grabbarnaclason

27/1 Kvartsamtal

Att få gå på kvartssamtal är en god anledning till att skaffa barn. Efter värme, glädje och kärlek kommer nog kvartssamtalen. I varje fall kan det kännas så när man sitter där på en stol avsedd till någon med en medellängd på 120 cm.

I fredags var det dags för three way conferance, vilket innebär att lärare, elev och förälder träffas och diskuterar det som fungerar bra samt vilka mål eleven satt upp för terminen och vad vi alla kan göra för att uppfylla dem. 

Emma hade lyckats boka in oss till bägges lärare samt respektives stödlärare. Det var ett effektivt schema med fem minuters pauser där barn med padda byttes mot barn som skulle med på samtal. 

Skolan höll den dagliga verksamheten stängd så barnen var lediga hela dagen. Själv var jag på jobbet lika tidigt sim vanligt, men tackade för mig strax innan fredagslunchen, tog bilen hem och slängde mig upp på en mc-taxi för att möta upp Emma och skolbarnen som smitit före. Märta var ensam hemma med Khun Ning, något som har börjat funka utan varken gråt eller tandagnissel. 

Det var svårt att dölja leendet när jag satt där ihopsjunken på stolen och fick höra hur väl barnen presterar i skolan, hur de är mot sina klasskamrater, agerar i klassrummet och när de själva presenterar vad de vill uppnå under terminen. 

Det är ju nästan löjligt hur stolt man kan bli och lättad över att allt funkar så bra, trots att man ryckt mattan under fötterna på dem. 

Ingrid hade satt stars på hur hon presterade i Music och Art. Mr Adam ville även framhäva hur fantastiskt hon utvecklat sin engelska vad det gäller såväl tal, läsning som skrift. Hur hon tar sig an nya utmaningar med iver och nyfikenhet. Hur hon hjälper andra. Inte minst den nya tjejen som började efter jul och har haft det lite kämpigt. Mrs Mary Jane hade frågat om Ingrid kunde minnas att hon själv varit ledsen i början, men de minne har tydligen bytts mot andra, för det kunde hon inte minnas. Vi hade satt stjärnor på att hon är noggrann och är mån om att träna för att lära sig eller bli bättre. Vi lyfte även fram att hon är duktig på att ta instruktioner och ta ansvar. 

Som mål hade Ingrid satt upp att hon ville bli bättre på att läsa med små bokstäver och detta skulle vi gemensamt säkerställa genom träning i skolan, hemlåning av böcker samt att vi gemensamt läser hemma. 

Hos Melker var det mer han som var styrande. Efter att han fått en minut att förbereda sig och läsa igenom sitt papper, så var det han som gick igenom stars and goals.  Han började med att han var duktig på plus och minus, men tyckte det var svårt med multiplikation och division. Något som varken Mrs Toya eller vi delade uppfattning om då vi upplever att han hanterar matten bra. 

Vidare så blev intresset för reptiler tydligt. Oavsett om det var berättelser som var fiktiva eller fakta så handlade de om ormar, ödlor och krokodiler. Fakta som han själv tagit till sig och återgett med skrift och bilder. Flertalet av böckerna var sedan återgivna för klassen av en ivrigt berättande Melker. Språket hämmar honom inte ifrån att ta stor plats i klassrummet, dela med sig av sina åsikter och genom frågor få ta del av andras. 

Det som först grep tag i hjärtat, men sedan fick det att smälta var när han presenterade sitt mål för terminen, vilket inte hade med skolarbetet att göra. Att skaffa en ny kompis/kompisar. 

Följdfrågan blir då givetvis direkt om han känner sig ensam i skolan eller om han saknar vänner, men så upplever han det inte. Han har givetvis sin Oscar och andra kompisar i klassen, men många är ganska boring enligt Melker. Hans fantastiska lärare bara skrattar och tycks förstå vad han menar och hur han känner. Hon har alltid nära till skratt och har en otroligt varm framtoning. Det är härligt att sitta bredvid och se hur trygg Melker är i hennes sällskap. 

Det hela slutar med att vi alla skriver under dokumentet som Melker satt ihop och där Mrs Toya åtar sig att skapa aktiviteter med andra klasser i samma årskull. Melker skulle bli bättre på att ta kontakt med andra elever. Jag misstänker att han redan har en i åtanke. En ny svensk pojke i en av parallellklasserna. Men oavsett vad älskar jag hans inställning och vilja att bredda sin vänskapskrets. Inte minst då han ofta kan ha svårt att ta steget och utmana sig själv. I rutan för vad mamma och pappa skulle kunna göra för att han skulle kunna uppnå sitt mål hade han skrivit att vi kunde berätta vad vi gjorde när vi var små för att träffa nya vänner. När jag läste detta var jag mer rörd än stolt. Kinderna spändes och halsen blev trängre. Mrs Toya bara log och såg och kände vår reaktion. 

Han är så jäkla fin vår Melker....

Hej på er älsklingar!
Så härligt att få läsa detta om era duktiga, modig barn.
Man blir liksom ni väldigt stolt över att höra detta! Tårögd som vanligt blir jag, när jag läser om allt ni gör o hur det går för er. Pussar o kramar i massor❤️

Helt fantasiskt att läsa om hur duktiga barnen är. Det gick inte att hålla tårarna tillbaka.
Pussar o kramar i massor
Moffi