Lunden
Vi lyckades klämma in en snabbis på öppna förskolan igår, innan det var dags för visning av Lundens förskola, så snabb att vi först idag blev varse att Herren bjöd på semla. Precis som Signe och de andra barnen skulle klämma i med Hej barn. Hej barn, vad kul att se er. Välkomna hit. Stängdes dörren bakom grabbarna Clason som satte av mot Döbelnsgatan, första parallellgata med Sveav, där Lundens förskola ligger i snarlik höjd med egen adress. Visningen var öppen för vem som helst, men blev privat då intresset var lågt mitt på terminen. Melker ska börja på Myran där han får 14 andra kamrater och fyra fröknar. Vi fångar dem när de precis ska sätta sig för att äta. På egna små stolar och med bröd och smör inom armlängds avstånd. Killen Clason skulle inte kunna hålla fingrarna i styr, men fröken Sofie försäkrar mig att barnen snabbt lär sig av varandra och att även min rackare kommer sitta snällt efter några veckor på plats. Efter att Melker visat upp sig tror de inte att inskolningen ska bli något problem. Den 26 april har vi bestämt att grabbarna Clason börjar på dagis. Jag tar sedan examen tre dagar senare medan min son får harva på i systemet till dess att han fått en vit mössa på knoppen.
Innan det blev bokklubbslunch på Nalen med pojken Widlund hade Melker lekt, sjungit och spelat så mycket på förskolan att han först visade ögonvitorna när sällskapet pillade folien av små fyrkantiga mörka chokladbitar, som servitrisen så charmant serverade till kaffet. Två av dem har kalv i magen när de lämnar, en har napp, två en oplanerad eftermiddag, en strax möte, tre har sol i ansiktet. En grabbig kram skiljer dem åt och ett käckt men ärligt hoppas vi ses snart spär på vårt adjö. Erfarenheten av Rosenbads parken från förra veckan får oss att styra mot samma bänk som då. Vinden ligger fel idag och vistelsen blir därför inte längre än en halv banan. Vi säger hej till Moa, som sitter strax intill. En halv trappa ner från turisternas aveny, på vår frammarsch mot hemmet. Vi stannar dock till vid parkleken i Observatorielunden där ett dagis med lite äldre barn är på besök. Melker börjar med att studera de anda barnen innan han ger sig in i leken. Han hänger inte riktigt med i borgens alla delar, som är mittpunkt för leken, men där han kan ta sig upp och fram är han med och oftast i ryggen på något av de andra barnen. Att kramas är tydligen något som ligger min son gott om hjärtat. Adrian på öppna förskolan var först ut på morgonen att få en kram i den öppna spisen och nu några av de äldre flickorna och pojkarna bakom Handels.
Den brantare rutschkanan avverkas idag innan en trött Melker halkar på en isfläck och med detta förkunnar att det är dags att gå hem. Gaser från leverpastejen livar upp kvällens bad och Melker blir själv förvånad när det bubblar till baljan. Mor kommer hem lagom till läggning och inspirerad av moster Emmas blogg lägger far biffarna till hambugarna i pannan samtidigt som Melker tackar för vällingen med en rap.
