11/12 Juletid
Om det är för att äventyret delvis blivit vardag eller för att vi lyckats ta del av hela SVTplays utbud är oklart, men det börjar bli långt mellan besöken på bloggen.
Ja, visst är det mer och mer som är vardag. Det måste det vara för om vi ska få livet att gå ihop, men också för vi har acklimatiserat oss. Att gå ner till poolen är inte längre lika spännande, även om det fortfarande är precis lika skönt. Att storhandla är precis lika tråkigt här som hemma. Det annorlunda utbudet väger inte upp ologiken i var varorna är placerade. Att alltid behöva addera tid för trafik eller att saker bara tar tid kommer är vardag även om det är minst lika irriterande. Precis som den energi som går åt till språkförbistringar eller oförmågan att kunna kommunicera.
Dock gör vi allt det, eller det mesta av det som är besvärande mer och mer med ett leende. Man fattar spelet, byråkratin och att det i nio fall av tio är en själv som är annorlunda och luftlandsatt i en miljö som man bara gästar.
Sist jag var här hade jag precis gästat Sverige. Lika härligt som det var att vara där var det givetvis att komma tillbaka hem till familjen. Hemkomsten brukar alltid innebära att barnen vaskar pappas kappsäck efter godis eller gåvor. Nivån var denna gång något annat när resväskan innehöll allt från hönekaka, prästost, pepparkaksdeg till lösgodis och tidningar. Det blev en underbar lördagsfrukost där merparten av maten intogs med vördnad och förgylldes med DI weekend och våran så ständigt närvarande Lisa Syrén.
Sedan sistens har vi hunnit med att riva av ett par Luciatåg. Det första inledes med gudstjänst och avslutades med julfika hemma hos den Svenska ambassadören. Otroligt fint och gott. Lite som ett barnkalas hos Svenskttenn. Nästan 40 barn gick med i tåget och det jag många gånger tidigare upplevt som lite klent var nu klar och tydlig sång. Kan vara för att åldrarna var klart spridda och att de äldre barnen drog med sig de små, men oavsett var det fantastiskt härligt att få se och höra hur Luciatåget skred in, ställde upp framför granen och sjöng i en miljö som andades Sverige, medan det utanför var något annat, men som för stunden låg långt borta. Den där klumpen jag så ofta får gjorde sig påmind när jag hörde sången och jag tyckte mig nog kunna skönja ett par andra som mindes sin egen barndom, kände av hemmavid och stod stolta över sina barn som framträdde.
Luciatåget har inte bara varit kul för barnen. För mig har det även varit en möjlighet att träffa många av de familjer, vilka Emma träffar vid olika tillfällen genom skolan, Swea eller andra communities. En salig blandning av människor men med gemenskapen att alla är utflugna svenskar i Bangkok, har barn och är öppna för att träffa andra människor. Något som gör det lätt att umgås och något som bland annat resulterat i att jag idag på morgonen efter att jag lämnat barnen vis skolbussen klockan 06.30, mötte uppe några andra gubbar i Benjakitti parken och sprang 7,5 km. En bra start på dagen minst sagt. En dag som sedan har spenderats åt att jaga julklappar till barnen.
Luciatåget har inte bara varit kul för barnen. För mig har det även varit en möjlighet att träffa många av de familjer, vilka Emma träffar vid olika tillfällen genom skolan, Swea eller andra communities. En salig blandning av människor men med gemenskapen att alla är utflugna svenskar i Bangkok, har barn och är öppna för att träffa andra människor. Något som gör det lätt att umgås och något som bland annat resulterat i att jag idag på morgonen efter att jag lämnat barnen vis skolbussen klockan 06.30, mötte uppe några andra gubbar i Benjakitti parken och sprang 7,5 km. En bra start på dagen minst sagt. En dag som sedan har spenderats åt att jaga julklappar till barnen.
I helgen firades Konstitutionsdagen, men då denna föll ut på en söndag, blev måndagen ledig dag. Detta gällde dock inte barnen, varför jag, Emma och Märta fick en dag för oss själva på stan.
För oss själva kanske var att ta i, men det var rimligt mycket folk i varuhusen. Julskyltningen i Bangkok är enorm, men jul är endast något som firas av en minoritet. Julen har här nästan blivit vad Halloween har blivit i Sverige, fast gånger hundra. Oklart om det är det mångkulturella som gör det eller om det bara är glädjen att ställa till fest och öka handeln som är drivkraften. Oavsett vad så uppskattar jag deras försök, för all form av uppmärksammande av julen behövs, då det annars är svårt att komma i stämning här. Att det inte blir en vit jul är jag redan inställd på. Att den sedan förmodligen inte kommer innehålla julskinka med skånsksenap på vörtbröd får jag bara accepter och ta igen nästa gång då tillfälle ges. Men visst måste jag erkänna att en liten hemlängtan tänds varje gång jag ser snö i något socialt medium. Samma längtan har släckts så snart flödet uppdaterats med bilder på barn i vinterkläder eller helt leriga galonkläder. Det finns väl dock risk för att flödet snart blir mer och mer vitt. Något som jag givetvis önskar er alla och visst var det väl någon som sa att det är bra att längta ibland.
Ytterligare en tradition som bryts i och med vår tid här och inte hemmavid är inhandlandet av gran. Våra första jular i Stockholm köptes den på Fleminggatan och sedan på Odenplan för att därefter under några år inhandlas utanför ICA kvantum/BEA i Svedmyra. Alltid jag och Melker och vid något tillfälle även Ingrid. Förra året adderade vi även inhandlandet av gran genom att skjuta en gran jävel som fick pryda julen uppe i stugan i Hästbränna.
I år frångick vi dock allt detta. Det blev varken rödgran eller kungsgran utan en rackare i plast. Trodde aldrig att en sådan skulle få komma in i mitt hem, men sedan hamnade jag här. Och nu står den här. Köpt direkt från granfabriken. Och jag måste erkänna att den gör sig ganska bra. Precis som mycket annat här i Thailand som ser bra ut på håll, så håller den hög kvalitet. Den luktar tyvärr inget, men den ska varken ha socker, magnecyl eller vatten för att inte barra, så vi spelar spelet. Spökar ut den lite extra. Klär den med lampor, vilka ha åtta olika ljusinställningar och känner att detta är vardag.
Kommentarer
Trackback
