Modellen M
En köksstol är sedan en vecka inte bara ett hinder när man flänger fram med en gåvagn. Det är även ett verktyg för att ta sig upp på nya högre höjder och därmed utöka den räckvidd som mor och far försöker att ha med i beräkningarna när de placerar saker de inte vill att deras son ska nå. Oftast hinner Melker slänga ett öga på oss för att få en bekräftan på att vi är medvetna på vad han tänker ta sig för. Andra gånger bortser han från detta och det räcker med ett par sekunder, så står han nöjt på en av stolarna. Egentligen behöver det inte vara en stol för att det ska finnas ett nöje att klättra upp på objektet. Ett sideboard, en köksspis, en toalettstol, en skohylla, en kökspall eller en pappa på golvet går minst lika bra. Bäst är nog pallen då denna ger access till insyn i mikrovågsugnen. Resan ner från pallen är dock något oklar och det slutar ofta med att vi finner en skrikande Melker högst upp på pallen. Föräldrars oro när deras barn klättrar i träd eller likställningar blir lättbegriplig då vår lilla apa mer eller mindre konstant får bevakas.
För att få ner honom till marknivå inhandlades i helgen lite nya klossar. De skulle visa sig bli en succé, men inte att bygga utan att riva det som andra bygger upp. Tur då att klossarna är mjuka och inte gör så mycket väsen av sig samt att rivandet genomförs med stort leende och skratt, vilket får mor och far att snabbt bygga nya alster som gossebarnet kan riva. Då vi bröt förpackningen, gjorde vi detta mitt i köket. Av någon anledning går det sedan dess inte att leka med klossarna någon annanstans. Ger man Melker förpackningen inne i hans rum springer han snabbt ut i köket och sätter sig på golvet i väntan på att någon ska öppna väskan med klossarna. Detta gör att vi numera har golvet mellan våra två arbetsbänkar fyllt med klossar och att det ganska ofta står en liten man, när vi lagar mat, och drar oss i benen för att vi ska komma ner och bygga något som han kan riva.
Idag inledde Melker ett nytt äventyr. Äventyret som modell. Om det var så mycket till äventyr vet jag ärligt talat inte, men tidningen Family Living behövde några barn för en plåtning, varpå moster Anna agerade mellanhand och tipsade om en söt unge vid namnet Melker. Om någon månad/månader presenterar FL årets barnmöbel och ni kommer då att kunna skåda en rödlätt pojke på bild. Plåtningen i sig var över på en minut. Först var Melker lite pappig, men efter ett par russin kom han igång och hade nog gärna stannat framför kameran i en timme om det inte varit så kylslaget i bara skjortan.
Vädret tycks ha glömt från föregående vecka hur härligt folket tycker att det är med blå himmel och sol, för inte heller idag skingrar sig slöjorna i förmån för den stora gula kropp vi kretsar.
Noterat/Reflekterat
- Russin tycks vara gångbart hos både vuxen- och barnmodeller.
