25/1 Gör ett nytt försök



Ja, det är ju inte så att det saknas något att skriva om, men tid, prioritet och ork tycks tyna med tiden. 

Finns ingen anledning att finna ursäkter eller orsaker. Än hellre att rabbla vad som hänt sedan sist. En jul har passerat. Ett nyår likaså. Men främst har ett par besök passerat. 

Hemlängtan fortsätter att lysa med sin frånvaro även om högtider stark förknippade med familjen har genomlevts. Dock blev det tydligt att man saknar vänner och kära när de plötsligt dyker upp. 
Först ut var Bullen och Filip. Med relativt kort varsel bestämde de sig för att pipa över och fira jul med oss. 
Barnen var taggade till tänderna när vi rullade till flygplatsen för att plocka upp dem. Skolan hade slutat ett par dagar tidigare, varför ett försenat kvällsflyg spelade mindre roll. 
Med slöjdad banderoll stod de uppradade precis vid ankomstdörren. Normalt får man inte stå där, men säkerhetspersonalen hade inte mage att hysa bort dem. Dock fanns det tydligen två ankomstdörrar, men i väntan gav  de två rödlätta barnen Clason många leenden till de som passera. Vissa tog kort, så scanar ni Instagram flödet noga, finns det säkert någon med en bild med två små barn med en banderoll "Välkomna Bullen & Filip" #arrivedBKK, #exotic. 

(null)

Ett telefonsamtal justerades vår position och bland bagagevagnar, taxichaufförer och övriga resenärer i vimlet såg vi dem till slut. Den där vanliga känslan av spända kindben, ögon som kniper och ett varmt bröst som jag ofta pratar om smög sig oväntat på när jag såg den genuina och varma glädjen när utsträckta famnar mötes. 
Det tjattrades en del i bilen på vägen hem. Ett uppdämt behov av att få berätta om vårt nya land, skola och allt som de upplevt. Videosamtal är en fantastisk lösning, vilket underlättar kontakten med kära i Sverige, men det är stor skillnad att få dem på plats. 

(null)

Det kämpades hårt med julstämningen och tveksamt om den någonsin infann sig. Vi gjorde ett par tappra försök, men kom till en gräns varefter vi insåg att jul här kommer aldrig bli som hemma. Julgran och klappar räckte långt för barnen och att dopp i grytan istället blev poolen gjorde föga. 

Trots Bullen och Filips spontana besök blev det ett perfekt bidrag till glädje över såväl födelsedagar och jul. Det lyckades också bli ett perfekt överlapp mellan dem och mormor och morfar. 
Någon dag efter att vi satt ungdomarna i en bulle till Koh Chang tog mormor och morfar mark i nytt okänt land. Samma glada välkomstkommitté stod åter redo, men istället för att stå vid fel utgång blev vi denna gång sena, då flyget blivit tidigt. 

Nästa gång ska vi nog banne mig få till det.  Banderoll och välkomstkommitté utlovas. 

Andra gången var det tidig morgon, men tjattret i bilen var på motsvarande nivå. Nya oskuldsfulla öron fick samma dos av land, skola och upplevelser. Mycket mys, en andra jul och härliga dagar tillsammans. 

(null)

Strax innan nyår tog vi bilen ner till Koh Chang för vår längsta semester sedan vi kom hit. Det var egentligen inga lediga dagar kring jul, men nyåret gav ett par och genom att klämma några extra fick vi ihop en vecka. Koh Chang var bra. Otroligt skönt att komma bort några dagar och bara få hänga lite. 

(null)


Annars har vi haft en period med lite svalare väder. Framför allt har det varit torrare luft. Knappt att ACn har rullat, utan balkongdörrarna har fått stå på vid gavel och skapat korsdrag genom lägenheten. Många kvällar har avslutats på balkongen, i behaglig svensk sommarvärme. 
Den enda som kört ACn har varit Melker som gärna vill ha rummet kylskåpskallt. Melker smygsänker innan han ska lägga sig och vi smyghöjer efter att han somnat för att han inte ska bli förkyld. 

(null)

Poolen har förmodligen legat på dryga 20 grader, men har krävt mental laddning innan man dykt i. Men som alltid, så har det varit "skönt när man varit i ett tag". Förmodligen ett av de värsta råden/uppmaningarna genom tiderna till någon som står vid kanten och doppar tårna i vattnet

Nu ser det ut som att vi åter går mot varmare väder igen. Fukten gör att det inte mycket som ska till innan skjortan klibbar. Vi kommer förmodligen sakna den här perioden, men man både vänjer och anpassar sig till värmen. Det vet vi sedan tidigare även om vi inte tidigare upplevt peaken. 

Slutar här för den här gången. Lovar inte på någon bättring, även om kvartssamtal på skolan, fotbollscup, fantastiska barn och andra äventyr under helgen säkert kan ge anledning att skriva någon rad inom kort. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0