Grabbarna på flickorna

Clasons semester fortlöper och pojken Melker är i högsta grad en stor del av den. En tur till Danmark är avverkad sedan sistens och nu sitter vi åter tryggt i stugan i Båstad. Lill-kusinen är utbytt mot gammelmormor men annars är det mesta sig likt. Vädret är inte på något sätt på topp, men tillräckligt bra för att skrindan ska kunna packas för stranden eller familjen bege sig på en längre cykeltur.

 

Den som inte varit i Hornbӕk ombes härmed att göra sig besväret. En kvart norr om Helsingör hittas denna danska lilla pärla, med underbara sanddyner och ett fantastiskt litet samhälle. Vi tryckte in oss i ett litet rum för ett par nätter, men direkt anslutning till dynerna. Inget fancy, men enorm livskvalitet.


 

Efter att såväl Louisiana, x antal pølsor, y antal glassar som Köpenhamns Zoo avverkats passerade grabbarna bron för första gången innan vi landade hos Bollträ i Skanör. Deras Jakob har passerat två, men av samma årgång som Melker. Förra årets besök tyckte nog Jakob var mest besvärligt, men i år fanns ett större utbyte de två emellan. Nästa år, vilket redan är bokat, gissar jag att de två galningarna hittar på än mer bus, precis som deras fäder gjorde då det begav sig.


 

Idag tog grabbarna en tur till Flickorna Lundgren på skäret. Ett anrikt kaffe med fantastisk trädgård och utsikt  över Skälderviken. Med på turen var tre generationer flickor Snellman/Nilsson. Gammelmormor stod för flisen och bjöd på ett hejdundrande kafferep. Melker högg in på bullfilén (bullens mittersta mer saftiga del) direkt innan han förtjust gav sig på saften för att sedan med en lycklig min suga på de isbitar som återstod. Fikat avslutades med en tur i trädgården som bland pensionärer och turister även innehöll ett par härliga buksvin och några getter.

 

Dagens text är endast en ursäkt för att få lägga upp ett par bilder till nära och kära, varav den låga kvalitén. Att förmedla bilder på min underbara lilla familj på detta vis kan säkert förefalla vara skryt, men vet ni vad, det skiter jag i för jag skryter så gärna om hur bra jag har det och om hur lyckligt lottad jag är som har mina underbara två.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0