Hallonbladste
Jag är förälskad, förälskad i min son. Att ha honom i min närhet gör mig upprymd. Han skänker mig en otrolig glädje och han är mig långt mycket mer värld än livet självt.
Idag har varit en alldeles vanlig dag i vårat liv; en helt fantastisk dag. Vi har inte gjort något extra ordinärt; vi har bara varit tillsammans hela familjen.
Precis som jag gör Melker inte någon skillnad mellan vardag och helg. Sovmorgnar är överflödigt och även om inte någon väckarkloka ringer, sitter vi där i soffan och bläddrar i pekboken när klockan närmar sig halv åtta. Emma kommer upp och gör först frukost till Melker och sedan till oss. Snickarbältet som inhandlades igår passar utmärkt även till pyjamasen och sitter på när Melker sitter i sin stol och äter gröt. Frukosten följs upp med lek och hela familjen förflyttar sig mellan lägenhetens olika rum för nya lekar och upptåg.
Efter att igår bestämt oss för att dra igång med renoveringen av vårt sovrum samt funnit en lösning på sänglampa har det pågått ett ideellt letande efter passande lampor. Den som söker han finner, heter det väl, men det tar tid när världen är så vida stor. Vi gjorde några besök i olika butiker under vår tur på stan och visst fann vi mycket snyggt, men även mycket som var dyrt. Den bästa vi hittade var självklart dyrast, så allt slutade med att vi kom hem utan lampor, men en kavaj till mig.
Melker fick några tillfällen att gå i sina tofflor medan vi var på stan och störs nu inte alls av att ha en sula under fötterna. När vi kom hem åkte vinterkängorna på och det visade sig att inte heller dessa ställde till några bekymmer. Tvärt om var den en mäkta stolt Melker som traskade runt i lägenheten med ett flin på läpparna.
Mormor och morfar som var i stan för ett visnings maraton tittade förbi när det nått mållinjen. Morfar som senast vi träffades aldrig fick skönja Melkers blå ögon, såg lite oroad ut när Melker låg utslagen på sängen, utan att visa några täcken på att vakna. En halv kopp kaffe senare och med lite av wienerbrödet i mungipan sken dock morfar upp, då det kom ljud från sovrummet. Melker gör succé i de flesta sammanhang och inte minst då mommi och moffi är på besök. Innan morföräldrarna tackade för sig och begav sig mot norr, hade de tillsammans med Melker kamperat för lek på golvet i Melkers rum. De hann både såga, spika, skruva, fäktas med hockeyklubban samt läsa om traktorer före avmarsch.
En stor moster följde upp föräldrarnas besök innan Melker tog sig ett bad. Melker hade förvisso redan innan tagit plats i badbaljan men då bara torrövat. Moster Anna skulle hem och dricka te, med förhoppning om att kusinen snart skulle titta ut.
Badet fick en annars trött Melker att hålla sig vaken ytterligare någon timme, men när vällingen väl var avklarad tackade junior för sig och kröp till kojs. En lättare förkylning och/eller annalkande tänder gör att han vaknar med jämna mellanrum. Ibland måste man smyga in ge honom nappen samt klappa honom innan han somnar in igen. Som en mus försöker jag sedan smyga ut, med mina Ernst-fötter och 93 kilo på det målade trägolvet. Det är intressant hur man ändra sin gångstil för att försöka låta mindre. Ungefär som när man håller in magen, när man ställer sig på en våg.
Inga öppna förskolor är öppna imorgon, så grabbarna Clason får klara sig på egen hand. Förhoppningsvis är vädret lika underbart då, så kan vi, Filip och Fredrik ta oss en tur kring Brunnsviken.
