grabbarnaclason

Tiden rullar sannerligen på. Det är inte så att det inte finns något att skriva om, men tiden bara går och jag är så rackarns trött på kvällarna. 

Det är många som vittnar om trötthet på kvällarna. Omställningen till ny miljö, klimat och rutiner suger onekligen energi. Bara att kämpa på och hoppas att det vänder. 

Mycket har hänt sedan sist. Jag har varit en vända till Laos för ett riktigt spännande besök i en kolgruva. Med lite tur kommer jag dit igen och den gången med en stor säck lastbilar över axeln. Har även ett par andra leads på gång vilka om utfallen blir rätt, säkerligen skulle ge lite energi. 

Barnen fortsätter att imponera i skolan. Emma håller mig uppdaterad och barnen pratar mycket. Även om skolan har en bra app och skickar ut mycket information saknar jag en naturlig och daglig kontakt med skolan. När bara en i familjen jobbar faller det sig naturligt att den andra delen blir ansvarig för barnen och skolan. Lite ledsamt, men det är vad det är och en del av upplägget. Trots att jag lovat mig själv att flera gånger försöka rulla tidigare från jobbet fastnar jag alltid i någon leverans eller mindre brand som måste släckas. Jag vill tro att detta blir bättre med tiden, men jag är rädd för att jag bara lurar mig själv. Att Sverige sedan valt att gå över till vintertid underlättar inte heller. Allra minst när man ska lyckas klämma in ett telefonmötet en fredag eftermiddag (svensk tid). 

Helgen som snart passerat har innehållit allt från playdates, poolhäng, luciaträning, möbelbeställning till inledande packning och förberedelse av flytt. Allt utom det sista har varit behagligt, men det sistnämnda roar inte någon. Flytt i sig är aldrig kul och att behöva lämna där vi bor nu är inget vi ser fram emot. Att stället förmodligen ska rivas motiverar dock en flytt och nu gäller bara att lägga fokus på att få till det bra på ny adress. 

Blev idag på morgonen uppvaktad på farsdag. Firas egentligen på annat datum här varför jag hoppas på dubbel uppvaktning över året. Samtliga barn kom ner och väckte mig med en teckning. Märtas var tämligen enkel men värmde gott när hon kom skuttandes med ett ihopvikt papper med ett sträck på, vilket hon räckte över med något som jag tolkade som ”här”. De två äldre hade ansträngt sig mer och jag frågade varför jag förtjänade sådan uppvaktning. Är det för att jag är världens bästa pappa? Nej det är för att det är farsdag.... så var det med det.  

Fick annars en annan härlig känsla igår när jag for åt ena hållet för att beställa mat medan flickorna gick och handlade. Melker var kvar hemma och spelade Ark på datorn, vilket är det ”nya”.