grabbarnaclason -

28/9 Torsdag

Oj, nu var det visst ett tag sedan. Inte så att det inte finns saker att reflektera kring utan mer brist på energi och prioritet att sätta mig och skriva.

Vardagen har onekligen tagit fart. En kombination av att vi vänjer oss av allt det nya och att jobbet har börjat ta fart. Tjusningen med att få vara ute och sitta nära marknaden gör också att tillgången till mig ökar. Lägg till detta ett par styrelsemöten, Business Plan, ett par marknadsstudier, och uppdaterad produktportfölj samt ansvaret att hålla ett par utbildningar.

Nästa vecka KL och veckan därefter BKK och Pattaya. Jag gillar verkligen att ha mycket att göra och många bollar i luften, men det är tuffare att fokusera när det är många som vill nyttja en som resurs. Bredden ger mig dock möjligheten att skapa många nya kontaktytor och lära mig mycket om marknaden och regionen.

Det är inte bara jag som har mycket och spenderar tid i trafiken. En trafik som förvisso har visat sig vara lindrigare än befarat och hanterbar. Barnens spenderar i bästa fall 20 minuter i skolskjutsen och i värsta fall 50. Själv mellan 35-75 men sällan mer än timmen.

Tidiga morgnar, värma och ett annat språk tar på krafterna. Lägg till detta en eftermiddagsaktivitet och Melker har nästan varit hemifrån i 10 timmar innan han kommer hem till hjältinnan i mitt liv som tar emot, de dagar som hon inte möter barnen på skolan.

Själv trillar jag in ett par timmar senare, under vilka Emma har underhållit tre trötta barn. Inte alltid nöjda barn eller fru som möter en, men varje dag kommer först en större tjej springandes mot mig och slänger sig i min famn och strax bakom en mindre tös som oftast kommer i bara blöjan, men klackskor och prinsessklänning är sedan ett par dagar ingen omöjlighet. Oavsett hur trött och hungrig jag är ger det snabbt energi, men främst ett varmt hjärta.

Familjen har oftast ätit när jag kommer hem och kvar på bordet står bara min tallrik. Middagen blir därför oftast hastigt intagen utan någon direkt njutning, trots att Nee lagar väldigt god mat. Allt från den förmodligen godaste lasagnen jag någonsin ätit till traditionella thailändska rätter.

Idag hade jag hoppats på bad efter maten och inte bara jag, men lagom till att jag satt mig till bordet börjad det blixtra rejält utanför. Istället blev det bus med Märta medan de äldre spelade spel på paddorna. Känns som en vardag jag känner igen.

Märta var i sitt esse ikväll och underhöll oss alla. Främst är det Ingrid och Märta som busar, men hon är duktig på att få allas uppmärksamhet. Hon har ett kroppsspråk och minspel som hon jobbar med hela tiden. Det andra språket haltar, men hon börjar mer och mer härma. Man märker på henne hur mycket hon vill då hon lider lila mycket som vi när hon frenetiskt gnäller för att vi ska förstå att hon vill ha mer vatten, russin, sina skor eller hjälp med att lägga ner dockan.

Idag på morgonen sa Ingrid att skolan här är roligare än skolan hemma. Stämmer nog inte på alla punkter, men att det är så hon ser på det gör mig glad och ger mig viss lättnad. Tycker även att de märks på hur barnen pratar om skolan samt då jag lämnar vid bussen på morgonen att det faktiskt trivs i sin nya skola.

Nästa torsdag ska Melker följa med en kompis hem efter skolan, vilket jag tror att han både känner ska bli kul men också lite spännande och läskigt.

Det känns bra att han skapar relationer även utanför skolan. Vi är bortskämda som vi bor med mycket barn i huset och nere vid poolen samt att vi har vänner med oss hemifrån, varför jag tycker att det känns extra roligt att han vill leka med någon från skolan. Just de relationerna påverkar nog mycket hur han trivs i skolan.

Snart helg igen hörni. Vill inte påstå att jag lever för helgen på någotvis, men visst längtar jag efter mer tid med barnen och det är något visst med helg och att få lämna kotoret en fredag och veta att barnen kan vara uppe lite längre och att Lisa Syren åter kommer att göra oss sällskap till frukosten. Hon är inte bara fem timmar efter oss, utan en hel vecka, men vad gör väl det. Hon splar lika glatt ändå.

Imorgon blir det nog pizza i parken, vilket är brukligt på fredagar. Vattenland på lördag och bus med kompisarna på landet för att sedan riva av en visning på söndag innan jag reser till Kuala Lumpur för ett par dagar.

Tveksam till om vi ses innan helgen, så trevlig helg.

2017-09-28 @ 16:08:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

20/9 Risigt värre

Gårdagen avslutades med ett kundbesök. Strax norr om Bangkok ligger den gamla huvudstaden Ayutthaya och det var också där som kunden hade delar av sin verksamhet. En verksamhet som sträcker sig från att leverera cement till att förädla och exportera ris world wide. Drygt 2000 ton ris om dagen lämnade hans anläggning, vilket genererar såväl ett bilbehov som koll på flödena. Just flödet löste just denna kund genom att ha en överdimensionerad flotta, så flaskhalsen var snarast tillgången till ris och pråmarna som tog riset och cassavan vidare på floden för omlastning offshore till senare destination.

Jag tycker det är otroligt spännande att få komma ut och besöka kundens verksamhet, inte minst när den innefattar mer än bara transport utan även en förädlingsprocess. Det sätter der som vi håller på med i ett sammanhang och omvandlar det akademiska till något reellt.

Som alltid är fokus på pris när man träffar thailändska kunder. Vi är en liten spelare på marknaden och slåss främst mot billigare japanska tillverkare. Det är därför alltid en kamp att försöka skjuta fokus från pris till kostnaden för att operera verksamheten över x antal år alternativt kolla på intjäningsförmåga. Khun Pooh började snabbt prata vikt och nyttolast vilket är i linje med det senare, men likväl var det priset vi fastnade på när affären skulle stängas vid middagen.

En middag som intogs på en otroligt ny och fräsch restaurang mitt i ingenstans. Servitören eller kanske ska han tituleras hofmästarn som tog emot menade på att köket hade tydliga franska influenser. Hans bror som stod i köket hade utbildat sig i USA och efter det jobbat på flertalet Michelin krogar i Frankrike. Ett med thailändska mått imponerande ölutbud stärkte förhoppningarna om en bättre middag. Allt raserades dock när brödet ställdes på bordet. Små vetebröd som innan de hamnade på bordet, bakats industriellt för att sedan vakuumförpackas. Förrätterna andades halvfabrikat och det mest Micheliniska var en rökt korv som serverades under en glaskupa fylld med rök. Det var svårt att undgå hur nöjd hofmästaren var när han fick lyfta på locket. Allt var dock gott, inte minst ölet och trots att språket var begränsande var det en trevlig middag. Handskaket när väl middagen var över indikerade just bara att middagen var över. Affären hoppas vi nå avslut idag istället efter att Khun Pooh har fått sova på saken.

Även om thailändska lagar tillåter ett par öl under västen när man kör bil, så anammar jag fortsatt svensk lagstiftning. Av denna anledning var bilen kvar på kontoret och hemresan gjordes därmed delvis i kollegans bil och medels taxi. Mitt thailändska ordförråd är begränsat men sträcker sig lite drygt till att kunna guida en chaufför. Dock är att hitta fortsatt vara lite besvärligt.

Hemma är ytterdörren låst, då klockan har hunnit närma sig midnatt. När jag öppnar dörren möts jag av ett helt annat hem än vad jag lämnat dryga 17 timmar tidigare. Äntligen har våra tillhörigheter från Sverige kommit. Förutom kaffebryggaren och barnens leksaker så är det nog inget vi har saknat, men visst gör det stor skillnad att ha allt på plats. Emma och Nee har jobbat frenetiskt hela dagen med att finna en ny passande plats för de saker som hade en självklar plats i vårt tidigare hem. De är allt från mattor, fåtöljer till Globen och Stadshuset i miniatyr. Med facit i hand borde vi nog ha klarat oss med hälften, men vi gillar våra prylar och de kommer med stor säkerhet stärka hemmakänslan. Plats har vi, men det som saknas är förvaring. Hur det blir i ett eventuellt nästa boende återstår att se, men det är inte omöjligt att vi klarar oss med en mindre möblerad lägenhet.

Märta hade varit överlycklig igår och knappt släppt sin vagn och sina dockor. Ingrid vaknade idag minst lika lycklig och ville direkt visa sitt rum med alla hennes saker i. Sa jag att vi behövde förvaring? Melker mindre exalterad men vaknade idag omgiven av en mindre djungel av gossedjur.

Emma tog bussen med barnen idag på morgonen då hon skulle vara med i planeringen och förberedelserna för en senare aktivitet på skolan. Märta blev kvar med Nee och jag tog en tuk tuk till BTSen för att senare hamna i en taxi, i vilken jag sitter nu. Det är något speciellt att inleda dagen med en tuk tuk i Bangkok. Jag känner mig lite äventyrslysten när jag rullar genom trafiken och känner alla dofter och värmen som kommer emot mig. Att åka semi-kommunalt till jobbet funkar otroligt smidigt trots tre olika färdmedel. Tyvärr tar chauffören dock fel på en avfart vilket adderar minst 20 minuter på min resväg. Alla kan inte hitta lika bra som jag mellan hemmet och bostaden och hade allt flutit normalt hade inte det här inlägget hunnit bli klart innan chauffören velat ha betalt och som alltid förklarat att taxametern inte kunde skriva ut ett kvitto.

2017-09-20 @ 03:53:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

17/9 Till havs

Har lämnat Bangkok för ett par dagar vid havet. Barnens skola håller stängt på måndag, vilket gav även mig en vettig anledning att låta arbetsveckan börja först på tisdag. Något som kändes helt rätt när beslutet fattades. Lite stressigare när jag gick i fredags, då det snabbt har börjat bli mycket. För att sedan åter kännas helt rätt när jag nu ligger i en solstol bredvid poolen. Frågan är hur det känns när jag åter stämplar in på måndag kväll, men skit i det nu.

Hua Hin ligger knappt tre timmar sydväst från Bangkok. Vi hade spanat på ett ställe redan då vi var på pre-visit, men hamnade den gången på Koh Samet. Ett grymt härligt ställe kolonialstil. Helt i vår smak.

Att ta in på hotell med fem i familjen är inte alltid helt enkelt. Taktiken brukar vara att först ta kontakt med hotellet och säga att vi är fyra för att senare förklara att vi även har en liten rackare, vilken gärna sover emellan oss eller i resesäng. Många gånger blir vi erbjudna två rum, vilket vi tycker är lite tråkigt och ofta blir lite onödigt dyrt.

I detta fallet blev det lite dyrare men en fantastisk liten villa med egen pool, om man skulle tröttna på någon av de övriga fyra som hotellet erbjuder eller önskar ta ett dopp när man kommer hem ifrån middagen.

Just detta gjorde två vitrumpor igår. Ingrid somnade redan på restaurangen. Märta innan middagen och även Melker var nära att banga, men hängde på pappa efter lite övertalning. Ett av de bästa doppen såhär långt. Bara jag och en glad Melker som knappt kam sluta skratta när hans huvud försvinner ner under vattnet. Han som nyss blivit övertalad till ett dopp vill nu knappt gå upp. Inte heller jag vill att kvällen ska vara slut, men efter att Emma sagt åt oss två gånger och det har gått ytterligare tio minuter inser även jag att det är en dag imorgon och att poolen säkert finns kvar även då.

Det går att bo ruggigt billigt i Thailand och utbudet av hotell är enormt, men det går också att bo ruggigt bra till en förhållandevis låg extra kostnad. Ska man bara vara borta ett par nätter blir extrakostnaden just liten, men mervärdet stort. I detta fallet bor vi på en ganska stor resort. Det är lågsäsong så skralt med människor vid poolen och i princip folktomt på stranden. I varje fall på den del av stranden som tillhör hotellet.

Stranden i Hua Hin vinner annars inga priser. Kanske främst för att konkurrensen är stor, men trots längd och fin sand är det ganska långgrunt och då det regnar mycket är det inte sådär kristallklart vatten.

Vädermässigt är det nära på optimalt för en småbarnsfamilj. Regnet kan vara lite lynnigt och skrämde bort oss från poolen två gånger igår. Idag regnade det på morgonen varefter molnen har givit skydd och skugga för oinsmorda kroppar. Temperaturmässigt är det helt perfekt. Igår kunde vi sitta ute och äta och det kändes riktigt behagligt. Ända fram till att Emma glömde varna mig för chilin, vilken hon petat undan i sin papayasallad, och som jag sedan glatt åt upp. Temperaturen blev efter detta sekundär då min kropp började svettas ohämmat. Samma, om än något lindrigare, funktion hade midjeväskan Ingrid, vilken hängde omslingrad på mig på vägen hem. Möjligt att även detta gjorde det efterföljande doppet till ett av de bästa.

Rättelse: molnen hjälpte inte ett skit. Vi har bränt oss allihopa.

2017-09-17 @ 16:39:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

13/9 Jobbet rullar på, barnens skola rullar på, livet i Bangkok rullar på

Efter en härlig helg med mycket poolhäng, grillning, shopping och barn som sovitöver är vi åter i vardagen. Precis som det finns en vardag där hemma finns det en vardag även här, även om den skiljer sig på så många olika sätt.

En tokig lite badtjej blev inte mindre tokig efter att ha vant sig vid sina nyimporterade puffar. Det tog en dag eller två innan hon hittade flytläget, men nu hoppar hon från kanten utan att någon tar emot, åker rutchkana, tar sig fram genom oklar form av simning samt flyter om kring som att hon äger hela poolen. Allt detta med ett konstant leende på läpparna.
Även Ingrid gör nya framsteg. Hon fick nytt cyklop med snorkel och grisfötter i helgen och nu snorklar hon omkring som att hon inte gjort annat. De fick även hämta ringar från botten på simningen i skolan i måndags och då hon tyckte att det var lite besvärligt att komma ner, ville hon träna när hon kom hem. Det visade sig inte vara så svårt bara man böjde på kroppen och sköt rumpan i vädret.
Vilken hjälte hon är Ingrid. På tennisen samma dag hade hon haft lite svårt att förstå hur hon skulle hålla. Varken tränarens beskrivning på engelska eller tålamod var tillräckligt för vår femåring, varför tränaren tyckte att Ingrid skulle gå och göra något annat. Ingrid hade bara svarat no och kört på. Stans och fattning är fortfarande oklart men 40-love till Ingrid.

Annars tar mycket av vår tid att scouts nytt boende. Eller kanske främst Emmas tid, då hon far runt på en massa visningar. Upplägget här skiljer sig mot hemma, då man själv bokar visning på aktuella objekt alternativt nyttjar en agent som visar ett större antal. En variant på Hemnet hade verkligen underlättat letandet då man själv skulle ha kunnat spana av marknaden samt hinna bilda sig en uppfattning om hur olika objekt såg ut innan man besökte den.
Nej även på denna front funkar det lite annorlunda. Om objektet finns på någon av otaliga förmedlares hemsidor så är informationen knapphändig och bilderna få. Emma har dock hunnit lära sig en del och går inte längre på visningar utan att ha fått viss förhandsinformation. Tre-fyra lägenheter betades av idag och det var väl en som kunde vara av intresse, men kombinationen av att hitta en bra lägenhet med bra facilities är inte helt enkel. Det blir mer och mer tydligt att lägenheten som vi har nu tickar av merparten av våra boxar. Boxar som kommer att vara svåra att fylla på annat håll. Inte bara vill vi ha en bra lgh med just pool och helst lite grönområde. Vi måste även ta hänsyn till trafik samt närheten till skolan. Trafikenhänsendet blir extra besvärligt då det kan skilja mycket från en tvärgata till en annan.

Marken som huset vi bor i nu tycks ha blivit sålt till ägaren av Chang. Han äger förutom ett öl även ett antal condos och hotell. Vad han har för planer med vårt hus är fortfarande oklart, men det är tveksamt att han kommer att låta det stå oberört. Time will tell, men frågan är väl om vi pallar och vågar vänta på vad som händer.
Frågar ni Emma så kommer vi nog flytta så snart som möjligt, medan jag är villig att vänta längre då jag naivt hoppas på en lösning med befintligt boende.

Vi har en bra budget för boende vilket ger oss möjligheten att hitta något annat, men det är som sagt inte helt enkelt att hitta en fyra som fyller boxarna. Kompromisser är sällan roliga, men det är nog just en sådan vi måste landa i.

Jobbet börjar verkligen ta fart. Otroligt roligt och utmanande, varför det är viktigt att säkerställa att inte bli uppäten av det. Jag sätter höga ambitioner på vad jag vill uppnå och det är inte bara mina egna förväntningar som byggs upp, men förutsättningarna måste finnas där och det är just nu dem som vi försöker etablera.

Det är inte omöjligt att det blir ett par svängar till Laos framöver. Träffade en inspirerande kund igår och det ser ut som att vi in kan hjälpa honom med hans operation. Måste först bara förstå bara förstå hans verksamhet så att vi kan säkerställa att han får rätt erbjudande. Jag är säker på att vi kommer återkomma till detta vid senare tillfälle.

2017-09-13 @ 02:43:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

7/9 Tillbaka

Det har hunnit gå en tid sedan förra uppdateringen. Kanske främst för at det har varit mycket annat den senaste vecka, men främst för att jag har varit så förbannat trött de senaste dagarna. Att det hinner gå mycket tid gör det inte lättare, då det blir till att sålla bland det som hänt sedan sist och fundera kring vad som är värt att reflektera kring.

Sist jag skrev satt vi på ett plan på väg till Sverige. Samma resa har gjorts i omvändordning, med i princip lika strålande resultat. Att resa med en liten rackare är annars lite av ett äventyr, vilket man inte vet var de ska sluta. Hemresan är tuffare, då den börjar redan strax efter lunch, men med en lättare förkylning i kroppen var visst flickebarnet trött och sov merparten av resan. Väl hemma igen, men med de privatimporterade danska wienerbröden kvar på planet, var det en trött herr Clason som efter en dusch styrde mot kontoret. Efter att ha städat undan lite mail, lämnat passet till firman som ska tulla in vår container och slumrat till framför datorn ett par gånger fick det dock räcka för dagen. Resten av familjen hade med Nees hjälp hunnit få undan bagaget, badat i poolen och vilat sig lite. Vilan hjälpte dock föga och det blev en tidig kväll för hela familjen.

Hur var då kortveckan i Sverige. Jo som en bal på slottet. Vädret var knappast ljummet såväl när vi kom som när vi åkte, men däremellan och då det hölls bröllop i dagarna tre, visade sig Swea från sin absolut bästa sida, vilket inte låg i fatet för ett sensommarbröllop som till stor del hölls utomhus. Vädret var fantastiskt, bruden, brudgummen, miljön, maten, vinet och sällskapet.

Barnen hade en given del i Bullens bröllop och kombinationen av allt det ovan vilket föranledes av våra barn, blev nära på för mycket. När Märta anslöt mellan Ingrid och kusin Astrid och Melker och kusin Harald höll tempot strax framför kom den där känslan som börjar någonstans i halsgropen fortsätter upp i svalget och får sedan kinderna och pannan att dras mot varandra innan ögonen tåras.
Hur det ska gå den dagen någon av brudnäbbarna ska gifta sig, vill jag inte ens tänka på då jag inte vet om jag klarar av det. Det var tufft nog på Bullen och Filips bröllop, och jag skyller min bölighet på jetlag och barnen.
Självklart ser jag fram emot den dagen barnen hittar någon som de delar resten av livet med, men det är ingenting jag längtar efter, då tiden går tillräckligt fort ändå.

Att bröllop också gav ett tillfälle för barnen att träffa mormor och morfar, farmor och kusinerna visade sig inte vara något negativt. En viss farhåga fanns att det skulle göra hemresan jobbig, men jag upplever det inte så. Självklart var det ingen som jublade att vi skulle åka tillbaka, men det var heller inga konstigheter.
Kusinerna har verkligen roligt tillsammans och det är full fart från morgon till kväll. Att det sedan möts upp i Båstad hos mormor och morfar gör heller inte saken sämre. Kusinerna utgjorde en potentiell fara för att det skulle bli jobbigt att skiljas igen. Precis som mor- och farföräldrar. Men de föl bort lite pö om pö. Först rullade kusinerna hem, sedan farmor. Brudparet var halvt utslagna och dagen efter var det vi som lämnade mormor och morfar kvar på en regnig perrong innan vi tog tåget mot Kastrup.
Ingrid han säga vid frukosten att hon inte ville tillbaka till skolan, men konstigt hade det väl varit annars, om man efter några dagars semester med konstant bus och skoj ska behöva bege sig tillbaka till skolan.
Vi upplevde nog alla lite samma känsla. Spänningen som vi känt föra gången vi begav oss mot Bangkok fanns inte riktigt där längre. I Bangkok väntade någon form av vardag som vi håller på att bygga upp. Borta var vetskapen om att vi hade ett bröllop att se fram emot. Hur har vetskapen om denna hemresa påverkat vår första tid i Thailand? Har den gjort att vi inte har behövt längta hem? Det kan nog bara tiden utvisa. Kanske är det så att med bröllopet undanstökat kan vi fokusera oss på att rota oss i vår tillfälliga hemvist. Vem vet, här är vi nu och vardagen har rullat på.
Barnen har gjort ett par dagar i skolan och allt tycks fungera bra. Inte minst med tanke på det vi får ta del från skolan, där lärarna lovordar barnen och tycker att allt fungerar så bra. Melkers framsteg kan vi även följa genom en app, där lärarna lägger upp korta klipp eller bilder från skoldagen.
Idag hade Ingrid sitt första gymnastikpass efter skolan och Melker sin första Taekwondo lektion. Båda var supernöjda och berättade ivrigt allt de hade gjort under lektionen.

Sedan sistens har även båda mina älskade föräldrar hunnit passera de första 70 åren. Jag skulle nog kunna ägna en hel blogg bara åt dem, men valt att skriva direkt till dem istället.

De har givit mig mycket och jag har lärt mig av såväl deras bra som mindre bra sidor. Sidor som i månt och mycket följt med i rakt nedstigande led. Man kan prata om vad som är arv och vad som är miljö, men då de givit mig båda så är det nog inga tvivel kring vilka personerna är som skiner igenom. De bra sidorna gör att jag går med rak rygg genom livet och jag nyttjar dem så mycket jag kan, inte minst i hur jag är med deras barnbarn. De mindre bra sidorna är vad de är, men jag är medveten om dem och jobbar med dem så ofta jag kan.

Tyvärr är det nog dock få av mina brister som jag skylla på mamma och pappa.

2017-09-07 @ 17:03:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()