Kalas
Efter en heldag med herr Edlund och hans tös ute i Barkaby blev det så till slut helg. Allt från Bauhaus till Babyland avverkades under förmiddagen och det var två trötta grabbar som lämpades av på Svea-adress för ett ombyte från jacka och overall innan det åter gav sig ut, i vad som då var solsken, för att överraska mamma utanför jobbets entré. På vägen dit delar vi lurar jag och min sån och lyssnar till Fredrik och Filip som spinner på om det som kommer i deras väg. Efter att Melker kommit underfund med att luren ska placeras i örat och inte munnen skiner han glatt och skrattar tillsammans med sin far åt galenskapen.
När väl mor är infångad fortsätter vår turné för att inhandla present till herr Brobäck, vilken ligger läskigt nära 30-snöret. En fluga får det bli, vilket varje trettioåring bör ha minst en utav i sin garderob. Att det är en oknuten fluga jag menar tar jag som en självklarhet att ni förstår. Därefter trillar vi ner i Hötorgshallens guldgruva. Att ta Melker med mig ner på armen låter jag gärna bli en god fredagsrutin. Vilken förmån att få kunna ge något likt detta till sin son. Stora ögon vandrar mellan ost, kött och fiskdiskar. Han sträcker på huvudet sittandes på sin fars arm och följer varsamt mina beställningar i den italienska delikatessdisken. Besöket resulterar i en bättre charkuteritallrik som männen på torget senare låter oss spetsa till med lite sparris och jordgubbar. Bären fick dock vänta med sin servering till den efterföljande morgonen då de tillsammans med Fabriques surdegsfrallor förgyllde vår frukost. Att det även fanns mortadella och salami kvar var något som husets prins uppskattade. Frågan är dock om en för stort intag av jordgubbar och melon är anledningen till rodnaden på hans kinder. Pappas skägg är en annan möjlig bov i dramat.
Såväl svärmors som min egens mor blickar har varit lättolkade vid våra senaste möten, gud vad långhårig han är, att han inte klipper sig. Jag ger dem en poäng även om jag gillar mitt svall. En kort stopp, innan hela familjen trillade ner på stan, på en drop in gör mig numer mer anständig.
En tidig morgon och endast en kort tupplur i vagnen tros vara anledningen till Melkers smärre utbrott innan vi skulle iväg på kalas. Det var nära att handduken kastades in, men en kraftsamling för att packa ihop familjen blev räddningen. Knappt hinner den röda bussen angöra hållplatsen innan Melker ger upp och sover dryga 40 minuter vilket leder till att vi hinner anlända till Finnboda. En ny Melker kliver in hos familjen Brobäck och möts där av sex andra barn. Fem av dem äldre än Melker, vilket Melker förmodligen uppskattar mer än vad de andra barnen gör som får utstå hans trakasserier.
En mycket nöjd familj beger sig åter in mot stan strax innan klockan slår åtta. Melker är till en början fortfarande upprymd efter allt busande, men kommer en bit in på resan hur trött han är och säger god natt.
