5/10 Läge, lägenhet, pool
Det blev en tur till Malaysia i veckan, för att hålla i de inledande delarna av en längre träning. Istället för att skicka några av de gamla kollegorna i Södertälje tog jag och en kollega här pekpinnen med oss och begav oss till KL. Träningen gällde säljstödsystem, men vår del fokuserade mer på värdebaserad försäljning och det nya produktprogrammet.
Våra elever kom främst från södra hemisfären, men även ett par andra marknader var representerade. Bra och givande diskussioner och riktigt kul att få träffa en del gamla kollegor, villa jobbat med under min tid på buss samt i tidigare roll.
Hemma lämnade jag fru och tre barn. Det stöd som tidigare skulle funnits tillgängligt i form av en mormor eller farmor finns tyvärr inte längre på plats, utan istället är det Nee som får stötta lite extra. Det är knappt att det behövs då Emma fixar barnen själv, men det är skönt att slippa att behöva lägga tid på matlagning och övriga hushållssysslor och istället lägga allt fokus på barnen.
Emmas dagars har annars fyllts av lägenhetsvisningar under de senaste veckorna. Jag vet inte hur många objekt hon har tittat på. Det minst sagt en djungel och vi har höga krav då vi tycker att vi bor väldigt bra som vi har det nu. Det är tydligt att vi inte kommer att hitta något motsvarande, men hittar vi en lägenhet som vi tycker är ok, så är ofta inte faciliteterna helt i vår smak eller så är läget mindre lämpligt ur trafiksynpunkt.
Imorgon blir det omvisning på två lägenheter för att jag ska få se dem och för att snabbar kunna komma till ett beslut. Vi har en tredje som vi gillar, men där är poolen liten och de övriga faciliteterna få/små. -Pappa här kan vi inte bada med svanen. Sa Melker när han dömde ut poolen och därmed också lägenheten.
Imorgon blir lite av allt. Först en tur till skolan för att där träffa Melkers stödlärare för engelskan samt Ingrids lärare. Skolan håller stängt för att istället erbjuda kortare avstängningar och uppdateringar om hur det går.
På väg från skolan klämmer vi in en lunch innan vi ska besöka myndigheterna och få mer permanenta visum, eller visum som i varje fall sträcker sig över ett år. Därefter lägenhetsvisningar och ett eventuellt fredagsmys med ett par grannar.
Besöket hos myndigheterna supporteras av en agent och har föranletts av två besök på den Svenska ambassaden. Ett hade räckt om vi fått rätt direktiv, men som med mycket annat här så blir det inte alltid rätt. Så med nya direktiv begav sig Emma dit idag igen och nu tycks det ha blivit rätt. Fingers crossed.
Annars kul att se hur svenska ambassaden anpassat sig till den thailändska byråkratin. Jag håller med om att man ska seden dit man kommer men byråkratin?
Ambassaden ligger högst upp i ett hus beläget på central adress. Innan man tar hissen upp till våning 20 får man först skriva in sig som besökare. Väl uppe ombeds man stänga av telefonen och gå igenom en säkerhetskontroll samtidigt som väskan kontrolleras. Larmbågen tjuter här precis som på alla större varuhus, men precis som på alla andra ställen så är det ingen som reagerar/agerar.
Trots att jag kliver in i väntrummet fem minuter efter att de öppnat är det ändå fyra nummer före mig. Jag fingrar direkt efter telefonen för att få den som sällskap medan jag väntar, men kommer på att den är avstängd. Ler över min oförmåga att inte kunna slå ihjäl tid utan min mobil och påminner mig ännu en gång att det är ett otyg jag måste bli bättre på. Istället för att kolla Instagram, Facebook, Expressen, Instagram, Youtube, Facebook... ännu en gång lyssnar jag istället till äldre landsmän som tillsammans med sina nyfunna kärlekar intygar att de är i livet och att pensionen därmed ska fortsätta att betalas ut.
Nu är det min tur. Jag förklarar mitt ärende; att jag behöver ett intyg som stärker det intyg som jag fått från Skatteverket gällande att jag och min fru är gifta. Att Skatteverkets intyg är på engelska och försett med stämpel hjälper föga, utan myndigheterna här vill även att ambassaden besvärar sig med ett intyg.
Jag får en avi och ombeds att åka ner till markplan för att där betala 400THB på bankkontoret. Med ett kvitto i handen tar jag hissen upp igen, ny kölapp och sätter mig snällt åter och lyssnar till våra landsmän. Det tar inte orimligt lång tid, utan är mest bara lite omständigt. Omständigheterna blir inte bättre när sekreteraren ringer vid tio på kvällen för att upplysa mig om att intyget även skulle ha innefattat barnen. Information vilken vi inte fått tidigare, varför en viss matthet infann.
Jag är glad att jag fick möjlighet att ge Emma motsvarande erfarenhet idag, då hon fick äran att göra det andra försöket.
När jag kom hem idag så möttes jag som vanligt av två framrusande flickor. Även en nöjd och genomsvettig Melker besvärade sig med att lyfta på rumpan och komma och krama mig vid dörren. Han var relativt nyss hemkommen från Bounce där han hade varit med en klasskompis. Oscars mamma hade tagit med sig grabbarna efter skolan för en playdate. I bilen hade Melker lärt Oscar och hans familj lite svenska. "Jag är en cool kille med snopp" hoppas jag dock var något som inte avhandlades i bilen utan något som grabbarna snackade om senare.
Tydligen ska det vara check på framåtvolt nu. Möjligt att jag kan få ett smakprov, då det hålls födelsedagskalas för en klasskompis på Bounce redan till helgen.
Kommentarer
Trackback
