grabbarnaclason

Jag lyckas kliva upp utan att väcka resten av familjen. Melker kom ber till oss vid klockan tre, men sover nu gott vidare bredvid Emma. Själv har jag vaknat flertalet gånger på morgonen och inte undrat om det är dags att få upp. Vet inte om det beror på att jag är taggad för jobbet eller om det är för att jag ligger och oroar mig över hur det ska bli med lägenheten.

Har vi otur så måste vi flytta på oss i slutet av januari. Ägaren av huset har spelat ett ful-spel och inte delgivit oss all information. När vi var här och tittade samt skrev på kontraktet, så var tidsbegränsningen bara en formalitet. Kontraktet skulle därefter förlängas enligt samma förutsättningar som tidigare. Även om det verkade lite konstigt, så lugnade även vår agent att detta inte var något vi behövde oroa oss över. Väl på plats får vi dock höra, via vår chaufför samt min chefs maid att ägaren av huset och ägaren av marken inte kommer överens och de 30-åriga kontraktet dem emellan nu har löpt ut. Skulle det visa sig att de inte kan enas, så skapar detta givetvis helt nya förutsättningar. Plötsligt så kanske inte den skola vi valt för barnen ligger mest optimalt och jag har svårt att tro att vi ska kunna hitta motsvarande boende någon annanstans. Men vem vet, vi kanske också hinner känna att det inte var såhär som vi ville bo.

Efter en snabb dusch kilar jag upp i köket. Khun Nee sover fortfarande precis som resten av familjen, varför jag får sno ihop frukosten själv. Ganska nöjd med att få ro om mig själv på morgonen. Kokar ett ägg, lite kaffe. Slänger i en toast, tar en yoghurt, ett glas vatten samt lite färsk frukt, vilken ligger färdiguppskuren i kylen. På väg till frukostbordet möter jag en yrvaken Ingrid som kommer upp för trappan. Hon parkeras i soffan framför Kommisarie Gadget, medan jag äter min frukost och samtidigt scrollar igenom några svenska medier.

Slänger på mig skjortan, borstar tänderna, pussar Emma som ligger kvar i sängen och säger hej då till Ingrid. -Pappa, kan du försöka komma hem lite tidigare idag? - Jag ska göra vad jag kan hjärtat, tänkte du på något särskilt? Vill du ta ett kvällsdopp? -Nej, jag vill bara att du ska komma hem.

Lika glad som jag blir av att höra de orden känner jag samtidigt lite oro över hur mycket tid vi kommer att få tillsammans. Mycket tid kommer att gå åt till jobbet och transport, men övrig tid kommer arr vara ämnad familjen.

Jag och Khun Weng kommer iväg lite tidigare idag. Upplever trafiken något lättare, men då bränslemätaren lyser gult flaggar Weng för ett stopp på vägen. Sträcka till tom tank är nere på åtta när vi rullar upp på expressway. Bara det en siffra som gör att viss oro infinner sig. Problemet är dock att antalet avfarter från den bro-liknande vägen inte är allt för många och täta. Med reducerad fart och avstängd A/C lyckas vi dock ta oss av och in till en tankstation med ytterligare 2 km räckvidd. Weng tittar på mig med ett leende, -You were worried?

Jag blev inte tidigare hem idag, men ikväll är det Emma som lägger Märta, så lite mer tid blir det Ingrid.