grabbarnaclason

Allt sjungande, dansande och maracas skakande innanför hemmets fyra väggar börjar ge utdelning. Intresset har ökat och vissa av rörelserna fixar nu det lilla trollet. Det var en glad skit igår som vinkade hejdå till mamma när vi skildes vid Birger Jarlsgatatan och satte sikte på skilda mål. Att få lite extra tid med mamma på morgonen uppskattas av alla. Inte minst mamma som bävar lite för att vara utan sina grabbar över helgen. Ska jag vara ärlig tror jag att hon kommer att uppskatta vår frånvaro även om hon kommer att sakna gossen mer de korta snabba benen som trummar över parketten.



Efter att Melker sjungit klart och nästan somnat  i barnstolen, medan pappa försökte att servera honom lunch, satte vi snurr på brions samtliga fyra och begav oss till 1900 för en lunch med den gode H. Persson. Varken mat eller service levde upp till vad restaurangen önskar förmedla. Tur då att sällskapet var bra och att Melker sov igenom hela lunchen och därmed slapp spektaklet.

När herrarna sörplat i sig det sista kaffet från faten skulle grabbarna C ut på vad som skulle visa sig bli ett stöveläventyr. Stövlarna vi köpt föregående dag visade sig nämligen vara trasiga när vi kom hem. Efter att ha fått tillgodokvitto som sedan löstes in till pengar då ingen av kedjans övriga butiker heller hade ett par i storlek 21, blivit slussad till två andra butiker kom vi hem utan stövlar men med mer pengar på fickan. Mitt i vårt äventyr gjorde moster Ulle oss sällskap. Hennes frekventa och flitiga besök har gjort intryck på Melker och han skiner upp som en sol när han hör hennes stämma. Givetvis även när han ser henne, men detta sker oftast lite senare.

Pappas kaffetarm stillas, då moster inte är svår att få med på en kopp och en muffins. Melker passar på att äta även han, även om dieten är en annan. Misstaget från förmiddagen upprepas inte och M får därför äta innan bordet dukas med bakverk. Några unga flickor delar vårt bord och medan Melker flörtar sträcker pappa på sig då flickornas tisslande om hur söt han är inte är svårt att överhöra.



Innan Ulle beger sig mot nästa systerbarn hinner vi passera lekplatsen bakom Handels där Melker visar upp såväl borg som lekställning för fröken Nilsson. Det skyddade läget gör det möjligt att ta ett par varv i pulka. Gissar att detta blir en av de sista turerna inne i Stockholm för denna säsong. Snöläget är dock ett annat dit vi styr i eftermiddag. Farföräldrarna och grabbarna C packar in sig i ett västkustskepp och beger sig till Hästbränna. Ska bli fantastiskt härligt att komma upp och se resultatet av utbyggnaden samt få snickra lite. Förhoppningsvis är vädret med oss så att det kan bli en kopp på verandan i solen. Det är få platser på jorden som jag mår lika gott som vid foten av Sonfjället och jag hoppas att min son ska komma att uppskatta det lika mycket som jag. Jag har inte missat en påsk där uppe och inte heller Melker. Så hoppas jag att det förblir.

Noterat/Reflekterat
- Frustrationen när Melker inte äter uppvägs med råge varje gång jag skrapar det sista ur skålen eller i mörkret hör att luft strömmar genom pipen på nappflaskan vid nattning.

- Vi ska bara vara borta ett par-tre dagar, men vår packning tyder på något annat. Att ha en liten man med sig i bagaget för med sig ett berg av tillbehör som den bekväma generationen anser måste med.