grabbarnaclason

Ljus och allehanda vårtecken brukar gjuta kraft i hålögda nordbor, men inte här inte. Kisen med det röda håret tycks ha fått all kraft medan hans far förblir grå och hålögd. Den nya rutinen som innefattar att kliva upp redan vid halv sex måst tas upp för omröstning på kommande onsdags familjeråd. Jag tror starkt på två röster mot en, för en ändring av tid för revelj. Vi njuter dock gemensamt av ljuset och den blå himlen som besökte oss i helgen och även om inte jag finner lika stor lycka som min son att stampa i vattenpölar, finner jag lycka i att se ett par ögon som spirar och på en pojke som ler.



Trötthet och brist på stimulans tär och har fört mig in i någon form av slentrian mässigt mode. Jag tar mig inte för mer än vad jag borde och tycker mig inte bidra och känna mig behövd. Pappaledighetens baksida, som kommer på köpet med alla positiva känslor och upplevelser jag får av att spendera tid med min son.

En ledig dag med Emma imorgon och en tur upp till stugan mot slutet av veckan i kombination med att det bara är sex veckor kvar hoppas jag kommer att väcka kraft i den trötte herr Clason. Att det bara är sex veckor kvar ser jag absolut inte som något positivt, då jag gärna skulle spendera mer tid hemma med Melker, men jag kan se egna fördelar med att få nyttja de delar av hjärnan som inte går igång på att byta blöjor, sjunga Tuppen Ture eller stapla klossar på hög.

Precis som en semesterhälsning eller bild över ett par alp toppar går Melker inte att beskriva. Han måste upplevas. Han har kommit att bli en underbar liten personlighet som bjuder till många leenden och skratt. Min många gånger värkande rygg efter allt kånkande blir spik rak av stolthet när han möter allmänhetens förtjusning. Mindre rak blir den dock när den lille mannen i egen boning trilskas med mat eller är allmänt gnällig. Något som varit vanligt förekommande den senaste veckan. Också Melker blir trött av att kliva upp tidigt och i kombination av rubbade tider för mat blir han oförutsägbar gällande när och vad som passar som mat. Det som är gott ena dagen eller på förmiddagen pressas genom spända läppar och grimaserande ögon ut när det serveras på eftermiddagen. Salami som först gör entré på listan över favoriter platsar senare bara på golvet efter att de små bitarna pressats genom knutna nävar för att sedan med ett malligt leende släppas till marken. Här händer det att stubinen hos pappa brinner ut och jag blir tvungen att intala mig det, som för betraktaren är självklart, att grabben bara är 15 månader och inte förstår bättre. De dagar de är uppenbart att han förstår bättre och bara vill pappa ont, tvingas jag lämna bordet innan jag med sanns och påklistrat leende gör honom sällskap igen.



Slå en signal om ni önskar höra vad som hände i helgen, men nämnas kan att mostrarna var på besök. Melker visade största respekt för den lilla kusinen som nu blir tre veckor. Såväl blöjbyte som matning kvalar in på listan med spännande saker. En lista som även innehåller spana på dagisbarnen i klätterställningen, brunnslock på trottoaren, förbjudna skåp, äta kyckling på spett m.m, m.m.

Strax beger vi oss mot Gamla Stan för en lunch med the old boy Clason, men först ett, av rutin förändringar, sent mellanmål som övergått till lunch