grabbarnaclason

 

Japp, fredagen blev verkligen en heldag. Låt oss ta det från början.

 

40 min tidiga, då transporten till skolan då worst case scenario blev mer eller mindre best case. Det hindrade inte min skjorta från att bli sjöblöt. Säkert inte mer än knappa 30 på morgonen men fuktigheten var löjligt hög. Efter att ha torkat upp i skolans bibliotek samt avvärjt ett par mail stod Ingrids lärare, Mr Adam först på tur. Vill tro att det är sällan någon möts av några sämre nyheter på ett kvartssamtal för en femåring, men Adam var verkligen super imponerad av Ingrid. Hon hade varit reserverad i början, men nu var hon en naturlig del av klassen som alltid var glad och pratade mer och mer. Adam kunde ibland uppleva henne lite reserverad då hon är mån om att göra säker rätt. Och om det inte blir rätt, blir hon tyst och lite nedstämd. Främst ville han trycka på att hon var modig, att han upplevde henne som glad och att hon umgicks med flera andra barn i klassen. Inte minst ville han att vi skulle vara stolta över vår flicka. Som att jag inte ar det innan, men gissa hur stolt jag var när jag gick därifrån. Ingrid asså!

 

Det blev inte sämre efter en stund med Melkers språkstöd. Hon öste lovord över honom och tyckte att även han gjorde stora framsteg. Från att inte riktigt lekt med någon, för att sedan hänga med Oscar, var de nu ett litet crew som drog omkring. Även Melker hade naturligt varit reserverad i början, men pratade mer och mer. Det är tydligt att han kan mer än vad han pratar. Han berättar ofta saker som hans klasskamrater har berättat eller frågar om specifika ord, vilka han hört eller läst.
Knappt två månader har passerat i skolan och allt fungerar verkligen bättre än förväntat. Häromdagen hade Melker slängt huvudet bakåt och sagt till Miss Jasmina när de räknade matte. -Miss Jasmina, this too easy!

Too easy är aldrig bra, men jag tvivlar varken på Melkers, nivå eller vad skolan har att erbjuda framgent.

 

Från skolan ställdes siktet in på lunch för att sedan rulla vidare och fixa ett mer permanent visa. Även hit blev vi tidiga och inser att vi måste anpassa oss till det här med att inte komma i tid. När kontoret väl öppnar igen efter lunch är vi inställda på att spendera de kommande tre timmarna i kö tillsammans med tre barn som har andra önskemål än att sitta i ett överfullt väntrum och tycka att den thailändska byråkratin är fantastisk. Men istället möter Khun Golf upp från KPMG som har varit där sedan tidig morgon och guidar oss genom processen. Det innebär att vi sitter främst och väntar medan Khun Golf håller koll på våra papper, pass och arbetstillstånd. Efter 20 minuter får vi träffa en handläggare. Han är oväntat artig för sin roll och önskar oss trevlig helg fem minuter senare.

 

Lätt överraskade står vi sedan på gatan utanför igen. Nästa hållpunkt var lägenhetsvisningar men plötsligt nästan två timmars luft i schemat. Vi lyckas tidigarelägga dem, men bestämmer oss för att åka tillbaka till en som vi sett tidigare för kolla på poolen igen. Just den lägenheten hänger lite löst, då Melker har dömt ut poolen och jag klandrar honom inte. Inte mycket klokare när vi åker därifrån men nu vet vi mer.

 

På andra sidan gatan ligger nästa objekt. Inte särskilt märkvärdig lägenhet, men bra läge och faciliteter som möter våra kriterier. Efter besöket skickade vi över en nätt lista på möbler som vi önskade utbytta eller utökade. Jag förmodar att de satte teet i halsen, men det är en del av förhandlingen.

 

Nästa lägenhet låg i samma område, men på andra sidan Sukhumvit vilket är en av de större gatorna genom Bangkok och den led som BTS följer i stor utsträckning. Läget är lite osäkert och faciliteterna inte strålande, men lägenheten bra. Förutom att den saknar ett rum. Tyvärr är onödigt många av de 330 kvm fördelade på badrum istället för ett fjärde sovrum, vilket underlättar för besök, men annars är layouten bra och att det finns en egen pool på balkongen, gjorde inte Melker mindre sugen.

 

Efter denna lägenheten skulle vi vara klara och poolen hemma hägrade. Dock hade agenten en till lägenhet på lut. Med ett par mutor rev vi av ett till objekt innan dagen var slut. En sexrummare på 650 kvm fördelade på två plan högst upp i byggnaden. Fina faciliteter, men lite knepigt läge och på tok för stort.

Lätt utmattade trillade vi hem, slängde i oss middagen innan vi hamnade i poolen. Därefter fredagsmys hos grannarna. Snacka om hektisk dag...

 

Lördagen blev lite lugnare. Klippning för grabbarna och därefter lunch i ett av de större varuhusen samt inhandling av present till Melkers klasskompis, vars kalas vi besökte på söndagen.

 

Jag inser i bilen på väg till kalaset att jag borde försöka spendera mer tid med barnen på tumanhand. Samma sak gäller givetvis för Emma, för det är något speciellt att få möjligheten att lyssna och prata utan att bli avbruten. Bilresan till kalaset var inte mer än 20 minuter, men jag njöt av varje sekund.
Melker berättade om saker som hans klasskompisar berättat, frågar om skyltar längs vägen och berättar hur han trivs i BKK.
Jag frågar om han själv trott att det skulle gå så fort att få nya kompisar och trivas här. Det hade han aldrig trott och det är svårt att inte notera att han sträcker lite på sig. Bredvid sitter jag med ett varmt och lättat hjärta.

 

 

Vi kommer lite tidigt till kalaset, då vi precis som dagen innan, fortsatt är mer Svenska än Thai. Födelsedagsbarnet Prinn med familj är givetvis på plats, men snart trillar även övriga gäster in. Melker stannar de tre första minuterna bredvid mig, men försvinner sedan iväg med sina klasskamrater. Alla förväntansfulla och ivriga på att kalaset ska dra gång. När väl Bounce öppnar försvinner alla barnen och jag blir kvar med övriga föräldrar. Människor från hela världen, övervägande Asiater men alla med internationell koppling med erfarenheter från att ha bott över hela världen. Melker står ut som ensam med västerländsktutseende i frånvaro av sin klasskompis Oscar. Också det säkert nyttigt för Melker gällande framtida reflektioner kring mångfald och olika bakgrund.

 

Var jag stolt i fredags då jag träffade lärarna och i bilen till kalaset, var jag omåttligt stolt när jag såg Melker med sina nya vänner. Självklart flyter leken och det sociala ofelbart eller likt hur det skulle sett ut på ett kalas hemmavid, men han är en del av det och försöker så gott han kan.

 

För andra söndagen på rak behöver jag lämna familjen strax efter lunch. Denna gång för styrelsemöte i Pattaya. Även on fredagen var busy så känns det ändå mindre jobbigt denna helgen, då det ändå hann bli lite extra familjetid. Att det sedan är ledigt på fredag för att uppmärksamma dödsdagen av den tidigare kungen leder även det till lite extra tid med familjen, vilken till största del kommer att spenderas på en resort i Pattaya.

 

 

Vi hörs...