29/7 En blandning av sött och salt
Melker har inte brukat sjunga så mycket, men gör det nu mer och mer. Texterna är både svenska och engelska och inte helt ovanligt att det är en egenkomponerad text. Jag älskar att höra hans stämma, då den gör mig glad och lycklig. Har svårt att tro att någon som sjunger som han inte själv är glad eller lycklig.
När vi var i Phuket blev det ingen bok på kvällarna. Alla sov i samma rum så när väl Märta somnat hölls lampan släkt. Istället bad Melker mig att sjunga för dem på kvällarna. Något som jag alltid har gjort och gillar att göra. Mest gamla klassiker, däribland Lasse Dahlkvist, Mauro och Taube.
Barnen brukar inte själva sjunga med, men ibland händer det att de tar ton när vi sjunger Dans på Brännö brygga, Gud som haver eller Vad det är bra att jag har dig. Det har dock hänt ett par kvällar den senaste tiden att Melker sjunger med. Ingrid brukar slockna efter ett par rader, så hennes medverkan påminner mest om en bakgrundskör som förstärker introt. Häromkvällen var just en sådan kväll. Jag tappade åldrande grönska i Stockholm i mitt hjärta, vilket Melker snappade upp. Jag har sjungit den många gånger, men utan att veta att Melker kunde texten. Nu tog vi den från början och han satte varje ord. Ganska mysigt att få ligga där och höra honom sjunga Stockholm i mitt hjärta, ackompanjerad av Ingrids snusande.
Nu tillbaka i Bangkok efter några fantastiska dagar på Phuket. Återigen scorade hotellet högt hos barnen. Denna gång mycket på grund av chokladtimmen, vilken innebar att man fick äta så mycket chokladefterätt man ville mellan 15.30-16.30. Dock fanns det två seniora familjemedlemmar som satte en övre limit. Att vi hade en egen liten pool och att de fick spendera ett par timmar på kids club hade nog också en viss påverkan på helhetsbedömningen.
Kring middagsbordet ikväll infördes ett poängsystem för att kunna bedöma och ranka de ställen vi har besökt. Chokladtimme fick ingen egen kategori, men väl pool, rum, frukost, läge, strand och service. Möjligt att vi måste utöka med ett par kategorier till samt gå från en fem gradig skala till en med tio. Melker var nämligen inte helt nöjd med resultatet. Jag kan till viss del förstå honom, då poolen och stranden är så pass central och han är nöjd om han får en säng, någon som säger hej som service samt pannkakor/våfflor med hallonsylt, chokladsås och strössel. Servad är han ändå 24/7 av de där seniora familjemedlemmarna.
Oklar om vi kommer tillbaka till Phuket oavsett rankingen, men vi har haft några bättre dagar som familj och det är allt som räknas.
27/10 Havet är djupt
I en speedboat på väg tillbaka från Rachan, sitter jag med en sovandes Melker i min vänstra famn och en slumrandes Ingrid i min högra. Sexhundra ylandes hästar till trots, så har dagens äventyr tagit ut sin rätt. Jag är nära till tårar där jag sitter med ljummen vind genom håret, ett soldränkt hav, mina två älsklingar bredvid mig och Melkers spontana ord från dagen. -Pappa detta är det coolaste jag har gjort.
Dagen började annars lite mer avigt. Tanken var att hela familjen skulle följa med på dagsutflykten till två öar strax söder om Phuket. En suppertaggad Märta blev dock åksjuk i minibussen på väg till båten, varför hon och Emma fick göra minibussen sällskap hem igen istället. Med facit i hand så kanske det inte var helt fel. Märta hade haft svårt att uppskatta dagens äventyr, även om de innehöll mycket vatten. Och även om jag önskat att Emma fått uppleva samma dag med barnen så är jag sjukt tacksam för att det blev jag och att det bara blev jag och barnen. Att dela upp oss är något som vi måste bli bättre på för upplevelsen blir något annat när kompromisserna blir färre och man blir själv med ett par av barnen.
Baren imponerade stort på mig idag. Jag och Melker har åkt på snorkeltur tidigare, men för Ingrid var det första gången på djupt vatten. Deras korta erfarenhet var det dock varken någon av de många Kineserna eller deras pappa som la märke till. Efter en kortare tur från stranden blev snart dags för lite riktig snorkling när vi transporterade oss mellan två öar.
Ingrid hann knappt sätta ner cyklopet innan hon var tillbaka över vattenytan. -Wow vad det är mycket fiskar.
Sedan var hon tillbaka ner i vattnet och lät simfötterna göra jobbet när hon begav sig iväg från båten.
Melker hann inte heller vara i länge innan han ville bli av med flytvästen. Utan väst var han fri och kunde dyka mer och titta närmare på det han tyckte var spännande.
Det var ett ivrigt pekande och tummar som pekade up under vattnet för att visa för varandra samt bekräfta att man sett. En helt magisk känsla att få simma runt i ett akvarium med Ingrid på ena sidan och en Melker som for upp och ner.
Jag har snorklat i betydligt bättre vatten, men aldrig njutit så mycket som idag. Ingrid och Melker var helt betagna och Ingrid sa under kvällens middag att om jag blundar så ser jag bilder av de fiskar som vi såg idag i min hjärna.
På vägen till båten frågade Melker hur många dagar det var kvar till min födelsedag. Jag uppskattade det till 55, varpå Melker var snabb och sa att han fyller år om 56 dagar. Vi kom överens om att det kunde vara bra att fundera på vad han önskade sig samt få ner det på en lista om det skulle vara något speciellt.
När båten strax skulle lägga till vid stranden och Melker åter vaknat säger han att han har kommit på ett par saker till önskelistan. Ett par nya simfötter av samma modell som de han för dagen har lånat, samt ett nytt cyklop. Han skulle även vilja ha en kortärmad/byxad våtdräkt. Jag ler och säger att jag älskar och att han vet att jag gärna köper saker som är kopplat till aktivitet. Jo, visst vet han det och då vet han också att han kommer att få det. Han är inte dum heller, grabben Clason.
Phuket har annars även i övrigt bjudit på underbart häng med familjen. Barnen börjar kunna det här livet nu. Oavsett om det gäller att gå och beställa sina nygräddade pannkakor själva, kids club, barhäng i poolen eller snacks på rummet innan vi ska ut och äta så börjar man se en form av vana.
En annan vana är vattenvanan. Det har väl varit svårt att inte notera att det badas en del hos familjen Clason. Något som uppskattas av alla och inte minst hos den minsta. Hon är helt galen och älskar att busa med sina syskon i vattnet. Om både Ingrid och Melker är med kan det ibland bli konkurrens mellan de två äldre, men om det bara är en av dem så är det inte ovanligt att den lilla kiknar av skratt då de busar. Svårt att då inte själv skina ikapp med solen och bli varm i hjärtat då man får bevittna leken.
Ytterligare en vana eller kanske en acceptans noterade jag när jag följde med Ingrid på toaletten här om dagen. Vi var på en enklare restaurang och blev hänvisade till baksidan där vi kunde finna bekvämligheterna, vilka denna gång bestod av ett enklare skjul. Har man inte besökt en enklare Thailändsk restaurang tidigare, så kan nördigheten snabbt gå över, men så var det detta med vana.
Jag noterar elinstallationerna i taket, vattnet på golvet efter regnet och inser att lidandet blir kort om det skiter sig. Dock är det sådant som man inte får oroa sig för när man är här för då får man nog söka dig annanstans.
Tillbaka till bordet så frågar Emma hur toaletten var. -Jag tycker den var fräsch svarar Ingrid snabbt.
Allting är relativt och jag tror visst att Ingrid börjar vänja sig vid standarden här.
21/10 Möbelhandlaren
Kortare veckor betyder tyvärr inte mindre jobb. Om det är jag som är ineffektiv, arbetsbördan hög eller bara råkar vara lättillgänglig för mina thailändska kollegor, vet jag inte men det börjar bli tufft att hinna med. Igår kom jag hem samtidigt som gästerna anlände, trots att ambitionen hade varit att rulla lite tidigare. I hissen upp till familjen fick jag sällskap av grannarna i tornet bredvid. En svensk mamma, kanadensisk pappa och deras två barn, vilka aldrig bott i Sverige, men ändå pratar en del svenska. Såväl de är lättsamma som enkelheten att bara göra fredag med ett par grannar. Pizza, några öl, en flaska vin, lite chirre och det är helg.
Barnen har verkligen hittat varandra och det går rykten om att Iris önskar gifta sig med Melker. Jag har skummat lagboken och tror visst att det får dröja ett par år, även om det finns mer flexibilitet här.
Leken går från noll till 100 på ett par sekunder. Gästerna hinner knappa kliva innanför dörren innan halva lägenheten har vänts upp och ner. Kojan under trappen inreds med sängkläder från tre sängar, leksaker, böcker och lampor. Måste erkänna att de fick till det ganska mysigt, men det blev en del att plocka med, när väl gästerna gått hem.
Något som var kul att se, eller kanske snarare höra, var när vi väl satt till bords. Barnen pratar lika mycket engelska som svenska med varandra. Till och med Ingrid ställer frågor och showar på engelska. Jag noterar även hur Melker hjälper August med ett spel, vilket han inte förstår hur han ska göra. August förstår men pratar helst engelska varför Melker förklarar hur han ska göra på engelska. Vi tar små steg, men alla steg är i rätt riktning.
Vi är nu helt inställda på att flytta. Jag har jäkligt svårt att erkänna för mig själv att vi måste. Vi har tittat på mycket och ingenting är som det vi har idag. Jag gillar verkligen vår småslitna lägenhet och älskar att sitta i den fåtölj som jag sitter i just nu. Vänd mot fönstren som sträcker sig från golv till tak över två våningar och blickar ut mot ett upplyst Bangkok. Ibland skymtas BTS rulla förbi och det känns som att jag sitter mitt i en miniatyrvärld.
Ingenting behöver dock bli sämre för att vi flyttar. Det här har varit fantastiskt nu, men stället ska potentiellt rivas eller helrenoveras, varför det är lika bra att fly till annan boning och börja nytt liv där. Idag besökte vi vad vi nu tror ska bli vår nya boning. För mig var det andra besöket i lägenheten, medan Emma nog redan har varit där tre eller fyra gånger. Vi ville främst försäkra oss om att den var disponerad så som vi mindes, vilket den nästan var. Någon balkong hade bytt plats och något sovrum var mindre medan något annat var större, än vad bilden i huvudet hade återgett. Den är 70 kvm mindre än den vi har idag, men räds inte för att komma på besök. Vi kan alltid knö in er.
Från den nya boningen bar det av till Ikea. Och om man inte avslutar med korven; vad gör man då? Jo man börjar givetvis med korven. Ingrid lämnades för första gången på Småland. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är ruter i henne. Behärskar bara språket hjälpligt, men vill ändå lämnas i okändas händer medan resten av familjen stosar bland något som känns som hemma. Främsta anledningen till det här besöket var att spana möbler till nya lyan. Vi har fått en budget av hyresvärden att köpa möbler för. Detta var ett krav från vår sida för att kunna på lägenheten att bli lite mer personlig. Att välja Ikea för inköpen är inte helt fördelaktigt i Thailand, då det är förhållandevist dyrt, men man vet vad man får.
På vägen tillbaka stannade vi även till hos en möbelsnickare. Jag passerar honom varje dag på vägen till jobbet och har bara noterat att han tycks ha utemöbler och en del i rotting vilket skulle kunna vara passande. På vår balkong står idag endast några växter, några enklare stolar och ett bord. Vi har valt att inte göra mer, trots att vi så gärna velat, innan vi visste hur det skulle bli med fortsättningen. Nu vet vi, och efter idag minns vi även rätt gällande riktning och storlek på balkongen.
Vi tänjer lite på trafikreglerna, när vi trotsar ett U-turn förbud, två heldragna för att komma till möbelsnickaren. Inget konstig med det i ett land som Thailand. Hans verkstad påminner mest om ett skjul, men vi finner snabbt flera fina möbler under hans skärmtak. Efter att själva först ha kikat runt lite, har vi hunnit samla på oss lite frågor. Jag frågar om vi kan få lite hjälp, varpå en glad och fårad man kommer till vår undsättning. Han pratar inte ett ord Engelska, men med hjälp av en miniräknare, kroppsspråk och min knaggliga thai har vi efter 20 minuter beställt en kokong och två måttbeställda rottingfåtöljer.
Måste säga att detta var ett av mina bästa möten i Thailand såhär långt. En helt fantastisk herre men en fantastisk talang och ett underbart leende. Vi betalande nog mer än han förväntat sig, men fortfarande mindre än vad vi borde. Efter att vi köpslagit på den första affären sken han som en sol. Detta gjorde att jag vågade vara lite tuffare på den andra, men han sken lika mycket ändå. Vi skojar mycket medan jag är där och jag försöker slänga mig med de ord jag kan. Varje gång vi förstår varandra ler eller skrattar vi. Ingen blir frustrerad när vi inte förstår varandra, utan vi hittar bara nya vägar för att komma framåt. Shit, vad jag gillar möten likt detta. Jag måste verkligen påminna mig själv oftare att släppa garden och ta mig tid för att finna nya människor och miljöer.
Nu har vi inte fått våra grejer än, utan dessa dröjer en knapp månad, men känslan jag bär med mig efter idag gör detta till en bra affär. Han sliter nog hårt stackarn och för en gångs skull har han nog lyckats lura en kund och fått lite extra guldkant.
Korta helger och mycket på jobbet har gjort att det har varit få dopp i vår pool på sistone. Gissa om det var gott att svalka av sig efter att ännu en möbelbutik avhandlats på vägen hem. Undrar om jag inte nu ska ta och slå ihop datorn och istället ta mig en liten rom och spana på utsikten.
15/10 Borta bra
Ett av Thailands mörkare tillhål heter Pattaya. Nog mest känt för sin sexhandel då det tack vare sin närhet till Bangkok är en lämplig tillflykt för sexturism. Allt tog sin början när Amerikanska turister nyttjade den dåvarande lilla fiskebyn för återhämtning under Vietnamkriget.
Idag bor det drygt en miljon i regionen och drygt 100 000 i Pattaya City. En region som är stor för tillverkningsindustrin inte minst tacklare sin närhet till Bangkok och Thailands största hamn Laem Chabang.
Sexturismen är påtaglig i de mer centrala delarna och trots sitt havsnära läge är det flickorna som är det stora dragplåstret. Stranden är ganska fattig och restaurangutbudet är antingen kopplat till hotellen eller barerna där just flickorna väcker större intresse än maten. En viss sanning med modifikation då det inte krävs mycket till skjul för att man ska kunna få smaka på fantastisk mat i Thailand.
När jag var nere i början på veckan i Pattaya för styrelsemöte, bodde vi bra men kring de kvarteren som huserar många barer med väldigt många äldre, överviktiga västerlänningar samt asiatiska kvinnor; villiga att bjuda ut sig. Det fanns även en del flickor på hotellets skybar, vilka nog inte bara tjänade sitt levebröd på sitt 8-5 kneg. Antingen där i sällskap av hotellgäst eller där för att söka lyckan. Det blir väldigt tydligt när sällskapet är västerländskt och flickan 20 år yngre, men mer än 70% av sexindustrin sköter Thailändarna själva.
Veckans första besök gav ingen vidare go känsla, då jag visste att resten av familjen skulle besöka samma ort vid veckans slut.
Hur stor skillnad skulle det vara att bo på en resort och i nästa vik? Oändligt visade det sig.
Det var helt andra gator som omringade vårt hotell när vi nu var nere under helgen. Förvisso så nyttjade vi inte gatorna mer än när vi anlände och reste hem igen, men likväl var de fria från de tidigare nämnda mindre lockande barerna.
Resorten där vi spenderat helgen var av samma kedja som det vi besökte när vi var i Hua Hin, dock med en helt annan inriktning. Istället för en tydlig kolonialprofil så var det här fokus på vattenlek. Om det andra uppskattades mycket av föräldrarna på förra stället så var det åtminstone två yngre krakar som vart förtjusta av vattenlandet. Även Märta gillade det, men var lite snorig och febrig de två inledande dagarna.
Att åka på minisolsemester passar oss ganska bra. Att ligga i solstolen för länge och njuta av den thailändska solen mår varken kropp, själ eller tre barns tålamod bra av. Tre dagar är perfekt för att vi ska komma hem lagom röda och fortfarande känna sug efter att göra motsvarande igen inom några veckor.
Så mycket lugn i solstol blir det ju inte oavsett då merparten av tiden har spenderats i poolen, rutschkana, ström eller vattenlekpark.
Frukost, lunch och middag har ätits på hotellet med barhäng i poolen som klar favorit. Inte det mest spännande eller det som man själv eftersträvar i matväg, men med humle, dumle och japp passar det oss ganska perfekt. Ge det hela några år och vi kommer åter gärna strosa en extra kilometer för rätt ställe eller lägga tid på att scouts rätt restaurang för respektive resmål.
Att ha de där tre krakarna med sig och se hur roligt de har är verkligen värt allt. Man fixar och trixar och försöker att vara dem till lags hela tiden. De ger mycket energi men det tar också mycket energi. Inte minst när man känner att det är något som inte uppskattas. Eller när fokus för en kort sekund vänds från barnen mot oss och mär barnen inte kan låta det ske.
Eller när det blir diskussion om vem som ska sitta närmast Märta eller vem som ska få ta chips först. Ja ni fattar. Barn är barn, men ibland skulle man önska att de kunde se helheten istället dör varje isolerat tillfälle.
Vi jobbar mycket med Melker kring detta. Han är storebror och förväntas därmed vara ett föredöme. Ibland är det möjligt att vi lägger för stora förväntningar på honom, men generellt kan jag tycka att han alldeles för enkelt hamnar på Ingrids nivå när de börja att kivas. Tyvärr har han ofta ett ganska själviskt perspektiv, vilket jag starkt ogillar. Han känner nog av konkurrensen från lillasyster och måste därför hävda sig. Vi jämför dem aldrig, något som dock Melker är duktig på att göra.
Att ha tre barn gör att jag ofta känner att jag inte räcker till. Att jag inte kan ge den fulla uppmärksamheten som jag skulle vilja kunna göra. Melker och Ingrids förhållningssätt till varandra gör det inte lättare. De ser sin motpart mer som någon att reta, irritera eller bråka med istället för någon som alltid kan vara en potentiell lekkamrat. De gånger det sker så har de så otroligt roligt tillsammans, varför man hoppas att de ska förstå det själva. Varje gång det sker så blir uttrycket delad glädje är dubbel glädje bekräftat. Förutom att de i vårt fall är tredubblad glädje, då jag blir överlycklig varje gång det sker.
Vi hade ett par sådana stunder i helgen. När Ingrid vågade åka de större vattenrutschkanorna själv och Melker sträckte armarna i luften av glädje. När de lekte tjurfäktning i sängen med Märtas nya badring.
Sedan har vi också de stunderna när Ingrid sitter och komponerar långa meningar på engelska och Melker sitter och påpekar vad som är fel. Eller när de hela tiden bara måste tycka olika för att den andra inte ska få bestämma.
Summa sumarum, en fantastiskt bra helg vilken bjudit på sina utmaningar men en helg som jag inte velat bytt mot något annat.
Ett par citat:
Mamma du måste smaka på den här vaniljsåsen. Den är fantastisk.
Melker efter att ha avrundat efterrättsbordet med en pannacotta.
Såg ni hur det liksom fladdrade i köttet på magen?
Melker lätt fascinerad när en Kines med högt BMI provade hopptornet.
Reflektion i soffan:
Emma frågar om det kommer bli något regn i veckan. - Inte en aning men då det normalt regnar varje dag så verkar det rimligt ;) Inser samtidigt som jag säger detta att jag inte tittat på en väderapp sedan vi kom hit. Något som jag gjort dagligdags i Sverige.
9/10 På uppstuds
Japp, fredagen blev verkligen en heldag. Låt oss ta det från början.
40 min tidiga, då transporten till skolan då worst case scenario blev mer eller mindre best case. Det hindrade inte min skjorta från att bli sjöblöt. Säkert inte mer än knappa 30 på morgonen men fuktigheten var löjligt hög. Efter att ha torkat upp i skolans bibliotek samt avvärjt ett par mail stod Ingrids lärare, Mr Adam först på tur. Vill tro att det är sällan någon möts av några sämre nyheter på ett kvartssamtal för en femåring, men Adam var verkligen super imponerad av Ingrid. Hon hade varit reserverad i början, men nu var hon en naturlig del av klassen som alltid var glad och pratade mer och mer. Adam kunde ibland uppleva henne lite reserverad då hon är mån om att göra säker rätt. Och om det inte blir rätt, blir hon tyst och lite nedstämd. Främst ville han trycka på att hon var modig, att han upplevde henne som glad och att hon umgicks med flera andra barn i klassen. Inte minst ville han att vi skulle vara stolta över vår flicka. Som att jag inte ar det innan, men gissa hur stolt jag var när jag gick därifrån. Ingrid asså!
Det blev inte sämre efter en stund med Melkers språkstöd. Hon öste lovord över honom och tyckte att även han gjorde stora framsteg. Från att inte riktigt lekt med någon, för att sedan hänga med Oscar, var de nu ett litet crew som drog omkring. Även Melker hade naturligt varit reserverad i början, men pratade mer och mer. Det är tydligt att han kan mer än vad han pratar. Han berättar ofta saker som hans klasskamrater har berättat eller frågar om specifika ord, vilka han hört eller läst.
Knappt två månader har passerat i skolan och allt fungerar verkligen bättre än förväntat. Häromdagen hade Melker slängt huvudet bakåt och sagt till Miss Jasmina när de räknade matte. -Miss Jasmina, this too easy!
Too easy är aldrig bra, men jag tvivlar varken på Melkers, nivå eller vad skolan har att erbjuda framgent.
Knappt två månader har passerat i skolan och allt fungerar verkligen bättre än förväntat. Häromdagen hade Melker slängt huvudet bakåt och sagt till Miss Jasmina när de räknade matte. -Miss Jasmina, this too easy!
Too easy är aldrig bra, men jag tvivlar varken på Melkers, nivå eller vad skolan har att erbjuda framgent.
Från skolan ställdes siktet in på lunch för att sedan rulla vidare och fixa ett mer permanent visa. Även hit blev vi tidiga och inser att vi måste anpassa oss till det här med att inte komma i tid. När kontoret väl öppnar igen efter lunch är vi inställda på att spendera de kommande tre timmarna i kö tillsammans med tre barn som har andra önskemål än att sitta i ett överfullt väntrum och tycka att den thailändska byråkratin är fantastisk. Men istället möter Khun Golf upp från KPMG som har varit där sedan tidig morgon och guidar oss genom processen. Det innebär att vi sitter främst och väntar medan Khun Golf håller koll på våra papper, pass och arbetstillstånd. Efter 20 minuter får vi träffa en handläggare. Han är oväntat artig för sin roll och önskar oss trevlig helg fem minuter senare.
Lätt överraskade står vi sedan på gatan utanför igen. Nästa hållpunkt var lägenhetsvisningar men plötsligt nästan två timmars luft i schemat. Vi lyckas tidigarelägga dem, men bestämmer oss för att åka tillbaka till en som vi sett tidigare för kolla på poolen igen. Just den lägenheten hänger lite löst, då Melker har dömt ut poolen och jag klandrar honom inte. Inte mycket klokare när vi åker därifrån men nu vet vi mer.
På andra sidan gatan ligger nästa objekt. Inte särskilt märkvärdig lägenhet, men bra läge och faciliteter som möter våra kriterier. Efter besöket skickade vi över en nätt lista på möbler som vi önskade utbytta eller utökade. Jag förmodar att de satte teet i halsen, men det är en del av förhandlingen.
Nästa lägenhet låg i samma område, men på andra sidan Sukhumvit vilket är en av de större gatorna genom Bangkok och den led som BTS följer i stor utsträckning. Läget är lite osäkert och faciliteterna inte strålande, men lägenheten bra. Förutom att den saknar ett rum. Tyvärr är onödigt många av de 330 kvm fördelade på badrum istället för ett fjärde sovrum, vilket underlättar för besök, men annars är layouten bra och att det finns en egen pool på balkongen, gjorde inte Melker mindre sugen.
Efter denna lägenheten skulle vi vara klara och poolen hemma hägrade. Dock hade agenten en till lägenhet på lut. Med ett par mutor rev vi av ett till objekt innan dagen var slut. En sexrummare på 650 kvm fördelade på två plan högst upp i byggnaden. Fina faciliteter, men lite knepigt läge och på tok för stort.
Lätt utmattade trillade vi hem, slängde i oss middagen innan vi hamnade i poolen. Därefter fredagsmys hos grannarna. Snacka om hektisk dag...
Lördagen blev lite lugnare. Klippning för grabbarna och därefter lunch i ett av de större varuhusen samt inhandling av present till Melkers klasskompis, vars kalas vi besökte på söndagen.
Jag inser i bilen på väg till kalaset att jag borde försöka spendera mer tid med barnen på tumanhand. Samma sak gäller givetvis för Emma, för det är något speciellt att få möjligheten att lyssna och prata utan att bli avbruten. Bilresan till kalaset var inte mer än 20 minuter, men jag njöt av varje sekund.
Melker berättade om saker som hans klasskompisar berättat, frågar om skyltar längs vägen och berättar hur han trivs i BKK.
Jag frågar om han själv trott att det skulle gå så fort att få nya kompisar och trivas här. Det hade han aldrig trott och det är svårt att inte notera att han sträcker lite på sig. Bredvid sitter jag med ett varmt och lättat hjärta.
Melker berättade om saker som hans klasskompisar berättat, frågar om skyltar längs vägen och berättar hur han trivs i BKK.
Jag frågar om han själv trott att det skulle gå så fort att få nya kompisar och trivas här. Det hade han aldrig trott och det är svårt att inte notera att han sträcker lite på sig. Bredvid sitter jag med ett varmt och lättat hjärta.
Vi kommer lite tidigt till kalaset, då vi precis som dagen innan, fortsatt är mer Svenska än Thai. Födelsedagsbarnet Prinn med familj är givetvis på plats, men snart trillar även övriga gäster in. Melker stannar de tre första minuterna bredvid mig, men försvinner sedan iväg med sina klasskamrater. Alla förväntansfulla och ivriga på att kalaset ska dra gång. När väl Bounce öppnar försvinner alla barnen och jag blir kvar med övriga föräldrar. Människor från hela världen, övervägande Asiater men alla med internationell koppling med erfarenheter från att ha bott över hela världen. Melker står ut som ensam med västerländsktutseende i frånvaro av sin klasskompis Oscar. Också det säkert nyttigt för Melker gällande framtida reflektioner kring mångfald och olika bakgrund.
Var jag stolt i fredags då jag träffade lärarna och i bilen till kalaset, var jag omåttligt stolt när jag såg Melker med sina nya vänner. Självklart flyter leken och det sociala ofelbart eller likt hur det skulle sett ut på ett kalas hemmavid, men han är en del av det och försöker så gott han kan.
För andra söndagen på rak behöver jag lämna familjen strax efter lunch. Denna gång för styrelsemöte i Pattaya. Även on fredagen var busy så känns det ändå mindre jobbigt denna helgen, då det ändå hann bli lite extra familjetid. Att det sedan är ledigt på fredag för att uppmärksamma dödsdagen av den tidigare kungen leder även det till lite extra tid med familjen, vilken till största del kommer att spenderas på en resort i Pattaya.
Vi hörs...
5/10 Läge, lägenhet, pool
Det blev en tur till Malaysia i veckan, för att hålla i de inledande delarna av en längre träning. Istället för att skicka några av de gamla kollegorna i Södertälje tog jag och en kollega här pekpinnen med oss och begav oss till KL. Träningen gällde säljstödsystem, men vår del fokuserade mer på värdebaserad försäljning och det nya produktprogrammet.
Våra elever kom främst från södra hemisfären, men även ett par andra marknader var representerade. Bra och givande diskussioner och riktigt kul att få träffa en del gamla kollegor, villa jobbat med under min tid på buss samt i tidigare roll.
Hemma lämnade jag fru och tre barn. Det stöd som tidigare skulle funnits tillgängligt i form av en mormor eller farmor finns tyvärr inte längre på plats, utan istället är det Nee som får stötta lite extra. Det är knappt att det behövs då Emma fixar barnen själv, men det är skönt att slippa att behöva lägga tid på matlagning och övriga hushållssysslor och istället lägga allt fokus på barnen.
Emmas dagars har annars fyllts av lägenhetsvisningar under de senaste veckorna. Jag vet inte hur många objekt hon har tittat på. Det minst sagt en djungel och vi har höga krav då vi tycker att vi bor väldigt bra som vi har det nu. Det är tydligt att vi inte kommer att hitta något motsvarande, men hittar vi en lägenhet som vi tycker är ok, så är ofta inte faciliteterna helt i vår smak eller så är läget mindre lämpligt ur trafiksynpunkt.
Imorgon blir det omvisning på två lägenheter för att jag ska få se dem och för att snabbar kunna komma till ett beslut. Vi har en tredje som vi gillar, men där är poolen liten och de övriga faciliteterna få/små. -Pappa här kan vi inte bada med svanen. Sa Melker när han dömde ut poolen och därmed också lägenheten.
Imorgon blir lite av allt. Först en tur till skolan för att där träffa Melkers stödlärare för engelskan samt Ingrids lärare. Skolan håller stängt för att istället erbjuda kortare avstängningar och uppdateringar om hur det går.
På väg från skolan klämmer vi in en lunch innan vi ska besöka myndigheterna och få mer permanenta visum, eller visum som i varje fall sträcker sig över ett år. Därefter lägenhetsvisningar och ett eventuellt fredagsmys med ett par grannar.
Besöket hos myndigheterna supporteras av en agent och har föranletts av två besök på den Svenska ambassaden. Ett hade räckt om vi fått rätt direktiv, men som med mycket annat här så blir det inte alltid rätt. Så med nya direktiv begav sig Emma dit idag igen och nu tycks det ha blivit rätt. Fingers crossed.
Annars kul att se hur svenska ambassaden anpassat sig till den thailändska byråkratin. Jag håller med om att man ska seden dit man kommer men byråkratin?
Ambassaden ligger högst upp i ett hus beläget på central adress. Innan man tar hissen upp till våning 20 får man först skriva in sig som besökare. Väl uppe ombeds man stänga av telefonen och gå igenom en säkerhetskontroll samtidigt som väskan kontrolleras. Larmbågen tjuter här precis som på alla större varuhus, men precis som på alla andra ställen så är det ingen som reagerar/agerar.
Trots att jag kliver in i väntrummet fem minuter efter att de öppnat är det ändå fyra nummer före mig. Jag fingrar direkt efter telefonen för att få den som sällskap medan jag väntar, men kommer på att den är avstängd. Ler över min oförmåga att inte kunna slå ihjäl tid utan min mobil och påminner mig ännu en gång att det är ett otyg jag måste bli bättre på. Istället för att kolla Instagram, Facebook, Expressen, Instagram, Youtube, Facebook... ännu en gång lyssnar jag istället till äldre landsmän som tillsammans med sina nyfunna kärlekar intygar att de är i livet och att pensionen därmed ska fortsätta att betalas ut.
Nu är det min tur. Jag förklarar mitt ärende; att jag behöver ett intyg som stärker det intyg som jag fått från Skatteverket gällande att jag och min fru är gifta. Att Skatteverkets intyg är på engelska och försett med stämpel hjälper föga, utan myndigheterna här vill även att ambassaden besvärar sig med ett intyg.
Jag får en avi och ombeds att åka ner till markplan för att där betala 400THB på bankkontoret. Med ett kvitto i handen tar jag hissen upp igen, ny kölapp och sätter mig snällt åter och lyssnar till våra landsmän. Det tar inte orimligt lång tid, utan är mest bara lite omständigt. Omständigheterna blir inte bättre när sekreteraren ringer vid tio på kvällen för att upplysa mig om att intyget även skulle ha innefattat barnen. Information vilken vi inte fått tidigare, varför en viss matthet infann.
Jag är glad att jag fick möjlighet att ge Emma motsvarande erfarenhet idag, då hon fick äran att göra det andra försöket.
När jag kom hem idag så möttes jag som vanligt av två framrusande flickor. Även en nöjd och genomsvettig Melker besvärade sig med att lyfta på rumpan och komma och krama mig vid dörren. Han var relativt nyss hemkommen från Bounce där han hade varit med en klasskompis. Oscars mamma hade tagit med sig grabbarna efter skolan för en playdate. I bilen hade Melker lärt Oscar och hans familj lite svenska. "Jag är en cool kille med snopp" hoppas jag dock var något som inte avhandlades i bilen utan något som grabbarna snackade om senare.
Tydligen ska det vara check på framåtvolt nu. Möjligt att jag kan få ett smakprov, då det hålls födelsedagskalas för en klasskompis på Bounce redan till helgen.
