En helg i Bangkok går minst lika snabbt som hemma. Efter pappaledighet och semester så är det nästan så att man har hunnit glömma bort hur snabbt en helg passerar. Dock känns det väldigt mycket som semester och fullt fokus kan läggas på familjen. Vad vi än gör så är det något nytt och det mesta känns som ett litet äventyr.
Emma trillade hem tidig lördagsmorgon efter en trevlig kväll med Bangkok ladies. Hon hade ingen större shoppingpåse med sig hem, men ändå nöjd med utflykten. Det hade gått otroligt smidigt att ta sig med Skytrainet ut till marknaden och lika smidigt tillbaka även om det hade varit ensamt på tåget. Väl framme på stationen inne i Bangkok var det inte helt lätt att fånga en taxi, varför hon valde att gå hem, med en vänlig röst i telefonen som höll henne sällskap.
Jag och småtjejerna var först upp på lördagen. Märta var lite hungrig och Ingrid nog mest sugen på att titta lite på paddan. Det blev en lång och mysig morgon, med god frukost och härligt häng. Min sneda rygg fick sig sedan en omgång av någon som måste vara en av Thailands största manliga massörer. Han jobbade mycket statiskt, med press och hela sin kroppsvikt. Rejält mörbultad haltade jag sedan hem. Mör, men något rakare i ryggen. Mycket av förmiddagen, gick annars åt till att vänta in playdaten, vilken strax efter lunch ringde och sjukanmälde sig. Bägge våra barn, men kanske framförallt Melker är i stort behov av att leka med andra barn och han hade sett mycket fram emot att få visa upp sitt rum, lägenhet och pool för kompisen Alvin. Det blev ett par ledsamma minuter, men med utlovande om ett rejält poolhäng, så kunde man åtminstone skönja ett par mungipor som rätade ut sig till ett neutralt läge.
Det kom att bli en stor dag. Melker utlovades glass om han crawlade en hel längd och Ingrid en glass om hon hoppade från kanten. Emma, Melker och Ingrid hade hållit lite simskola tidigare i veckan för Ingrid och rätt som det var började Ingrid simma. Inte särskilt vacker eller redigt, men hon tog sig fram med vad som skulle föreställa brösttag och någon variant av bensprattel. Stoltast av alla var givetvis hon och vi kanske mer överrumplade än stolta, för att hoppa från kanten och få stänk i ögonen är fortfarande ett issue.
Fler och fler börjar att komma tillbaka från besök hemmavid och semestrar, så det börjar bli fler och fler som hänger vid poolen och nere i parken. Det är tydligt att det finns en god sammanhållning i condot där vi bor och det är en öppen och välkomnande atmosfär.
Familjen Clason har blivit lite av ett samtalsämne bland flera, då ingen kan förstå att de kan ha låtit oss flytta in utan att tydligt presentera den rådande situationen. Ingen vet med säkerhet om vad som kommer att hända, men de flesta är övertygade om att de inte kommer att kunna bo kvar här efter den 31 januari. Vissa har redan tecknat upp sig för något nytt, andra väljer att hänga kvar så länge som möjligt, då de vet att de kommer att ha svårt att hitta något motsvarande. Vi börjar inse det samma, efter att ha tittat lite, då vi förmodligen har fått ett ruggigt bra pris. Eller kanske rättare sagt rätt pris med tanke på situationen.
Vi provade appen FoodPanda på kvällen, vilken gör att man för 60 THB kan beställa mat från ett större antal restauranger i Bangkok och få den levererad till dörren. Barnen valde Pizza hut, vilket accepterades även av det äldre gardet. En flaska vin på det, lite chirre, en film varpå det visade sig att lördagen var till ända.
Emma och barnen håller sig mest hemmavid när jag är på jobbet. Det har ännu inte blivit att vi lämnat Märta till Nee, varför hon alltid har tre barn i följe när hon ska göra något. Knappt hållbart, men nu återstår bara en vecka innan Melker och Ingrid spenderar åtminstone halva dagen i skolan.
Av denna anledning kändes lägligt att komma iväg lite från området. Den här dagen fick det bli en utflykt på Chao Phraya, vilket är floden som rinner genom Bangkok. Söndagar är generellt annars en ganska stökig dag att hitta på något då det är många som tänker samma sak och passar på att göra lite ärenden. Vi kom iväg i ganska bra tid, vilket gjorde resan till floden behaglig. Med hjälp av BTSen kunde vi hålla oss ifrån trafiken och värmen, då temperaturen på tåget är satt till kylskåpskallt.
Vi valde en hop on/hop off variant, som skulle ge oss möjligheten till flera strandhugg, men vi pallade bara ett par. Vi reste norrut och klev av vid Grand Palace. Vi hade fel mundering på oss för att komma in till palatset, vilket vi viste, men vi valde ändå att slå en lov. Värmen och mängden människor fick oss dock snabbt på andra tankar och vi ändrade riktning, spatserade lite på en marknad, åt lunch och hoppade sedan ombord igen. Ett kort stopp på Wat Arun, Gryningstemplet, när det bar av nedströms för att sedan ankra innan vi knödde oss in med övriga Bangkok på tåget tillbaka. Allt funka dock ganska smidigt även om Märta charma lika mycket som hon bökade i famnen. Större lycka denna gången, att få en taxi, än när Emma försökt från samma ställe 40 timmar tidigare.
Hemma igen väntade ett efterlängtat dopp. Vi träffade lite nya grannar nere vid poolen. Snackade lite om Clasons och situationen med huset över ett par öl och fick lite rekommendationer om andra boenden. Historien om boendet kommer att fortsätta och vi har börjat se oss om lite samt kontaktat ett par mäklare. Vi måste väl bara landa lite i var vi vill hamna samt se var vi kan bo med de förutsättningar som råder, med mitt arbete och barnens skola.
Resan till och från jobbet idag tog knappa femtio minuter i vardera riktning. Jag har inge problem med restiden, då jag hinner sätta lapp på jobb-luckan på vägen hem, snacka lite med chauffören samt försöka memorera vägen och alternativa vägar vid händelse av kö. Weng frågar mig då och då, what is the name of this road? Which exit is this? Jag svara lika osäkert varje gang, men nu oftare rätt än fel. Väl hemma finns två glada barn som tar emot, en hängig Märta och en trött mamma. Det finns också en färdig middag vilken jag snabbt slänger i mig. Hamnar tillsammans med barnen i en youtube-tråd med familjer som lever med tigrar, isbjörn, björnar och lejon. Innan vi övergår till att lista de tio farligaste djuren. Jag inser att åtta av tio finns i den här delen av välden, men väljer att håla detta för mig själv. Därefter är vi alla överens om att det är läge för ett kvällsdopp. En knapp timme i poolen tillsammans med Ingrid och Melker gör gott för själen. Inte minst när de inser att det är roligare när de kan hålla sams, så att vi kan leka tillsammans alla tre. Lika gott gör det för själen när man efter en dusch får krypa ner i Melkers stora säng. Läsa Den lilla trumslagaren och strax därefter höra två underbara barn sova gott på vardera sida.
