grabbarnaclason

Har precis stämt av med förskolan och det visar sig att gossen sköter sig exemplariskt, så istället för att hämta hem mitt sällskap blir jag hastigt och lustigt själv här hemma i ytterligare tre timmar. Tur då att jag omges av golvlister som ropar på fog och färg och enkelt kan ge mig sysselsättning merparten av ovan nämnd tid. Att som pappaledig efter fyra månader få tre timmar oplanerad tid slängda i ansiktet är inte helt enkelt. Jag prövar att slö-surfa, men efter att ha besökt fyra olika sidor saknas såväl intresse som fantasi vad som härnäst ska besökas ute i den vilda vida världen. Grabbarna nere på Elkedjan har redan besökts med fikabröd och ett ytterliggare besök för att snylta gott kaffe, kontakt med några som inte bara pratar enstavigt och tacka för att svärfar igår fick rabatt känns nästan lite påträngande. Hade solen bara trotsat den grå prognos som SMHI givit skulle min plats på en av Vanadis bänkar vara självklar, men Solas trotsåldern tycks vara förbi. Min fru påminner mig, då jag rapporterar om framstegen på dagis, om att jag kan ju alltid passa på att äta lunch i lugn och ro, en tanke som inte slagit mig tidigare och jag får nog börja i den änden innan mina älskade snickarbrallor åker på.

Är situationen den samma imorgon är jag öppen för såväl lunch som ett parti squash mellan halv tio och halv tre. Ni där ute, ni vet vilka ni är.