kört ACn har varit Melker som gärna vill ha rummet kylskåpskallt. Melker smygsänker innan han ska lägga sig och vi smyghöjer efter att han somnat för att han inte ska bli förkyld.
Poolen har förmodligen legat på dryga 20 grader, men har krävt mental laddning innan man dykt i. Men som alltid, så har det varit "skönt när man varit i ett tag". Förmodligen ett av de värsta råden/uppmaningarna genom tiderna till någon som står vid kanten och doppar tårna i vattnet
Nu ser det ut som att vi åter går mot varmare väder igen. Fukten gör att det inte mycket som ska till innan skjortan klibbar. Vi kommer förmodligen sakna den här perioden, men man både vänjer och anpassar sig till värmen. Det vet vi sedan tidigare även om vi inte tidigare upplevt peaken.
Slutar här för den här gången. Lovar inte på någon bättring, även om kvartssamtal på skolan, fotbollscup, fantastiska barn och andra äventyr under helgen säkert kan ge anledning att skriva någon rad inom kort.
