grabbarnaclason

Brist på uppdatering råder inte på att det finns brist att rapportera om, tvärsom. Melker ger mig inte riktigt längre tid att sitta ner och plita ett par rader om vad dagen bjudit oss och när han väl sover är vi ofta på vift och jag nyttjar tiden då till återhämtning istället för pekfingervals. Jag hoppas på bättring då jag gärna skryter om min sons upptåg för den som önskar läsa. Tror ingen tvivlar på att jag är stolt över min son. Förmodligen inte mer än vad någon annan pappa är, men för mig och Melkers mor är han den bästa pojken i världen, även om han dreglar, pratar otydligt och onödigt morgonpigg.



Sedan sist har grabbarna bland annat avverkat en stughelg uppe i Hästbränna vid foten av Sonfjället. Melkers farfar och min farbror, som går under namnet Lill-Anders trots sina resliga 180 och dryga ålder på 54, har efter år av planerande äntligen drygat ut stugans storlek till det dubbla. Resultatet har blivit fenomenalt och uppgraderingen till stuga 2.0, från en redan mysig stuga, tar den med in i 2000-talet och en bit in i nästa sekel. Om det var stugan i sig som Melker uppskattade så mycket eller det faktum att det på golvet låg utspritt diverse verktyg råder det vissa tveksamheter kring, men till dess att hans egen vilja blir tillräckligt stark kommer han att få finna sig att spendera påskar samt ett och annat nyår innanför de timrade väggarna. Melkers starka tycke till pappa hade viss påverkan på fixandet och byggandet, men vi hann med vad vi planerat för och det är inte utan att det värmer lite när han sträcker armarna efter sin far. Hade det dessutom varit papapapapa som lämnade hans läppar när han kallar på min uppmärksamhet istället för mamamama hade förmodligen hammaren mest fått hänga i bältet.

Det blev tydligt under helgen hur snabbt han snappar upp saker. Hade pappa bytt bit till skruvdragaren, försökte Melker genast att göra det samma på den skruvdragare som låg vilandes. Hamrade pappa på listerna, så fann Melker snabbt en egen hammare att göra detsamma med. Borrade farfar ett hål, hittade Melker snabbt något att stoppa där i. Jag tror ni fattar poängen. Efter helgen har det även blivit lättare att se samma mönster i annat som vi gör och klart är att utvecklingen går fort.



De tre nätterna i Härjis, som Emma säger, var det längsta mor och son varit ifrån varandra. Mors längtan tror jag var vida överskridande Melkers, men när de väl återförenades på Subrunnsgatan var lyckan delad och den lille mannen ville aldrig sluta busa med sin mor trots att timmen hann bli sen.

Hela veckan har varit fylld av fart och fest. Måndagar tär på fantasin då såväl mina planer på Junibacken och Rum för barn på Kulturhusets fick grusas då bägge håller stängd på veckans första dag. Att sistnämnda höll stängt uppmärksammade vi först då vi insåg att rulltrappan till våning tre var avstängd. Då hade vi ändå noterat att barnvagnsparkeringen på bottenvåningen var tom sånär som på en vagn samt att hissen vägrade oss access till våning tre och fyra. Istället jagade vi duvor på plattan innan vi begav oss till en lekplats.

Två gånger under veckan har vi ingått förbund med Alice Edlund och hennes far. Vädret har aldrig velat oss väl, men inte hindrat oss från att spatsera oändliga promenader medan de små har sovit eller från att ta oss så högt upp bland molnen som bara går i den här staden, utan att tappa kontakten med jordskorpan. Aqvaria och Kaknästornet avverkades första gången samt ett antal kilometer på Djurgården och dess norra del. Andra gången fick det bli Junibacken, cykelkungen och Moderna Museet. Herrarna har förmodligen större utbyte av varandra än Alice och Melker än så länge, men det flörtades ganska friskt över fikabordet idag, varför jag förmodar att utbytet inom kort blir broderligt fördelat mellan generation ett och två.

Annars har öppna förskolan om vanligt varit vårt tillhåll. Jag upplever det som att Melker mer och mer uppskattar sångstunden. De två senaste tillfällena har han suttit snällt hos pappa när han inte varit under skynket och dansat. Den senaste gången fick vi dock lämna ringen tvärt efter att Melker snubblat över en liten japanska och som följ slagit i läppen och fått blod kring munnen. Han repar sig dock fort och när väl musiken tystnat fortsätter busandet med bland annat Adrian. En kramglad kille som precis som Melker gärna söker närhet och som dessutom delar ut en och annan puss. Såväl barn som föräldrar reagerar blandat när Melker trycker sig upp i deras famn eller börjat att brottas på golvet. Jag och Adrians mamma intalar oss att den framfusiga och kontaktsökande sidan är bra och att våra barn är överfyllda av kärlek, vilken de vill dela med sig av.



Efter att under torsdagen först ha avslutat Flurry testet i Kungsan besökte vi farfar i Gamla Stan för en fika. En chokladboll och en kopp för mig och russin och några majskrokar för Melker senare tog vi först en sväng om borggården hos Carl XVI Gustav innan vi åter fann oss själva i Kungsträdgården. På borggården lockade Melker mer uppmärksamhet hos de Franska och Ryska turisterna än högvakten, för dagen i skinande hjälmar. Vi gick segrande ur slaget om borggården och såväl jag som Melker lämnade gården med ett leende på läpparna och tänkte ”där fick ni” för oss själva då vår droska fortsatte ner över slottsbacken. I Kungsan tog vi plats på stenavsatsen under Karl XIII för att njuta av en banan i solen. Bara veckor tidigare åkte här skrinnare runt den gamle kungen. Efter att Melker sprungit ett par varv runt konungens fot och imponerats av de fyra lejonen i brons, inspekterades ett par av de vattenpölar som isen lämnat efter sig. Att inte de nya gummistövlarna eller galonbyxorna satt på hindrade inte junior från att stampa i pölarna. Det stora smile som detta gav hans ansikte gjorde det omöjligt att stoppa honom. Dock fick leken vara slut när han satte sig i den två centimeter djupa pölen.

Noterat/Reflekterat

- McDonald’s samtliga McFlurrys är nu provsmakade. Test-situationerna har varit snarlika även om en av dem intagits på trappan till konserthuset och övriga på en bänk i Kungsträdgården. Blå himmel och sol har lurat mig vid samtliga tillfällen, då vinden har påmint om att våren ännu inte riktigt nått Stockholm. Etta Daim följd av Oreo och ett par steg efter Smarties. Nästa vecka provar vi strössel.   

- Har inte för avsikt att länka till en massa andra sidor, men denna är till en film som jag väl tycker connectar till bloggen och påminner om hur det kan låta här hemma. Se det som fredags underhållning, Baby conversation