10/9 Svalka
Kom på en sak till som jag saknade med Sverige igår när jag skulle gå och lägga mig.
Att inte kunna dricka ur kranen när man borstar tänderna påminns jag om varje kväll, eller ännu värre, när jag vaknar efter en blöt kväll. Kallt vatten ur kran, skulle i Thailand kunna säljas som upplevelse. Kom ihåg var ni hörde det först.
Igår var det mer av en känsla jag saknade. Att få gå och lägga sig i en sval, nästan kall säng, för att sedan få värma upp den. Ni vet när man ligger helt still och små-huttrar, men vet att snart blir det skönt.
En möjlig anledning till att saknaden smög sig på igår, var att jag missat flytta på de tre barn, vilka jag några timmar tidigare sövt i vår säng. Den helt fantastiska känslan att få läsa för alla tre och sedan gemensamt somna överträffar den känslan jag tidigare beskrivit. Dock föranleder den en klibbig känsla, vilken uppstår när alla tre fått ligga och myst tillsammans i ytterligare tre timmar under täcket.
I-landsproblem, jag vet, men här pratar vi känslor...
7/9 Uppe bland molnen
Nu var det ett tag sedan sist. En skolavslutning, en semester, ny termin och nytt jobb. En kan tycka att semestern borde gett tid för reflektion och lite bloggande, men det stannade vid reflektion.
Låt mig snabbt ta er med på en resa genom den tid som flytt.
Skolavslutning i BKK är inte lika starkt förenat med jordgubbstårta, storsjung och liljekonvaljer som hemma. Skolavslutningen är mer av ett tydligt avslut. De flesta styr hemåt samma dag eller ett par dagar efter skolavslutning. Vissa för semester medan andra packar ihop sitt bohag för att fortsätta på annan ort med nytt äventyr.
Barnen Clason inklusive Emma tog sitt pick och pack och styrde mot sommarlov redan samma dag som skolan klappade igen. Först hanns det med en skolavslutning- och pappaharfåttnyttjobbmiddag innan planet lyfte strax efter midnatt. Det är inte så många gånger familjen färdats mellan öst och väst, men kombinationen av livet här och de turer som ändå gjorts har gjort barnen till rutinerade resenärer. Till den grad att Emma inte våndas över att resa själv med barnen. Detta medförde att barnen fick längre sommarlov i Sverige och att jag kunde jobba ytterligare någon vecka innan även jag satte kurs mot Båstad för att äta silltårta och dansa kring midsommarstången.
Efter att ha tagit mark och hunnit spendera ett par dagar i Sverige; sett hur barnen springer ut och in samt leker på gräsmattan, kunde jag inte förstå vad vi gör på andra sidan jorden. Det kan inte finnas någon bättre plats att vara på än i Sverige. Så gick tankarna ett par dagar innan jag lyckades inse, vilken otrolig förmån vi har. Att få kunna uppleva allt det som vi gör här i Thailand och samtidigt ha allt det som vi har i Sverige kvar. Att både få kunna ha och äta kakan.
Såväl barnen som jag och Emma hann med ett par playdates. Jag upplever inte att barnen saknar sina vänner hemma, även om vi pratar om dem ibland. Därför var det extra kul att se hur leken tig vid där den senast sluta. Jag tror att det är bra för dem att känna att vännerna finns kvar och att allt är som vanligt hemma i Sverige. Det är möjligt att det ser annorlunda ut om tre år, men till dess låter jag oss leva med tron att Sverige väntar på oss den dag det är dags att flytta hem.
Semestern hemma i Sverige var som helhet helt fantastisk. Jag jobbade lite i början, men sedan blev det nästan fyra hela veckor med semestern innan vi styrde åter mot vårt nya hemland.
Det var en lite speciell känsla att åter kliva in i vår lägenhet efter att ha varit borta så länge. Senast vi angjorde Thailand var allt nytt, men denna gång hade allt som packades upp en given plats och vi var snabbt installerade på nytt.
Lika tråkigt som det var att avsluta semestern, lika skönt var det att åter få vara hemma i sitt eget. Att leva i en kappsäck under en längre tid och hela tiden vara gäst i någon annans hem tär, oavsett hur gästvänligt och trevligt det är.
Barnen hade ytterligare någon veckas sommarlov innan skolan drog igång. Några dagar att acklimatisera sig och tagga till inför en ny termin. Ny termin innebär inte bara ny klass i det avseende att den är ett snäpp högre utan nya klasskamrater. För att inte barnen ska bli låsta till klasskamrater och då rotationen ändå är hög i och med att familjer flyttar vidare eller ni familjer flyttar hit, så mixar man barnen till ny klasser inför nytt läsår. Något som man skulle kunna tro rubbar balansen och skapar lite osäkerhet, men inte alls. Såväl Ingrid som Melker såg fram emot att lära känna nya kompisar. "De gamla klasskamraterna har jag ju ändå kvar och träffar på raterna" tyckte Melker.
Det är inte bara i skolan som barnen fått nya vänner. Till de kompisar som de börjat hänga med hemma där vi bor har det adderats gäng nya barn. Dels nyinflyttade, men även många som bodde här redan innan sommaren. Förmodligen är det fler barn som hängt mycket med familjen över semestern och suktat efter andra barn att leka med.
Det är sådan otrolig lättnad att se hur många nya vänner de skapat. Enkelheten vi hade hela i Örby, där barnen cyklade på gatan och sprang mellan husen har nu ersatts av att de tar hissen själva till någon kompis på en annan våning eller åker ner till våning ett där basketplanen finns eller till sjunde där poolen och de gemensamma utrymmena finns. Minnen från den egna barndomen väcks till liv. Hur vi under sommarhalvåret lekte på inområdet med grannbarnen till dess att mammorna ringde i klockorna och det var dags att komma hem och äta.
Så snart skolbussen angjort The Residence, försvinner barnen efter att de har svidat om från skoluniformen, läst/räknat lite och tagit en frukt. Om det inte redan är någon som redan har hängt på hem så är det snabbt vidare till någon annan eller ner till sjuan för att mötas upp.
Att vi sedan har fått nya grannar rakt över gör inte saken sämre, då det i princip alltid finns någon att leka med, även om det bara är för tio minuter.
En annan stor förändring efter sommaren är att Märta har börjat förskolan. Uppdelningen som detta livet ger, gör att jag varken har varit delaktig i val av förskola, inskolning eller hämtning/lämning. En tråkig bit, då jag vill vara nära barnen och få dela dessa bitar, men en del som jag måste acceptera. Men standard frågan som man alltid fick när man var liten, hur var det i skolan idag, har en stor innebörd; ett försök att få ta del av det jag missar. Kan inte påstå att jag får så uttömmande svar, men ibland skiner det till och något av barnen bubblar på med vad de har upplevt. Tyvärr har den frågan varit när barnen redan ligger i sängen. Det har varit mycket jobb sedan vi kom tillbaka och om Märta inte redan sover så ska hon precis till att läggas när jag sätter ner portföljen innanför dörren. De äldre barnen håller ut lite längre, men det är tyvärr kantboll även på dem ibland. Jag vill verkligen inte bli en frånvarande förälder och missa det vardagliga, varför jag måste anstränga mig till bättring. Samtidigt så upplever vi otroligt mycket tillsammans och helgerna är i princip enbart vigda åt just detta. Det väger inte upp det jag missar i veckorna för jag skulle helst vilka ha båda delar, men inser samtidigt att det är tufft att lösa.
Tillbaka till Märta och förskolan. Inskolning vid 2.5 års ålder skulle man kunna tro vara smidigt. Inte minst för en donna som redan vant sig att bli lämnad med vår maid. Icke sa Nicke. Första veckan blev bara bara två dagar pga av sjukdom, men de dagar som blev fick Emma bända sig loss från en gråtandes Märta. Så här ett par veckor senare är situationen en annan, även om hon på morgonen inte är helt övertygad att hon ska gå till förskolan.
När jag skriver detta ligger jag skönt tillbakalutad 30 000 fot upp i luften, efter en blixtvisit i Danmark. En inskolning på 30 timmar till min nya roll. Jag grät inte, även om jag var lite spänd på hur vår styrelseordförande skulle testa mig. Tillskickande mot Märta så går jag redan med ett leende mot jobbet. Dock är det ingen bokläsning, nya sånger eller halvdagar för mig, men jag trivs ändå.
När jag väl landat i BKK väntar härligt lördagshäng med familjen innan det är dags för partaj till kvällen. Finns risk för att det är en riktigt trasig Johan Clason när tidsskillnad och nattugglande gör sig påmint under helgens andra halva. In i dimman
