Solsken
Trots lång frånvaro visar statistiken att bloggen har några tappra läsare. Det hedrar er och som en hyllning till er kommer här ett nytt inlägg.
På väg till andra dagen själv på dagis
Melker avverkar för stunden sin tredje sprint själv på förskolan. Lämningen idag gick bra fram till det att pappa
satte sig ner på huk för att pussa sin son och berätta att jag älskar honom. Innan dess hade han fortsatt leken med att stampa i vattenpölar vilken hade initieras tillsammans med sin far på vägen till dagis. Pussen på kinden blev startsignalen då det gick upp för mini-M att pappa tänkte lämna honom. Det är klart att det fortfarande känns jobbigt att lämna sin son förtvivlad, men det är bara att ställa sig in på att det är såhär det kommer att vara för en tid framöver. Fröknarna tycker att det fungerar bra och vi ska idag stämma av vid lunch för att se om vi ska inkludera vilan idag eller om jag ska hämta direkt efter lunch.
Bägge gånger jag hämtat Melker har han suttit snällt på sin stol bredvid fröken Angelica. Han trilskas med maten, vilket han även har börjat göra här hemma igen, men likväl sitter han där tillsammans med de andra barnen. Reaktionen när jag sticker in mitt huvud är underbar. Han förblir sittande, men med ett leende från öra till öra. Han visar heller inget tecken på att omedelbart lämna bordet och förskolan, utan vi brukar stanna till dess att de andra barnen är klara för att sedan packa ihop oss och bege oss på vidare äventyr.
Precis som resten av landet har Stockholm åkt på en vårförkylning, tur då att jag har vagnen lastad med solsken. Huvudstadens täppta näsa inbjuder dock inte till någon längre tid i parken, varför vi låter siktet vara inställt på öppna förskolan samt Junibacken när väl dagens inskolning är förbi. Risken är stor att många andra föräldrar tänker i samma banor, varför vi får ställa in oss på att det kan bli trångt i Karlssons hus uppe på ett av Atlas områdets tak.
Även om helgen inte heller andades vår, var gluggarna med sol tillräckligt långa för att blomlådan på balkongen skulle få nytt liv. Melker visar stor entusiasm över såväl balkongen i sig som de plantor om finns där. Buxbomen som övervintrat från tidigare säsong har fått känna på hans små gröna fingrar, men förhoppningen är att det ska stanna vid detta och att lavendeln med sällskap ska få en mer varsam behandling.
