grabbarnaclason

Det känns skit att slänga i sig en burgare på MacDonalds när man har en matlåda med Hötorgshallens isterband och dillstuvad potatis hemma. Dock är processen snabb och det gäller att passa på mellan aktiviteterna och när prinsen sover.

Vem som är prins och kung i familjen blir allt mer tvetydigt. Min höga ålder och auktoritet slår inte alla gånger högst och det dröjer inte länge tills jag tvingas abdikera. Klart är att den yngre mannen tar allt större bitar av mitt hjärta. Vissa dagar nafsar han bara, men allt som oftast tar han stora tuggor, vilka tvingar mig att sätta mig ner med glansiga ögon.



När Melker hämtar mig från min plats vid bordet, drar mig i fingret till klossarna och ner på golvet. Är just ett sådant tillfälle. När han efter en stund vill krypa upp i min famn och ger mig en puss utan att jag frågat efter en, vilket jag normalt får göra, undrar jag om han inte ska sätta i halsen då han är på väg att svälja mitt hjärta helt.

Igår trillade en bild in i brevlådan från Melkers första modelljobb. Synd att säga att han älskar med kameran, men fotografen visste vad han gjorde på de tio sekunder kameran fick smattra. Resultatet kommer förmodligen upp på bloggen årets barnmöbel blivit officiell.

Trots det kyliga vädret var det ett varmt mammahjärta som lämnade oss när våra vägar skildes. Melker såväl vinkade som ropade mamma så länge han kunde följa hennes väg. Återförenandet lär bli kärt när deras vägar åter korsas i vår hall eller mellan spjälorna på hans säng.

Efter att mamma vinkats av sätter vi bäring på förskolan. Både igår och idag uppskattar Melker sångstunden mer än vanligt. Är han inte i mitt knä dansar han i ringen eller hjälper sångpedagogen med trumman eller pianot. Igår höll Villagatans öppna förskolan stängt vilket invaderade vårt Engelbrekt med en massa människor av en mer skitnödig art. Barnen var mindre vilket fyllde golvet med såväl mammor som barn som dessutom hade mindre förståelse för ett vilddjur som Melker än vad vår vanliga publik har. Även idag var det mycket folk men klart mer hanterbart. Om Melker kommer att trivas hälften så bra på dagis som han nu gör på öppna förskolan kommer vi att få det svårt att få med honom hem.



Den snabba lunchen fick bli rast på vår resa ut till Djurgården där Astrid Lingrens hjältar med flera håller till. Att lägga besöket efter klockan två visade sig vara ett geni drag. Vår lilla Emil vaknade medan jag väntade på en av bänkarna bredvid statyn av Astrid själv och var på ett strålande humör under hela vårt besök. Det var förvånansvärt få besökare och då vi hoppade några utav föreställningarna vi redan tagit del av hade vi delar av lokalerna helt för oss själva. Årskortet som inhandlades för en knapp månad sedan har redan betalat sig då detta var vårt tredje besök och definitivt inte vårt sista om pojken rödtott får bestämma.