grabbarnaclason

Det är klart att storebror ibland kan bli lite trumpen på lillasyster som vill leka med brors grävmaskin eller vara ett av grodynglen i hinken. Och visst händer det att Melker blir avundsjuk när lillasyster tar uppmärksamheten, men bara till den grad att han själv vill vara med och brottas, gosa, fotas eller gungas.

Omtänksamheten kommer sannolikt övergå till en mer beskyddande roll ju äldre du blir. Bra tycker jag, men du kommer säkerligen tycka att det blir lite jobbigt.  I slutet på augusti börjar du dagis och redan då lovar jag att storebror kommer att finnas vid din sida, beskyddande, stolt och kärleksfull.

Melkers kärlek och omtanke smittar så låt oss hoppas att du får en rejäl influensa, utöver den snuva du redan visar. Och visst är det tydligt att även du håller av din storebror. Det syns i dina ögon, ditt leende, ditt kroppsspråk och hörs i ditt skratt. Och konstigt vore det väl annars med tanke på vad just har beskrivit och er syskonkärlek är knappast unik utan snarare något genetiskt som finne mellan alla syskon. Men likväl vill jag bara att du ska veta, att jag tydligt ser hur mycket din bror älskar dig. Och låt oss hoppas att den består, så att du själv kan dra dig tillminnas eller måla dig en bild av hur omtänksam din bror var, då du vaggade kring i blöja.

Egentligen är ju detta din blogg. En blogg som likt ett lackmuspapper skulle bevara tiden du och jag spenderat ihop under min pappaledighet eller i varje fall bevarat några av de upptåg och stunder som vi delat tillsammans.

Var skrivarglädjen eller kreativiteten tagit vägen vet jag inte men bortblåst är den. Kan hända är två barn fler än ett och ett hus i större behov av underhåll än en lägenhet, men är detta en godkänd ursäkt?

Det händer att jag blickar i taket när jag egentligen borde sova och tänker på saker som jag vill dela med dig och andra som läser denna blogg, om jag inte filar på talet jag ska hålla på ditt eller din brors bröllop. Mycket klokt vandrar mellan öronen på mig ska du veta när lampan är släckt, men mycket lite kommer till någon större användning när lampan åter är tänd. Nog om detta, jag finner helt enkelt inte ro eller får tummen ur att skriva dig några rader. Förlåt Ingrid. Förlåt för min oförmåga att finna tid och ork att dokumentera de dagarna vi delar.

För stunden befinner vi i landets södra delar, i ett Båstad som laddar för Tennisveckan. En vecka och ett evenemang jag inte riktigt vet hur jag ska förlika mig med, då det inom ett par år kan komma vara Gullan som i bikini dansar på ett av Pepe’s bord eller besöker någon av båtarna som ligger i hamn. Fram till dess fortsätter vi att njuta av Bjäres pärla och det som med en kort biltur ligger i dess närhet. De vänner som inte vill bemöda sig med att komma hit besöker vi istället i egen lugn vrå. Turerna till våra vänner är en blandning av att få träffa nära och kära och att blanda upp familjen Clason med individer som pratar om något annat än just familjen Clason. Melker uppskattar alla bekanta med främst de med egna barn eller hund. Av någon anledning tycks detta smitta av sig på lillasyster som antingen själv försöker få vara med eller springer bakom för att själv göra likadant så snart storebror är klar.

Dagen idag spenderade vi på Segeltorpstrand och äntligen bjöd Skåne på fantastisk väder. En lätt framåtböjd far som med barnen lekt i strandkanten har berikats med en lätt röd ton på ryggen. Inget nytt med detta, då detta hör sommaren till för den som inte dragit lärdom av föregående somrar.

Att bygga sandslott är i paritet med att bygga lego. Kanske främst något som Melker uppskattar, men Ingrid visar ändå visst intresse. Dock ligger det största intresset hos mig, som gång på gång upptäcker att jag sitter själv och bygger, alternativt att jag finner mer kreativa lösningar till det som vi redan byggt.

Lovar inte att jag snart skriver här igen, men det är min ambition.