20/3 Lillan blev två
Frekvensen här är ju högst beklaglig. Plötsligt får en ett ryck och håller ut ett par dagar, sedan blir det likt nu, ett par veckor mellan nu och då.
BKK har blivit krispigt igen. Inte på ett kylslaget Svenskt vis, men luften är klar och temperaturen något högre. Bilen indikerar 30 redan när den lämnar de centrala kvarteren och styr mot jobbet vid 06.30 på morgonen. En promenad mitt på dagen till närbelägen restaurang, vilken går under namnet djungel, resulterar i en lätt fuktig skjorta. Dock inget som en A/C med lite drag i kan torka upp på några minuter, när man kommit åter till kontoret.
Annars blev längtan till snö och is för stor under helgen. Melker frågade mig häromdagen vilken min favoritsport var. Minns inte riktigt vad jag svara, men hans var nu fotboll eftersom han inte kunde spela hockey längre. Vi har länge snackat om att gå och åka skridskor, men ni bet det tag lite i hjärtat och dagen efter stod vi på isen i ett av stans större köpcenter, Centara World. Innan vi begav oss dit konstaterade vi att barnen har växt sedan de sist hade ett par långbyxor på sig. Melker konstaterade att han även glömt hur man tog av sig ett par när han satt på golvet och slet i de helt utochinvända byxorna som satt fast över hälarna. Ser ut som att vi får investera lite i en Sverige-garderob till sommaren nät det bär av till svalare breddgrader.
Väl på isen var det först lite ringrostigt, men för Melker släppte det snabbt. Han saknade skydden och klubban, men skäret fanns där. För Ingrid var det lite vingligare. Vill minnas att det släppte för henne under förra vintern, men vi åkte väl inte tillräckligt mycket för att det nu skulle sitta i ryggmärgen. Dock var det nog hon som uppskattade det mest och redan pratar om när vi kan åka nästa gång. Något som jag gärna gör, för även om det är begränsat så fastnar alltid någonting och hon behöver därmed inte ha "glömt" skridskorna, den dagen det står skridskor på schemat hemma i Sverige igen.
Tillbaka till Melkers favoritsport. Den såg inte ut att vara hockey längre och jag har nog ärligt talat aldrig trott att det är sporten som sådan, utan att det är sammanhanget och sammanhållningen som har varit det drivande. Jag har uppskattat varje pass vi haft på isen eller som jag sett från läktaren. Sett hur han utvecklats och visat jävlaranamma. Lördagarna har varit vigda hockeyn med träning vid lunch, men det har varit min och Melkers tid, så den har varit väl spenderad. Vid ett par tillfällen har syrran varit med för att träna skridskor parallellt på uterinken.
Delvis tror jag att hockeyn romantiseras av Melker och till viss del även mig. Att fotbollen tagit vid och gått om ser jag egentligen bara som något positivt. Nu spelas fotboll på hela rasterna, fotboll som ECA och får Melker själv välja så åker fotbollsskorna på istället för de vanliga gympaskorna.
Vi nattningen händer det att vi diskuterar Messi vs Ronaldo vs Zlatan. Klubblag vs landslag. Lag, huvudstäder och ligor.
Fortfarande håller han fast vid den dåliga smaken Hammarby, men Djurgården ser starkt ut, så åtminstone jag kanske kan få honom till medgångssupporter för en säsong eller ett slutspel i varje fall.
Idag är en stor dag. Familjens minsta medlem går från ett till två. En dubblering i ålder som med så kort varsel bara sker en gång i livet.
Enligt normal Clason rutin ska födelsedagsbarnet uppvaktas på sängen. Idealt ska jubilaren helst sova, men även sova räv accepteras. Allt för att förberedelser och sång ska flyta så smidigt som möjligt. Familjens minsta ljus har dock inte anammat familjens rutin och innan klockan slagit "alldelesförtidigt" så var hon över i vår säng och ville sedan aldrig återgå till sömn. Istället var det Märta som satte tempot på förberedelserna och sången fick istället bli i köket, där hon och mamma väntade.
Syskonen klagar sällan när det är dags att gå upp och så inte heller idag även om klockan inte hunnit slå "jättetidigt". Märta visade först inget större intresse för paketen som stod uppdukade, men när väl första pappret rivits så var hon igång. Intresset för kassaapparaten tog fokus ett tag från de övriga paketen, men hon var strax igång igen.
Själv så missade jag tyvärr större delen av hennes födelsedag. Förutom det korta morgonfirandet innan skolbussen skulle rulla, så kom jag sent hem efter en middag med säljarna, varför samtliga barn redan somnat. Förargligt, men så är det ibland och istället får firandet precis som skrivandet, fortsätta en annan dag.
5/3 Långhelg
Ett par extra dagar kopplade till helgen hade hemma inneburit att familjen förmodligen styrde mot Båstad. Ett enkelt sätt att byta miljö, bryta mönster och få njuta av hav, Skånsk natur och bekvämligheter, vilket ger härlig semesterfeeling.
Barnen kan vara upp lite längre. Skulle det råka bli två glassar på en dag, så är väl det inte hela världen och frukosten kan gärna få dra ut lite på tiden. Finns dessutom möjligheten att möta upp med lite vänner, blir besöket än mer minnesvärt.
Förutom vännerna är dessa känslor, för egen del, snäppet starkare om besöket istället blir Härjedalen. Finns mer minnen kopplat till detta och en vildmark vilken för mig ger en annan dimension. En dimension av frihet. Dock är det inte lika lättillgängligt, varför det kräver mer än en långhelg för att kompassnålen ska visa norr istället för söder.
Här får varje helg lite semesterskimmer över sig. Finns få måsten. Hela familjen är samlad samt mönster och spår är sedan länge brutna. Kan man dessutom unna sig ett par timmars bilresa hamnar man snabbt på platser vilka från svensk horisont ligger långt från långhelgs-avstånd och kräver en annan plånbok än att man ska kunna göra det mer än en gång om året utan att behöva äta blodpudding fem dagar i veckan, av annan anledning än att det är gott. Att inte behöva ta höjd för resekostnad och knappt heller kostnader kopplade till mat, dryck och aktiviteter gör spontana mini-semestrar till enkla men ack så fantastiska inslag i vår vistelse här. Denna gång blev det Koh Samet, vilket var nära på dagen ett år efter att vi senast besökte samma ö. Ett annat hotell, men delvis samma strand. Inte säker på att jag delar barnens ranking, men tror att det ska ha hamnat i topp sett till pool, frukost, rum, service, strand och läge.
Trots att det bara blev tre nätter, köns det som att vi fick ut mycket av dagarna. Kanske inte så mycket i aktivitetsväg mer än snorkling, massage och flätning av Ingrids hår, men vi hade långa härliga dagar med mycket bad och familjemys.
Jag har en farhåga att barnens syn på service och nivå på hotell blir en av de saker vi kommer att behöva jobba med när vi koller hem. Finns annars stor risk att det blir dyra semestrar om siktet ställs in på Europa. Samma sak gäller väl egentligen även synen på anständig badtemperatur på ett hav eller pool.
