grabbarnaclason

Djurgårdens seger igår hade för 22 år sedan varit det som gjort skillnaden mellan, vad som känts, liv och död. Johnny och Christian var lika inbitna Färjestadare som jag Djurgårdare och det hade inte låtit det motsatte gå dem förbi. Istället hade nu jag kunnat peta ett finger i sidan på dem och uppmärksammat Ingvar Carlssons mannars framfart. I vilka färger Melker ska uppfostrar råder det inga tvivel om, men jag välkomnar alla försök att ändra dessa, då det krävs hjärta för att stå upp för sitt lag i såväl medgång som motgång.

Kommunikationsproblematiken fortsätter. Jag missade helt att Melker varken ville ha pasta snäckor med köttfärssås eller plättar, utan yoghurt, tärnad skinka och smörgås. För all del var det knappt att han ville ha detta heller då tärningar av skinka och smörgås droppades från bordskanten likt fallskärmshoppare över Normandie. Klart frustrerande. Är rädd för att han blir mer och mer som en bortskämd pensionärshund som vägrar äta annat än leverpastej, rå falukorv, skinka och russin.

Kiwi visade sig annars vara en ny favorit och epitet Mango Man som han fick av servisen i Thailand byttes kvickt till Kiwi Boy. Utslag på kinderna och en liten rodnad under ögonen som uppmärksammades av Emma vid kvällens bad skvallrade om någon form av överkänslighet eller stort intag. Emma fyllde sedan på, efter att jag berättat att Melker ätit två och en halv kiwi under dagen, att detta anses mycket även för en vuxen. Jag har tillsvidare fått uppmaningen att avstå från kiwin.