Maria
Min fru påminner mig redan halv åtta på morgonen att jag missat hennes namnsdag. Givetvis försöker jag värja mig och mena på att hon inte givit mig chansen att gratulera, men hon har rätt. Inte ens min telefon gör mig varse om att det är Maria idag. Nu vet jag och nästa år säger det pling i telefonen kvart över sju.
Melker smakade blåbärssoppa för första gången idag, som en uppladdning inför Wasan. Det var omöjligt att ta flaskan ifrån honom efter att han har fått smak på skogens blåa bär. Bra komplement som mellanmål, men missen att servera det före eller parallellt med något annat får inte göras igen, då detta blev ointressant.
Efter att Kalla kommit i mål och Melker sovit lite tog grabbarna en promenad. Melker gick själv nästan hela vägen till Adolf Fredriks kyrka där vi tog varvet om Palmes grav, vilken var fylld av röda rosor. Innan dess hade Melker dagen till ära hävt upp lite av blåbärssoppan på trottoaren 72 husnummer ifrån där jag såg en apa för 25 år sedan. När vi tog höger ner mot Drottninggatan, i höjd med plaketten som förkunnar att det var här Palme sköts, slog det mig att jag precis passerar en annan plats som gjort avtryck i klimaten och Sveriges historia, nämligen där självmordsbombarens bil exploderade. Jag ska inte påstå att någon av händelserna har påverkat mig i någon större utsträckning, men de väcker ett obehag och vetskapen att det kan hända är något vi får dras med.
Efter vår pilgrimsfärd i Palmes fotspår tog vi ett stopp på Åhléns bok rea och hittade en bok till Melker som handlade om en busschaufför. Den står nu mellan första mosboken och Petter och hans fyra getter.
Noterat/Reflekterat
- Jag sjunger inte vackert, men Melker lyssnar gärna till mina vaggvisor. Förmodligen somnar han för att få slut på eländet.
