grabbarnaclason

Så igår var det äntligen dags. Släktträdet Regild fick en ny gren där det nu sitter en liten Astrid och Melker fick med detta sin första kusin. Liten kanske är en underdrift då tösen som kom ut och vägde 4,6 kilo. En underbar liten flicka, med mycket hår och rosiga kinder. Sms och bilder studsade hela dagen i vår boning och plötsligt förstår vi hur sugna familjerna måste ha varit på att se lille Melker när han kom, med tanke på hur gärna vi vill få en skymt av lille Astrid. Även Melker visade stort intresse för bilderna mamma visade på sin telefon. Med stor andakt stod han endast någon decimeter ifrån och spanade på underverket.

 Hela familjen Clason höll sig hemma även igår. Melker visade på tendenser till feber och far hans fick vara glad att han hade en mun att andas med då det var stopp i kranen. Melker som för omväxlingsskull sov hela natten mot tisdag är ändå grinig och klängig. Han vill främst till mamma, vilket en trött pappa, för dagen, är tacksam för. Mungiporna går dock i topp när pappa plockar fram verktygslådan och skruvdragaren för att sätta upp lite tavlor samt en spegel. Som vanligt när detta sker sitter han som ett ljus i sängen, alternativt trummar han på verktygslådan. Nu saknas bara ett par tavellister och sovrummet kan stämplas som klart.



Trots ett par längre pauser under dagen är det en trött Melker som tackar för sig när klockan slår halv sju. Förhoppningarna om en motsvarande natt som den tidigare går i kras när Melker efter en halv timmes vaggning hamnar i vår säng när klockan blivit halv tre. Denna gång är det dock min förkylning som stör sömnen, då det är kampen om att få luft och inte Melkers korvande som väcker mig. Emma och Melker kliver upp före mig och jag får några extra timmar i sängen utan att behöva ligga på kanten. Skratt, ett evigt tjatter och bankande är det som väcker mig till slut. Melker stormar in iförd prickig pyjamas och fluga överlycklig av att även pappa gör den redan vakna duon sällskap.

Leken med att peka på en bok på en av tavellisterna ovanför Melkers säng fortsätter när jag kommer upp. När utpekad bok plockas ner, tar Melker den, klättrar upp i fåtöljen, tittar och biter på den ett tag, innan han klättrar ner, ger mig eller Emma boken och pekar på en ny. Detta är en lek som faller en förkyld far i smaken, då min inblandning är relativt enkel och jag kan sitta på en pall mellan uppdragen med att plocka ner en ny bok.

Med rädsla för att bli utfryst på öppna förskolan vågar en snorig far inte visa sig där idag heller. Grabbarna för nöja sig med en kortare promenad i solskenet. Kanske en gunga en take away kaffe och lite snubblande bland snö och is kan bli grabbarnas melodi för eftermiddagen.