Söt som socker
Att i toppluva promenera på trottoaren med en tom barnvagn fylld med tomglas får mig onekligen att känna mig lite som en baglady. Tur då att tomma buteljer påskmust och soda senare fick byta plats med guldklimpen Clason, varpå min rygg och mitt anseende snabbt sträcktes till högsta nivå.
Turen till Härjedalen har förstört vår son. Total uppmärksamhet och mat på tub samt smoothie och kanske någon kanelsnäcka då familjen varit på tur på fjället har med stor sannolikhet påverkat hans smak för livets goda. Det är inte bara på dagis som maten krånglar, utan även här hemma. Grillad kyckling visade sig igår dock vara en stor succé och kan härmed läggas till falukorv och blodpudding som gångbar föda. På dagis är det ännu bara smoothie som duger till lunch, men då det bara är maten på lunchen som krånglar får vi nog anse att inskolningen funkar bra. Utan att påstå att Melker är något A-barn, vilket han förvisso är, tycker fröknarna att inskolningen funkar över all förväntan. Även idag var det stora tårar som rann på de solkräms insmorda kinderna, men redan då jag vek runt hörnan, utanför Melkers synfält, igår sinade dessa och vi får hoppas på det samma idag.
Byggnadskonsultens besök var kort och när jag väl knopat ihop en relationsritning kan kapitlet renovering Sveavägen 122 anses vara slut. Jag har svårt att tro att konsulten fakturerar mindre än en timme varför mötet på fem minuter blir kostsamt, men det är det värt för att stilla vår förenings stora oro över att dra om ett avlopp.
Idag är sista dagen av pappaledighet. En märklig känsla som jag nog inte riktigt har förliknat mig med. Ska bli kul och spännande att komma tillbaka, men visst finns det även en liten knut i magen över hur det ska funka med dagis, tjänsteresor, pendling och stor arbetsbörda och inte minst detta i kombination. Kanske ger tankar och funderingar kring detta anledning att fortsätta bloggen även efter att grabbarna Clasons tid tillsammans är förbi.
Igår trillade det in biocheckar i brevlådan och idag finner den som slår upp ett ex av Family Living en rödtott ridandes på årets barnmöbel. Den som inte köper tidningen för att kunna visa upp Clasons pojk för vänner och kära får givetvis ta del av bilden här.
Nu lunch med ett par härliga grabbar i förorten för att sedan först plocka upp farfar på tunnelbanan och sedan M på dagis. Trevlig helg medborgare.
Johan ! Jag känner igen din vånda över att lämna ett skrikande barn. Det skär i mamma/pappa hjärtat trots att man vet att det går snabbt över !! Kommer att sakna dina blogginlägg, de har förgyllt vardagen !
Kram Ninna
