21/10 Möbelhandlaren
Kortare veckor betyder tyvärr inte mindre jobb. Om det är jag som är ineffektiv, arbetsbördan hög eller bara råkar vara lättillgänglig för mina thailändska kollegor, vet jag inte men det börjar bli tufft att hinna med. Igår kom jag hem samtidigt som gästerna anlände, trots att ambitionen hade varit att rulla lite tidigare. I hissen upp till familjen fick jag sällskap av grannarna i tornet bredvid. En svensk mamma, kanadensisk pappa och deras två barn, vilka aldrig bott i Sverige, men ändå pratar en del svenska. Såväl de är lättsamma som enkelheten att bara göra fredag med ett par grannar. Pizza, några öl, en flaska vin, lite chirre och det är helg.
Barnen har verkligen hittat varandra och det går rykten om att Iris önskar gifta sig med Melker. Jag har skummat lagboken och tror visst att det får dröja ett par år, även om det finns mer flexibilitet här.
Leken går från noll till 100 på ett par sekunder. Gästerna hinner knappa kliva innanför dörren innan halva lägenheten har vänts upp och ner. Kojan under trappen inreds med sängkläder från tre sängar, leksaker, böcker och lampor. Måste erkänna att de fick till det ganska mysigt, men det blev en del att plocka med, när väl gästerna gått hem.
Något som var kul att se, eller kanske snarare höra, var när vi väl satt till bords. Barnen pratar lika mycket engelska som svenska med varandra. Till och med Ingrid ställer frågor och showar på engelska. Jag noterar även hur Melker hjälper August med ett spel, vilket han inte förstår hur han ska göra. August förstår men pratar helst engelska varför Melker förklarar hur han ska göra på engelska. Vi tar små steg, men alla steg är i rätt riktning.
Vi är nu helt inställda på att flytta. Jag har jäkligt svårt att erkänna för mig själv att vi måste. Vi har tittat på mycket och ingenting är som det vi har idag. Jag gillar verkligen vår småslitna lägenhet och älskar att sitta i den fåtölj som jag sitter i just nu. Vänd mot fönstren som sträcker sig från golv till tak över två våningar och blickar ut mot ett upplyst Bangkok. Ibland skymtas BTS rulla förbi och det känns som att jag sitter mitt i en miniatyrvärld.
Ingenting behöver dock bli sämre för att vi flyttar. Det här har varit fantastiskt nu, men stället ska potentiellt rivas eller helrenoveras, varför det är lika bra att fly till annan boning och börja nytt liv där. Idag besökte vi vad vi nu tror ska bli vår nya boning. För mig var det andra besöket i lägenheten, medan Emma nog redan har varit där tre eller fyra gånger. Vi ville främst försäkra oss om att den var disponerad så som vi mindes, vilket den nästan var. Någon balkong hade bytt plats och något sovrum var mindre medan något annat var större, än vad bilden i huvudet hade återgett. Den är 70 kvm mindre än den vi har idag, men räds inte för att komma på besök. Vi kan alltid knö in er.
Från den nya boningen bar det av till Ikea. Och om man inte avslutar med korven; vad gör man då? Jo man börjar givetvis med korven. Ingrid lämnades för första gången på Småland. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är ruter i henne. Behärskar bara språket hjälpligt, men vill ändå lämnas i okändas händer medan resten av familjen stosar bland något som känns som hemma. Främsta anledningen till det här besöket var att spana möbler till nya lyan. Vi har fått en budget av hyresvärden att köpa möbler för. Detta var ett krav från vår sida för att kunna på lägenheten att bli lite mer personlig. Att välja Ikea för inköpen är inte helt fördelaktigt i Thailand, då det är förhållandevist dyrt, men man vet vad man får.
På vägen tillbaka stannade vi även till hos en möbelsnickare. Jag passerar honom varje dag på vägen till jobbet och har bara noterat att han tycks ha utemöbler och en del i rotting vilket skulle kunna vara passande. På vår balkong står idag endast några växter, några enklare stolar och ett bord. Vi har valt att inte göra mer, trots att vi så gärna velat, innan vi visste hur det skulle bli med fortsättningen. Nu vet vi, och efter idag minns vi även rätt gällande riktning och storlek på balkongen.
Vi tänjer lite på trafikreglerna, när vi trotsar ett U-turn förbud, två heldragna för att komma till möbelsnickaren. Inget konstig med det i ett land som Thailand. Hans verkstad påminner mest om ett skjul, men vi finner snabbt flera fina möbler under hans skärmtak. Efter att själva först ha kikat runt lite, har vi hunnit samla på oss lite frågor. Jag frågar om vi kan få lite hjälp, varpå en glad och fårad man kommer till vår undsättning. Han pratar inte ett ord Engelska, men med hjälp av en miniräknare, kroppsspråk och min knaggliga thai har vi efter 20 minuter beställt en kokong och två måttbeställda rottingfåtöljer.
Måste säga att detta var ett av mina bästa möten i Thailand såhär långt. En helt fantastisk herre men en fantastisk talang och ett underbart leende. Vi betalande nog mer än han förväntat sig, men fortfarande mindre än vad vi borde. Efter att vi köpslagit på den första affären sken han som en sol. Detta gjorde att jag vågade vara lite tuffare på den andra, men han sken lika mycket ändå. Vi skojar mycket medan jag är där och jag försöker slänga mig med de ord jag kan. Varje gång vi förstår varandra ler eller skrattar vi. Ingen blir frustrerad när vi inte förstår varandra, utan vi hittar bara nya vägar för att komma framåt. Shit, vad jag gillar möten likt detta. Jag måste verkligen påminna mig själv oftare att släppa garden och ta mig tid för att finna nya människor och miljöer.
Nu har vi inte fått våra grejer än, utan dessa dröjer en knapp månad, men känslan jag bär med mig efter idag gör detta till en bra affär. Han sliter nog hårt stackarn och för en gångs skull har han nog lyckats lura en kund och fått lite extra guldkant.
Korta helger och mycket på jobbet har gjort att det har varit få dopp i vår pool på sistone. Gissa om det var gott att svalka av sig efter att ännu en möbelbutik avhandlats på vägen hem. Undrar om jag inte nu ska ta och slå ihop datorn och istället ta mig en liten rom och spana på utsikten.
Kommentarer
Trackback
