23/7 Återbesök
Jo, vi började dagen med att bada och den efterföljande första frukosten var inhandlad på vår lokala supermarket nere på gatan. Återigen krävs en massa beslut. Jag tycker inte att beslut i sig är jobbiga, men när de blir så många på en gång samt att jag inte har någon aning vad som skiljer den här produkten mot den andra. Till skillnad mot IKEA så är igenkänningen obefintlig i mataffären här i jämförelse med ICAn hemma.
Även denna dag var kursen inställd på IKEA. Denna gång med hela familjen. Ivriga på morgonen når vi shoppingcentret en halvtimme innan de öppnar. Vi väljer att besöka en lokal variant av Bauhaus och efter några försök att hitta det vi letar efter avbryts allt av att Märta kräks. Mängden vattenmelon till frukost hade till råga överskridit vad hjärtebarnets mage klarade av. Tur att kraken är stark och att klockan hunnit slå tio så att vi kunde bege oss mot en mer välsorterad Bauhaus variant. Eller kanske egentligen inte mer välsorterad, men sorterad mer efter västerländska mått. Vattenkylare, strykjärn, torkställning, städutrustning mm packades in i bilen tillsammans med lite kompletteringar från IKEA tillsammans med chauffören som åkte hem och lämnade allt i lägenheten medan bi fortsatte handleder på en större matvarubutik. Dessförinnan hade vi givetvis återigen ätit korv och glass på IKEA.
Helt slut skulle vi nu bara handla in allt det man behöver hemma i matväg, utöver duschtvål, schampo, tvättmedel och det som ett normalt hushåll behöver. Återigen, beslut på beslut på beslut. Och varje beslut ackompanjeras eller avbryts av ett pappa, pappa, pappa. De små krakarna tar på krafterna och jag måste gång på gång påminna mig att äventyret är minst lika mycket deras och omställningen för dem, minst lika stor.
Hemma igen så blev det åter ett dopp i poolen. Ett dopp som senare avbröts av att det började regna. Vår leverans från IKEA, vilken bland annat innehöll kastruller skulle komma att dröja ytterligare någon dag, varför middagen skulle behöva inhandlas från någon av alla restauranger nere på gatan även om regnet vräkte ner. Thaimat från hörnan på huset där vi bor och pizza till Melker från en otroligt charmig pizzeria tvärs över gatan. Regnet lättade knappast medan vi väntade och thailändarna såg ut att ha det svårt att håll sig för skratt när Melker, Ingrid och jag knatade runt i våra regnjackor. På tio minuter hade gatan vi bor på svämmat över och vi blev tvungna att vada i decimeter djupt vatten. Det blev till att klämma rejält med tårna för att inte tappa flip flopsen. Jag kunde inte låta bli att le stort, då det är precis den här typen av äventyr jag vill att barnen ska få uppleva. Allt det som inte är som hemma. En himmel som öppnar sig, stå på balkongen och blicka ut över ett Bangkok som blir upplyst av blixtrar, bli tjenis med vakterna, bli tjenis med personalen på restaurangerna. Dock försvann mitt leende då jag insåg att regnet hade krävt livet ur min telefon. En världslig sak om ni frågar Karlsson och visst är jag beredd på art hålla med om det inte hade varit för mitt BankID. Även det är hu enkelt att skaffa nytt med en digipass. Synd då bara att min ligger i en container och inte i min portfölj.
