grabbarnaclason

Ja, jag vet. Att starta en blogg 2011 är knappast hett, twittra kanske skulle vara bättre men tåget har passerat och jag har ändå aldrig fattat skillnaden mellan ett twitter och ett  vanligt facebook inlägg. Kanske då att den som twittrar kan dissa facebook eller slipper vara en del av denna globala community.

Jag borde varit här för tre år sedan och trängts med blondinbella och tusen andra apor, men då mitt liv tidigare var lika spännande som förstnämndas höll jag klädval, senaste inköp och förhärliganden av min vardag för mig själv och enstaka vänner. Nu ser dock mitt liv annorlunda ut och en blogg känns som rätt kanal för den som vill följa min son Melker och min tid tillsammans under de månader jag ska vara pappaledig. Givetvis åker jag snålskjuts på Melker och rättfärdigar valet att starta en blogg 2011 och givetvis kommer här att finnas inlägg som inte bara fokuserar på en pappaledigs vardag, men sära på fingrarna så mycket du bara kan, blunda och svälj och se sedan rakt igenom för nu drar vi igång pappabloggen Grabbarna Clason.

Jag kan inte annat än att börja med att hedra min fru som gjort det som nu jag ska göra i ett drygt år. I början ter det sig sannerligen naturligt vem som bör vara hemma och de tidiga faserna är spännande på sitt sätt men oerhört krävande utan att vara lika givande som det senaste halvåret. Min fru har aldrig beklagat sig efter en heldag med Melker, medan jag har kunnat känna mig utmattad efter ett par timmar mellan hemkomst från jobbet och nattning. Hon har mycket som jag inte har, där bland annat tålamod, styrka, ork och ödmjukhet kan innefattas.

Kvällar, helger och inte minst dagarna kring jul och nyår har gjort mig varse på vad som komma skall. Grabben är ett yrväder, även om ett snällt sådant, som numera går, snackar oavbrutet och vill upptäcka världen.

Med risk för att agera amerikanskt och osmakligt här basunera ut min kärlek till min fru inför er, kan jag inte låta bli. Slå ihop fingrarna som tidigare spretade och se detta som en ren och skär hyllning.

Hjärtat du är min förebild och jag är oerhört stolt över dig. Du har givit mig det finaste jag kunnat önska mig och du vårdar det med största ömhet.

Grabbarna Clason skvallrar om två och frontfiguren i den här duon är givetvis Melker. För ganska precis ett år sedan hade duon varit enstämmig även om ett och annat whalande hade smugit sig in när jag och mitt alter ego stämt upp.

Historiken, känslor, reflektioner och funderingar kommer att smyga sig in framgent, men för att inte fastna i detta beger vi oss rakt in i grabbarna Clasons vardag.