grabbarnaclason

15/10 Borta bra

Ett av Thailands mörkare tillhål heter Pattaya. Nog mest känt för sin sexhandel då det tack vare sin närhet till Bangkok är en lämplig tillflykt för sexturism. Allt tog sin början när Amerikanska turister nyttjade den dåvarande lilla fiskebyn för återhämtning under Vietnamkriget. 

Idag bor det drygt en miljon i regionen och drygt 100 000 i Pattaya City. En region som är stor för tillverkningsindustrin inte minst tacklare sin närhet till Bangkok och Thailands största hamn Laem Chabang. 

Sexturismen är påtaglig i de mer centrala delarna och trots sitt havsnära läge är det flickorna som är det stora dragplåstret. Stranden är ganska fattig och restaurangutbudet är antingen kopplat till hotellen eller barerna där just flickorna väcker större intresse än maten. En viss sanning med modifikation då det inte krävs mycket till skjul för att man ska kunna få smaka på fantastisk mat i Thailand.  

När jag var nere i början på veckan i Pattaya för styrelsemöte, bodde vi bra men kring de kvarteren som huserar många barer med väldigt många äldre, överviktiga västerlänningar samt asiatiska kvinnor; villiga att bjuda ut sig. Det fanns även en del flickor på hotellets skybar, vilka nog inte bara tjänade sitt levebröd på sitt 8-5 kneg. Antingen där i sällskap av hotellgäst eller där för att söka lyckan. Det blir väldigt tydligt när sällskapet är västerländskt och flickan 20 år yngre, men mer än 70% av sexindustrin sköter Thailändarna själva. 

Veckans första besök gav ingen vidare go känsla, då jag visste att resten av familjen skulle besöka samma ort vid veckans slut. 

Hur stor skillnad skulle det vara att bo på en resort och i nästa vik? Oändligt visade det sig. 

Det var helt andra gator som omringade vårt hotell när vi nu var nere under helgen. Förvisso så nyttjade vi inte gatorna mer än när vi anlände och reste hem igen, men likväl var de fria från de tidigare nämnda mindre lockande barerna. 

Resorten där vi spenderat helgen var av samma kedja som det vi besökte när vi var i Hua Hin, dock med en helt annan inriktning. Istället för en tydlig kolonialprofil så var det här fokus på vattenlek. Om det andra uppskattades mycket av föräldrarna på förra stället så var det åtminstone två yngre krakar som vart förtjusta av vattenlandet. Även Märta gillade det, men var lite snorig och febrig de två inledande dagarna. 

Att åka på minisolsemester passar oss ganska bra. Att ligga i solstolen för länge och  njuta av den thailändska solen mår varken kropp, själ eller tre barns tålamod bra av. Tre dagar är perfekt för att vi ska komma hem lagom röda och fortfarande känna sug efter att göra motsvarande igen inom några veckor. 

Så mycket lugn i solstol blir det ju inte oavsett då merparten av tiden har spenderats i poolen, rutschkana, ström eller vattenlekpark. 

Frukost, lunch och middag har ätits på hotellet med barhäng i poolen som klar favorit. Inte det mest spännande eller det som man själv eftersträvar i matväg, men med humle, dumle och japp passar det oss ganska perfekt. Ge det hela några år och vi kommer åter gärna strosa en extra kilometer för rätt ställe eller lägga tid på att scouts rätt restaurang för respektive resmål.  

Att ha de där tre krakarna med sig och se hur roligt de har är verkligen värt allt. Man fixar och trixar och försöker att vara dem till lags hela tiden. De ger mycket energi men det tar också mycket energi. Inte minst när man känner att det är något som inte uppskattas. Eller när fokus för en kort sekund vänds från barnen mot oss och mär barnen inte kan låta det ske. 

Eller när det blir diskussion om vem som ska sitta närmast Märta eller vem som ska få ta chips först. Ja ni fattar. Barn är barn, men ibland skulle man önska att de kunde se helheten istället dör varje isolerat tillfälle. 

Vi jobbar mycket med Melker kring detta. Han är storebror och förväntas därmed vara ett föredöme. Ibland är det möjligt att vi lägger för stora förväntningar på honom, men generellt kan jag tycka att han alldeles för enkelt hamnar på Ingrids nivå när de börja att kivas. Tyvärr har han ofta ett ganska själviskt perspektiv, vilket jag starkt ogillar. Han känner nog av konkurrensen från lillasyster och måste därför hävda sig. Vi jämför dem aldrig, något som dock Melker är duktig på att göra. 

Att ha tre barn gör att jag ofta känner att jag inte räcker till. Att jag inte kan ge den fulla uppmärksamheten som jag skulle vilja kunna göra. Melker och Ingrids förhållningssätt till varandra gör det inte lättare. De ser sin motpart mer som någon att reta, irritera eller bråka med istället för någon som alltid kan vara en potentiell lekkamrat. De gånger det sker så har de så otroligt roligt tillsammans, varför man hoppas att de ska förstå det själva. Varje gång det sker så blir uttrycket delad glädje är dubbel glädje bekräftat. Förutom att de i vårt fall är tredubblad glädje, då jag blir överlycklig varje gång det sker. 

Vi hade ett par sådana stunder i helgen. När Ingrid vågade åka de större vattenrutschkanorna själv och Melker sträckte armarna i luften av glädje. När de lekte tjurfäktning i sängen med Märtas nya badring. 

Sedan har vi också de stunderna när Ingrid sitter och komponerar långa meningar på engelska och Melker sitter och påpekar vad som är fel. Eller när de hela tiden bara måste tycka olika för att den andra inte ska få bestämma. 

Summa sumarum, en fantastiskt bra helg vilken bjudit på sina utmaningar men en helg som jag inte velat bytt mot något annat. 

 

Ett par citat:

Mamma du måste smaka på den här vaniljsåsen. Den är fantastisk. 

Melker efter att ha avrundat efterrättsbordet med en pannacotta. 

Såg ni hur det liksom fladdrade i köttet på magen?

Melker lätt fascinerad när en Kines med högt BMI provade hopptornet.   

Reflektion i soffan:

Emma frågar om det kommer bli något regn i veckan. - Inte en aning men då det normalt regnar varje dag så verkar det rimligt ;) Inser samtidigt som jag säger detta att jag inte tittat på en väderapp sedan vi kom hit. Något som jag gjort dagligdags i Sverige. 

Det är så härligt att läsa om era spännande äventyr i främmande land. Såsom varande trebarnsfar känner jag mycket väl igen din frustration Johan. Man tycker man ordnar fina saker men alldeles för mycket energi ägnas åt onödigt tjafs och gnabb syskon emellan. Jag är dock övertygad om att du och Emma fixar detta på bästa sätt.