grabbarnaclason

Minus och minus blir plus har jag lärt mig och detta gäller tyvärr min sons sömn. Trotts att klockan hann bli mer än tio igår innan han somnade var hon inte mer än kvart i sju när han vaknade och det fanns då inget större intresse att krypa ner mellan mamma och pappa. Helt ologiskt, men sådan är matematik och Melker Clason ibland.

Kanske var det så att grabben var ivrig att idag komma i tid till sångstunden som på onsdagar är redan halv elva. Redan i pyjamasen med ryggsäcken på stod Melker redo i hallen.



Emma började lite senare idag och vi fick därför en gemensam morgon. Alltid mysigt när familjen är samlad och Melker visade sin uppskattning genom att utöva sitt nypåkomna falsett-skrik. Precis så charmigt som det låter och det fyller definitivt syftet, att få uppmärksamhet.

Då öppna förskolan och Emmas jobb ligger åt samma håll gör vi gemensam sak och delar väg åtminstone halva vägen. Det visar sig dock att mitt lokalsinne, som jag annars så gärna hyllar, spelar mig ett spratt och det är synd att säga att jag går den kortaste vägen innan vi trillar in i en hall, fylld med overaller i storlekarna 56 - 110. Idag är vi med och sjunger om magen, spöken, vädersträck och att vi kan segla utan vind. Melker blir snabbt rastlös när vi sitter i ringen och går han inte in i densamma för att dansa lämnar han den för att välta ut böcker i biblioteket intill eller sätta sig i den öppna spisen.

Idag tar Melker rygg på en lite äldre pojke, Viktor. De delar intresset för den öppna spisen som är lite trång för två, men med små stjärtar behöver varken hjärterummet eller utrymmet vara särskilt stort. De tradar leksaker mot brödkanter och hjälps åt med att bli av med Julius från gåbilen. Efter en och en halv timme börjar Melker att bli trött. Han hinner med en snabb lunch innan han packas ner i vagnen för att ett kvarter längre bort knoppa in. Morfar har ringt under förmiddagen varpå vi möts upp för en lunch. Till hans förtret sover sig Melker igenom hela lunchen, fast till min glädje då jag får en lunch i lugn och ro tillsammans med ett intellekt som är klart större än det som tillhör en liten man som roas av att lägga nappen i mammas stövlar eller body surffa på pappas ouppackade geringssåg. Morfar har nu en lunch upp på grabbarna och vi beslutar oss för att finna ett nytt tillfälle framgent.

Emmas notering på morgonen om att Melkers pyjamasbyxor är utslitna på knäna får oss att styra mot NK efter lunchen. Jag får ursäkta mig för expediten och be henne upprepa vad hon sa, då Filip och Fredrik högljutt matar mig med oväsentligheter. Det visar sig att hon bara vill vara hjälpsam och vips står vi där med en ny pj. Varuhuset har som ni vet fler våningar och innan vi hittat ut har Melkers far försetts med nya skor och ett nytt squashrackett. Jag påpekade för Emma vid ett flertal tillfällen under hennes mammaledighet inte gick en dag utan att hon shoppade, men jag får nog nu erkänna att jag är på intet sätt sämre. Dock kan min skörd för en dag bara vara ett spikförband från Clas Ohlson, men likväl alltid är det något. Jag känner mig tvungen att ringa Emma på vägen hem för att motivera mina inköp. Jag antar att jag känner mig smutsig då jag så lätt faller dit.

Väl hemma är det hög tid för mellis. Att få hålla mackan själv är uppskattat av Melker medan städpersonalen har en del övrigt att önska. Efter att jag sopat golvet kommer Melker släpandes på tvättbollen. Ni vet den man doserar tvättmedlet i. Efter 38 gånger är det inte riktigt lika kul som de 37 andra gångerna, men fortfarande kul, då pappa sätter fast denna på Melkers mage. När slutade man själv tycka detta var så kul att man låg på golvet och skrattade? Annars är leken bita pappa i stortån rätt kul de med. När väl Melker är klar är det min tur.