Nacho Libre
Jag utbyter, över telefon, inskolningserfarenheter/reflektioner samt får ett par tips på vägen gällande uppfostran av en vän som jag delade en rad galenskaper med nere i Lund. Där inkluderat vinterbad i Kulturens damm, breakdance battle med okända människors nattamat i potten, mexikansk wrestling m.m, m.m. En härlig tid som jag gärna romantiserar kring och upphöjer till den galnaste tiden i mitt liv. Jag vill givetvis att Melker ska få de bästa av förutsättningarna och även om inte givna tips från det småländska bollträet, denna gång, förespråkade galenskap bör han fram emot eventuell tid på universitetet ha fått en god dos av detta.
Inskolningen fortsätter att löpa på fint och även idag är Clason d.y. fem timmar på avdelningen Myran. Även idag är läget under kontroll fram till dess att det blir tid för avsked. Det finns dock ingen återvändo då avskedet väl är genomfört. Att stanna för att trösta honom för att sedan göra ett nytt försök när strömmen av tårar sinat gör inte saken bättre för någon av oss.
Jag förstår de föräldrar som önskar barnens dag på förskolan övervakad, så att det från jobbet kan logga in och live se hur deras barn har det. Fast jag är en ko är jag en väldigt förstående dito, men delar inte dessa föräldrars önskan, även om jag är mäkta nyfiken på hur kalven har det på betet. Jag ringer in till förskolan efter lunch för att tillsammans med förskolefröken bestämma om vi ska köra på i ytterligare ett par timmar och i samband med att jag försöker pumpa henne på så mycket information som möjligt har vi hittills kommit fram till att han ska stanna. Då jag idag ringer in kopplas jag till köket efter att irriterande många signaler har passerat. Lunchen är uppbruten och barnen tvättas innan det är tid för vila, varför matmor assisterar vid telefonen. Allt funkar bra och Melker kan stanna fram till halv tre utan problem är informationen jag får och min nyfikenhet stillas bara från vågor med gäss till svallvågorna bakom Waxholmsbolagets Djurgården II.
Den egna tiden idag har bland annat gett ett andra lager färg på sovrumslisterna. Imorgon är en byggnadskonsult inbokad för att färdigställa de sista pappren som Stadsbyggnadskontoret önskar för att vårt byggnadstillstånd ska vara godkänt. Lustigt att detta sker sista dagen av min pappaledighet och att detta tillsammans med renovering av sovrummet och det sista i Melkers rum var delar av det jag önskade klämma in under just denna period.
I förrgår förlängdes förskolan med den öppna. Ett kärt återseende, men mycket nytt folk som såväl jag som Melker tycker det är skönt att slippa lära känna. Vi har järngänget kvar samt gardet på Myran. Igår var inte samma förlängning aktuell då grannfastigheten stod i brand. Tråkigt på alla sätt och vis, men ett bra val av fastighet att total förstöra, då den måste vara en av Stockholms fulaste. Istället fick Junibacken, ännu en gång bli vår tillflykt. Melker älskar det och jag älskar att se de små tindrande ögonen och den outtröttliga ivern att finna nya saker. Astrid hade på eftermiddagens senare timmar lockat fler ryssar än barn och även om det visst finns ryska barn så tycks de har fler föräldrar än svenska, då den äldre skaran var överrepresenterade. Inget ont i detta utan förmodligen bara ännu en bekräftelse på hur enorm den käre Astrid är, då en attraktion för barn står med på varje Karelsk och Östeuropeisk turistbuss turlista.
Idag blir det en tur till skräddaren och mormor och morfars nya lya för mottagande av leverans efter att gossebarnet plockats upp. Då skruvdragaren ska med kommer Melker att räkna in eftermiddagen till ännu ett av hans äventyr och har vi riktig tur hinner vi förbi gummiberget innan mamma fångas upp på BJ.
