Moderna
This must is the best day ever, isn't it Steven? Skriker den ena pojken frågande till den andra när han i full far fram på linbanan i solskenet utanför Handels. Vår dag är bra, min och Melkers, men gårdagen var en av de bästa.
Brunchen på Moderna överträffade mina förväntningar. Den lite enklare resturangens inre delar är klart mer gemytlig och bjuder på en av stadens bästa utsikter då den glasade fasaden blottlägger hela Nybroviken och dess underbara omgivning. Maten är lätt, god och inspirerad av Afrika och Sydamerika och det medhavda sällskapet ljuvligt. Melker led av sviterna från lördagens kalas och var trött fram till dess att tallrikarna var borta och det endast stod kaffemuggar kvar på bordet. Hans taktik med att kliva upp tidigt för att sedan somna lagom till att normalt morgonpigga människor äter frukost en söndag för att sedan åter ta en lur kring lunch får gärna upprepas, precis som ett besök till moderna.
När sällskapet delar på sig är det som vid sammankomsten, mellan vissa, var handslag utbytt till kramar. Någon trillar ner i underjorden, medan vi precis som Widlund och hans tös knallar vidare i det underbara vädret och skiljs först i det hörn av Humlegården som tangerar Birger Jarlsgatan. Melkers galonisar åker på och det är en lycklig familj som kliver in i Stockholms fina men bleka svar på Hyde Park. Melker noterar blommor, på svensk mark, för första gången och varje blomma, pinne och sten blir ett äventyr. En paus på en bänk i solen för att samla kraft och fylla på med energi blir nödvändig innan vi tränger oss in i Humlans parklek. Vädret har lockat fler än oss ut i solen för att ta del av lekplatsens förvandling från ett isigt och knöligt landskap till ett sandigt dito fyllt med barn i alla åldrar. När väl Melker tröttnat efter ett par timmar klämmer familjen det sista ur det fina vädret genom att promenera på solsidan av Östermalms gator. Melker hinner somna innan vällingen blivit serverad och klockan slagit sju. Söndagen avslutas och måndagen inleds i tv-soffan. En sista zappning innan jag tänkt göra min fru följe i sängen fångar SVTs sändning av US masters. Mitt knappa förstånd säger åt mig att gå och lägga mig då detta kommer att pågå i många timmar till. En mer spännande avslutningsrunda har jag dock sällan skådat. När klockan passerat midnatt, Adam Scott leder med två och min son förväntas att vakna inom fem timmar finner jag att det är tid att krypa ner och släcka den sänglampa som min fru omsorgsfullt låtit brinna i ett par-tre timmar för att leda mig till sängs.
När måndagen blivit varm i kläderna och sådär sex timmar gammal börjar vi officiellt en ny dag. Det som var oskyldigt blått igår är i högsta grad skyldigt grått idag på morgonen. Varken grabbarna eller mamma gör sig någon brådska för att hinna ut innan lunch. Mamma för att hon känner sig hängig och grabbarna för att grått inte klär någon av dem. Dock visar det sig att himlen har ett bra försvar och när Brion kikar ut genom porten är himlen fri då den åter är oskyldig. Vi inleder turen med ett stopp i observatorielunden, på vägen dit finner vi modellen Ms fotograf samt kollega som gottar sig i solen. De är nöjda med bilderna och jag ställer därför min son till förfogande om det skulle dyka upp ett nytt tillfälle. Väl i lekplatsen visar det sig att delar av Europeiska skolan gör oss sällskap. Melker gillar att det är äldre barn på plats då han gärna iakttar deras lek och gör försök till instick. De äldre barnens lek tenderar dock att gå lite mer vilt till än den Melker är van med och när mellanmålet är slut och styrkan fördubblas beslutar vi oss för att lämna. En u-formad lov på stan för oss åter till Humlegården. Några grabbar som spelar hockey och ungdomarna som åker skateboard väcker Melkers intresse. Vi står en stund och kikar innan Melker bestämmer sig för att pinnarna på marken är av större intresse och talang varför turen fortsätter.
Väl innanför den noga avgränsade lekplatsen gör vi en stor skara barn och mammor sällskap. Min tidigare spaning om att det på öppna förskolan är en förhållandevis stor andel pappor stämmer inte alls med hur det ser ut på lekplatsen. Anledningen till detta är för mig ännu oklar, men var så säkra på att våren kommer ge stoff för en senare spaning. Att Humlegårdens norra ände ligger i närheten av Östermalms hjärta råder det inga tvivel om när merparten av de omgivande mammornas outfit granskas. Vissa försöker inte ens hymla om det, men de som försöker se så löst och lediga ut som de bara kan känner sig inte tillräckligt bekväma för att lämna Mulberry halsduken eller Gucci bältet hemma. Jag trivs bland de modemedvetna mammorna och överhörning av samtalen vid sandlådans kant ger anledning till att småle.
Sandlådan är för övrigt grabbarnas nya favorit. Melker gillar att vantlös tillsammans med de andra barnen få gräva och kivas om redskapen och pappa gillar att i solen på en bänk övervaka leken alternativt göra gossen min sällskap innanför trä sargen. Kombinationen av ålder och årstid är idealisk. Januari och februari var en nit gällande lek och väder, men nu är turen på min sida.
En piggare mamma väntade med kärleksmums när vi kom hem. Melkers humör sken ikapp med solen och hela familjen flyttade mellan lägenhetens olika rum för bus och lek hela vägen fram till den stund då Melker sökte upp sin mors famn, kröp upp, la huvudet på hennes axel och med ett par andetag gjorde klart för oss att nu var leken slut och Melker skulle sova.
