27/7 Dressed for success
En ganska fullsmetad dag. Mitt arbetstillstånd kräver en läkarundersökning och så även det Thailändska körkortet. En tripp till sjukhuset fick därför inleda dagen. Det skulle visa sig att jag var frisk som en nötkärna, även om läkaren kommenterade min blåa tumnagel, som hänger kvar sedan det spikades fågelholkar i Båstad.
Det efterföljande besöket till skolan låg tätt inpå, men tacklare snabb och smidig hantering på sjukan hann vi hem i god tid. När vi var här på pre-visit bokade vi i sista stund av skolbesöket på just den skolan son vi nu har valt. Detta då vi var helt inställda på att vi skulle bo lite mer utanför Bangkok och därmed även välja en något mer närbelägen skola. Vi har dock aldrig tvivlat på vårt val av skola, då alla vi har varit i kontakt med bara har positivt att säga om skolan. Anledningen till besöket var dels att få se faciliteterna, se vilken nivå barnen ligger på samt inhandla skoluniformer. Faciliteterna var imponerande, men det pågick fortfarande mycket renoveringar trots att skolstarten bara är dryga två veckor bort.
Testerna gick även de bra. Syftet var att se nivå samt vilket eventuellt stöd som kan tänkas behövas. För Ingrid var det enklare tester som mer påminde om lek än egentliga prov, medan det för Melker var mer fokus på läsa, skriva och räkna. Språket kommer att vara kämpigt för båda i början, men kanske främst för Melker, då det helt är kopplat till undervisningen. En engelskalektion i veckan under det senaste året är tamt för att ett sommarlov senare helt hålla sig flytande på engelska. Läraren på plats lugnande oss dock, men sa att första sex månaderna kommer att bli kämpiga. Det kommer att vara trötta barn som kommer hem efter en skoldag med ny miljö, ny kompisar, nytt klimat och nytt språk. Jag kan känna att det känns lite orättvist att slita upp dem från den trygghet de har haft i förskolan och skolan, där bägge har presterat bra, men samtidigt är jag övertygad om att de kommer få så otroligt mycket ut av det om vi bara klarar den första jobbiga perioden tillsammans. Ingrid känns mer pepp än Melker, men jag vet att även Melker kommer fixa detta galant, även om den resan kan komma att bli jobbigare.
Väl hemma från skolan var det dags för intervju av en maid. På rekommendation från min chefs maid hade vi kommit i kontakt med en, vilken tidigare jobbat för en brittisk familj under flera år. Innan vi reste hit hade vi nog inte tänkt oss en Live-in maid, vilket innebär att hon bor hos oss, men efter lite eftertanke, så spelar det oss mindre roll och vi ser det snarare som en fördel.
Att intervjua någon för ett uppdrag som man inte vet vad det innebär känns otroligt konstigt. Vi vet inte vilka behov vi har och har svårt att veta hur hon kan bistå. Kan du hjälpa oss med barnpassning? Yes. Kan du hjälpa oss med att städa och tvätta? Yes. Kan du laga båda thailändsk och västerländsk mat? Yes. Vill du bo i vårt maids room? Yes. Kan du börja imorgon? Yes. Ok jobbet är ditt. Khun Nee blev därmed en del av hushållet. Vi upplever henna som otroligt gullig och måste nu bara vänja oss av att ha någon som hjälper oss med det dagliga. Kuhn Nee och Märta fann varandra direkt, så det tillsammans med tidigare rekommendationer, att hon pratar en okej engelska samt att hon kan hjälpa oss med allt, istället för att vi tar in flera, vilka hjälper oss med olika delar gjorde valet enkelt. Åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan och därutöver övertid vid behov.
Vi är tacksamma för att vår vänner redan tagit beslutet med en full time maid, då vi tidigare funderat kring detta och vilket behov vi skulle komma att ha. Men situationen skulle ha blivit ohållbar med någon annan lösning än denna i och med att Märta inte kommer att gå på någon förskola, vi bor stort, mycket kommer att ske på skolan samt att jag kommer att jobba mycket.
