grabbarnaclason

Efter att fågelholkar spikats upp. Det sista som skulle lämnas kvar hos farmor och farfar var packat i lådor samt lite annat små-fix, så rullade taxin äntligen fram. Det som vi gått och väntat på i mer än ett halv år skulle nu äntligen ske. Fortfarande hade ingen resfeber infunnit sig, utan än mer känslan och längtan att få börja äventyret.

Farmor och farfar hade av svårt att skiljas och la sig på rull bakom taxin. Väntade snällt medan vi checkade in, med ett antal överkilon och fyra specialbagage.

Ni vet hur det är och vilka de är. De där människorna som man alltid har där och som alltid ställer upp och man har livet att tacka. Jävlar att det ska vara så svårt och berätta vad de betyder och att de är precis där och då man får ur sig ett jag älskar dig i örat på dem när man kramas som avsked. Hur många gånger har man inte lovat sig själv på bättring.

Trots att vi med god marginal hade kommit till Arlanda så hade incheckning och passkontroll gjort att lunchen fick bli en snabb smörgås istället för en sista måltid på Sveriges bästa hamburgerkedja. Nåväl, spänningen för att få sätta sig på planet dolde Melkers besvikelse och istället blev det tid för att boarda.