grabbarnaclason

Som nummer ett och två trillar grabbarna in på förskolan. Klockan har just passerat nio och reaktion är noll på Melkers tjoande innanför dörren sånär som på en präst som hälsar den lilla mannen välkommen. Ett pågående personalmöte lämnar oss dock ensamma i lokalen och Melker får härja fritt den först halvtimmen innan nästa barn anländer. Sällskapet förhöjer leken även om den sker på skilda fronter. Ett trött Melker är lätt att övermanna för Adrian och strax innan vi lämnar blir det ett vilt pusskalas där Melker hamnar underst.



Det är ett glatt gäng som äter lunch på restaurang S ute i Solna/Sundbyberg. Melker hinner med en power nap i bilen, men är ändå lite kinkig inledningsvis och ger grabbarna kalla handen och tyr sig endast till pappa. Cedhamre drar det längsta strået med sin Crème Nignon, men även gratis är gott, då min taktik med att lämna plånboken hemma går i lås och den charmanta Person lättar på lädret för att jag och Melker ska slippa ställa oss i disken.

Efter lunch tar vi vägen om hemmet för att byta jacka mot overall samt få i Melker lite mellanmål. Några ärenden på stan senare hamnar vi i Humlegårdens södra ände. Melker knallar helst själv och hittar, efter att jagat en duva ett tjugotal meter, en sten stor som en tennisboll. Förmodligen första stenen han hittat och hans granskande och lek med stenen är högst underhållande. Stenen byts sedan ut mot diverse kvistar och pinnar som vinden tagit med sig ner. Melkers lek övergår till en kråklek då han tar en pinne klättrar upp på en parkbänk för att lämna pinnen och sedan kila i väg för att hämta en ny.



Ett par timmar på Humlans parklek suger ur det sista krafterna och efter att vi överraskat mamma utanför hennes jobb sluts ett par trötta ögon i vagnen. Resan är dock kort och det är inte en helt nöjd Melker som tvingas upp tre våningar av ett par föräldrar som gör allt för att han inte ska sova något mer så sent på dagen. Väl innanför dörren är det först de mjuka klossarna som vänder upp de sura mungiporna och när sedan damsugaren åker fram är det åter en lycklig Melker som förgyller vår tillvaro. Fönsterputsning är inte heller tråkigt även om pappa tycker att gossebarnet tenderar att vara lite i vägen.

Noterat/Reflekterat

- Undrar vilken roll gud har på församlingens personalmöte. Förmodligen sparsam med orden men hyfsat auktoritär. Ödmjukt har han nog lämnat över ordförandeklubban till någon av prästerna, men behållit den tunga halskedjan och nålen som indikerar att det trotsallt är han som bestämmer.

- Jag minns när jag själv gör det samma hur min mamma brukade slika på sin tummen för att kunna tvätta mig kring munnen. Jag gillade det aldrig och Melker delar mitt ogillande. Samma sak gäller då det ska torkas kring näsan. Detta är helig mark för Melker som slänger med huvudet när pappa kommer med papperet.

- Grabbarna börjar dagen med att dansa till Ace of Base, Life is a, då det är detta som spelas då radion slås på. Knappast en dans som kommer att gå till historien eller etsa sig fast i Melkers minne. Mitt första Ace of Base minne är ifrån sydländsk på mellanstadiet där det alltid kivades om bandaren skulle laddas med Ace of Base, Happy Nation eller någon av berättelserna om Sune.